Hemmabridge

 Det var ganska länge sedan vi sågs, Britta och jag - min gamla bridgekompis - men i dag blev det av! Som vanligt började vi med lite soppa, Ivars soppa den här gången, och sedan blev det bridge för hela slanten.   Jättetrevligt!

Här sitter Eva, Britta och Lasse färdiga att hugga i med budgivning och spel. Det som inte syns på bilden är att vi samtidigt hade en fönsterputsare som fixade alla balkongfönstren. Det blev en ännu häftigare utsikt efter det! Det var inte sista gången firman "Mats fönsterputs" får hjälpa mig med rutorna på balkongen.

Hemresan

Hemresan tog en stund. Katarinas familjs födelsedagspresent till Lasse måste vi ju först göra slut på. Efter en stadig frukost på det underbart fina RadissonBlu i Uppsala gav vi oss iväg vid lunchtid till Idingstad Säteri.

Så här såg det ju ruskigt elegant ut, men vi var nog överens om att standarden och priserna inte riktigt harmonierade. Ska de lyckas, måste de nog gå ner i pris och/eller höja standarden både på service och annat.
Färden härifrån gick på måndag förmiddag till Bergs slussar. Där skulle vi åkt buss upp till Brunnby musteri och sedan vidare till Borensberg för att slutligen gå på kanalbåten M/S CERES för färd nerför Göta kanal och alla slussarna tillbaka till Berg. Nu kom det aldrig någon buss för chauffören hade hamnat på sjukhus, men ägaren av rederiet kom och såg till att vi kom dit vi skulle med bil.

Här närmar sig M/S Ceres Borensberg med passagerare som antingen cyklade eller tog bussen tillbaka till Berg. Båten var fylld av passagerare och det tog en god stund att tömma den. Av någon outgrundlig anledning var vi bara fyra passagerare på tillbakavägen. Härligt! Vi fick förstklassig service och kunde röra oss fritt över hela båten, t.o.m. på kommandobryggan!

Vi hade en sagolik tur med vädret och slapp regn under hela båtturen. Här passerar vi det åttakantiga lusthuset som funnits på bild på flera frimärken.

Två akvedukter passerade vi på vår lilla tur. Fantastiskt att man lyckades hålla kanalen tät så att det gick att bygga akvedukter.

Efter avslutad tur, strax efter klockan fem satte vi oss i bilen och jag rattade hela vägen hem till Helsingborg.

50-årsjubileet

Dagen började med en lång promenad genom stan. När vi passerade en av broarna över Fyrisån upptäckte vi att det var roddartävling på gång. Kunde inte låta bli att få med domkyrkan när jag plockade fram kameran.

Efter cirka 45 min promenad var vi framme hos Lasses syster Agneta som bjöd på lunch.

Härifrån tog jag en taxi för att komma fram i tid till seminarieparken där vi skulle samlas. I dag fanns det ingen verksamhet i huset och den s.k. seminarieparken gjorde knappast skäl för namnet park längre.

Här har vi tagit oss till ett café för att i den värmande solen få en eftermiddagskopp och berätta för varandra vad som hänt "sen sist". Det var en hel del vill jag påstå.

Kvällen avslutade vi på Restaurang Java, en kinesisk restaurang. Vi var några stycken som var kloka nog att beställa anka. Otroligt god! Ingrid D - L, som syns här på bilden, gjorde mig sällskap till centralstationen. Hotellet Radisson Blu, där Lasse väntade, låg bara en stenkast från stationen.

Nu väntar nästa upplevelse på Idingstad Säteri.

På väg till Uppsala

I morse vid halv niotiden startade vi vår bilfärd till Uppsala. Vädret var tilltalande, trafiken gles, åtminstone söder om Jönköping. Sedan tätnade det. Vi gjorde först ett stopp för en kopp kaffe. Det andra gjorde vi när Lasse hittade en skylt med värdshus in till höger någon stans i trakterna mellan Linköping och Norrköping. Det var bara det att det var ungefär 5 km till det där stället och dessutom fanns det inga parkeringsplatser så jag var övertygad om att vi hade kommit fel. Men det hade vi inte!

Det visade sig att vägen fram till parkeringen var avstängd för målningsarbeten, men vi tog oss in i alla fall.

Väl inne upptäckte vi ett gammalt värdshus som 2012 fått pris som Göta Kanals bästa företag. Huset var från 1890-talet och golvplankorna var tjocka ekplankor med handsmidd spik. Vi åt sej som var dagens rätt. De fullständiga rättigheterna kunde vi dessvärre inte utnyttja...

