Punta Arenas

Punta Arenas

Klockan 6 ringde väckarklockan i morse. Vi var nu framme vid Punta Arenas och 06.45 skulle vi vara klara för avfärd till ön Magdalena för att titta på pingviner. I broschyren stod det att vi skulle ha varma kläder och kraftiga skor. Det brukar blåsa ordentligt, vara mulet eller regna. När vi satt i Tendern (båten som tar oss från kryssningsfartyget in till land) gick solen upp och återigen berättade alla för oss vilken fantastisk tur vi hade med vädret.

Som vanligt väntade ett antal bussar vid kajen. I dag skulle vi åka genom Punta Arenas, en stad som ofta kallas ”The city at the end of the world”. Den har cirka 130 000 invånare. I parker och trädgårdar blommade rosorna för fullt. Nu åkte vi bara genom centrum och fram till en hamnplats där en stor vägfärja tog oss de 30 km ut till ön Magdalena. Det tog 2 timmar.

På ön huserade c:a 70 000 pingviner. Dessutom fanns sjöfågel av olika sorter. Pingvinerna kommer ut till den här ön i september och stannar till mars. Under tiden har de lagt två ägg per par. Om inte sjöfågeln lyckas sno åt sig äggen så föds det pingvinungar som inte gör annat än äter och äter så att de får massor av fett på kroppen. Det behövs. Trots att vi hade sol var termometern nere på 8 grader och det blåste nog c:a 8 m/s. Det var kallt! Tänk om det hade blåst 20 m/s och regnat! John är förstås lite besviken. Han hade gärna velat se hur hemskt det kunde vara. Säger han…

I mars ger sig alla pingvinerna iväg till Atlanten vid Brasiliens kust. Nog har vi haft tur alltid. Kaptenen berättade i går vid vårt middagsbord att han aldrig hade haft så fint väder här under de fem år han jobbat på den här båten.

I morgon bär det iväg till Beagle Channel där vi hoppas få se sjölejon och andra spännande djur. Då har vi lämnat Chile och befinner oss i Argentina.