 

 

 

Medaljutdelning

Den 21 maj är Helsingborgs födelsedag. Vart tredje år delas det ut förtjänstmedaljer, en tung pjäs i 18 karats guld, som delas ut som en hedersbetygelse för de insatser man gjort för staden. I år kunde jag glädjas åt att två av mina medarbetare från förr, teaterchefen Lars Svensson och min nämndsekreterare m.m. Helena Tengstrand belönades.

Här syns några av de nio som sitter i spänd (?) väntan på att den högtidliga ceremonin ska börja.

Nu var det Lars tur att få sin medalj. På bilden nedan har Helena fått sin medalj. Sist ut är Gudrun Erlanson, alla värdiga mottagare av Helsingborgsmedaljen, som kommunstyrelsens ordförande formulerade det.

Efter medaljutdelningen på Rådhuset blev det bankett i matsalen på Dunkers Kulturhus för medaljörerna med partners och för alla tidigare medaljörer som tackat ja till inbjudan. Det blev ett sällskap på 60 personer. Jag hade den stora äran att bli förd till bordet av kommunfullmäktiges vice ordförande. Vi fick suveränt tillagad mat och härliga viner. Jag kanske återkommer till dem eftersom jag glömde menykortet när jag gick hem! Först blev det löjrom, vaktelägg och färsk grön sparris, sedan piggvar med bl.a. vit sparris och några "al dente" grönsaker. Naturligtvis fanns det rabarber med i desserten. Kaffe och avec avslutade måltiden. Härlig musik fanns på plats, nämligen Tomas Trulssons jazztrio.

Här ser vi delar av honnörsbordet med musikerna i bakgrunden..

Utsikt från en balkong

Som jag berättat tidigare blir jag aldrig mätt på att se vad som rör sig på och i havet utanför mina fönster. Vad är detta? Som man kan se på nästa bild är det tre bogserbåtar engagerade på något sätt - men vad de hjälper till att forsla genom Sundet är fortfarande en gåta. Klickar man på bilden blir den större och framför allt tydligare. Någon kanske vet vad som finns på den där pråmen eller vad det nu är?

Väder

Nu har vi upplevt två dagar med ett osannolikt härligt väder. Solen gassar, termometern står på 28 grader i skuggan och det är så mycket vind så det går att sätta segel. Gissa om Gröningen snabbt  fylls av soldyrkande människor! Till min stora häpnad fick jag se att ganska många också badade! När jag kollade vattentemperaturen på nätet såg jag att Öresund hade drygt 14 grader, så här inne på grundare vatten var det säkert en bra bit över det - men ändå!

Balkong-fönstren fick jag givetvis skjuta åt sidan och sedan kunde jag sitta och läsa och njuta i Gull-Britts och Åkes sköna solstol när jag inte tittade på semifinalen i ishockey förstås.

Givetvis var vi en tur nere vid hamnen och tog bl.a. en fika på Espresso House. Kameran var förstås hemma....

Att det var VM i ishockey och Eurovision Song Contest final tycktes inte bekymra de som kommit till Gröningen. De solade, badade, grillade och såg ut att ha det ganska härligt. Lugnt och tyst var det också. Jag var förstås tvungen att ta en bild av horisonten när solen gått ner. Den visade ju vad som väntade oss nästa dag.

Som väl var bestämde jag mig för att stänga fönstren till balkongen vid midnatt. Det var bra för annars hade det regnat in på den sköna solstolen.

Tänk så olika två dagar kan te sig. I dag finns det inte så många andra än hundägarna som rör sig på stranden. Ute i vattnet hittade jag förstås några kanotister, men badarna har stannat hemma. En segelbåt finns i bakgrunden, men det lönar sig inte att sätta segel i dag.

Att ha tillgång till havet så här nära, varje dag, är en upplevelse i sig. Det förändras ständigt, men det är mera sällan som det ligger blankt som en spegel som nu när jag tog den här bilden.

Mangolia

I dag var jag hos Petra och fick en välbehövlig ryggmassage. Utanför ingången prunkade den här stora härliga Mangolian. Den hade stått sig fint på grund av det kyliga vädret menade Petra. Det var ju nödvändigt att ta en bild, och eftersom jag inte hade kameran med mig, fick den lilla telefonen duga.

En helt vanlig tisdag, fast mycket trevligare

I dag hämtade jag Ellen efter skolan. Hon hjälpte mig att baka några knäckiga chokladkakor. Att kunna umgås med den här unga damen känns verkligen som en förmån!

Att det går lättare att blanda med händer än med sked var vi helt överens om. När man har tvättat händerna först går det ju också bra att slicka av resterna på fingrarna...och skålen...och elvispen...

Kakorna blev jättefina! De såg läckra ut och smakade förträffligt -nästan föör bra!

Körresans fjärde dag

Eftersom vi inte skulle ge oss iväg till Naumburg förrän vid tvåtiden fick vi "göra Halle" på egen hand under förmiddagen. Efter en morgonpromenad i ett regntungt Halle funderade jag på om det kunde finnas en konsthall i stan. Det fanns det. Gissa om jag blev helt överlycklig när jag hittade en broschyr i hotellvestibulen som berättade att man nu hade en Emil Nolde utställning på Moritzburgen! Botaniska trädgården låg alldeles i närheten av Moritzburgen så jag började med att följa med Maud, Ulrika, Andreas och Christian dit.

Härlig grönska på ett stort område med informativa skyltar med namn på varje växt imponerade på oss alla fem. Dessutom fanns det växthus med olika fuktighet och temperaturer med växter från alla världsdelar. Ifrån den botaniska trädgården var det bara en stenkast till Emil Nolde - utställningen. Maud och Ulrika gjorde mig sällskap.

Den här målningen "Abendmahl", som Nolde målade, inköptes av Stiftelsen Moritzburg 1913. Det blev en skandal och diskussionens vågor stod höga mellan generaldirektören för Berlins museer och museumsdirektören på Moritzburg. Så småningom (1937) ställdes tavlan ut i München och 1939 lyckades Noldes svåger komma över tavlan så att Nolde fick tillbaka den. Han skänkte den sedan 1956 till Statens museum för konst i Köpenhamn. Det var alltså 100 år sedan tavlan inköptes till Moritzburg och det firande man nu med en stor härlig Nolde - utställning. Ibland har man tur!!

Borgen Moritzburg

Strax utanför borgen hittade jag den här skulpturen som hade titeln "Livets cykel" I mitten står en kvinna med ett litet barn i famnen och på ryggen har hon ett skelett. Runt omkring finns skulpturer av kvinnor och män i olika åldrar som berättar om livets skeden. 

Innan avfärden till Naumburg gällde det att få i sig något gott att äta. Vi hamnade på en tysk restaurang - och vad äter man just nu om inte vit sparris! Här med färsk potatis och hollandaisesås. Mmmmmm........

Nu var det inga problem att göra ett gott jobb i den iskalla domen i Naumburg. Både Mendelssohn och  Otto Olsson fungerade alldeles utmärkt. Efteråt blev vi bjudna på vin med tilltugg. Sedan var det bara hemfärd, en liten bit mat och sedan sängen.

Hemresan på söndagen gick helt utan bekymmer och jag blev hämtad på Knutpunkten kl 7, helt nöjd över att nu vara hemma igen.

Körresans tredje dag

Så var det dags för Leipzig. Vi började med att upptäcka staden på egen hand. På en av gågatorna fann jag den här skulpturen som vill illustrera hur man 1989 tog ett stort kliv ut i demokratin från två regimer med totalitär makt, dels nazismen med hitlerhälsningen och kommunismen med den knutna näven. Det fanns både en stövel och en antydan till ett hakkors.

Lite längre fram på samma gata hörde vi härlig musik från en blåskvintett. Det visade sig vara en grupp blåsare från S:t Petersburg som underhöll oss med mycket välspelad musik av Händel. Det var verkligen inga amatörer som i Händels födelsestad bjöd på stycken ur flera av hans verk, bl.a. Messias.

Stadsrundturen tog 1 ½ timme med buss (vår egen) och var riktigt intressant. Guiden berättade på en utmärkt engelska om stadens utveckling sedan 30-talet och framåt. Det har uppenbart hänt mycket positivt sedan man lyckades få muren att falla 1989.

Dagen avslutades med att vi åt en gemensam middag på en restaurang i Halle. Fortsättning följer.

Körresa

Det blev en på många sätt upplevelserik resa! Jag har över 70 bilder, men ska väl försöka välja några som illustrerar det jag varit med om. Bussen lämnade Helsingborg kl. 06:45 i ösregn. Vår reseledare Birgitta, tillika ordförande i kören, ger oss instruktioner inför avfärden. Allt fungerade perfekt och tolv timmar senare var vi framme i Halle, där vi blev inkvarterade på hotell Martahaus.

Redan nästa morgon kl. 08:00 var det avfärd till Naumburg där vi skulle sjunga på en familje- och friluftsgudstjänst. Nu blev det inte så mycket friluft eftersom det regnade, men gudstjänsten gjorde verkligen skäl för namnet familjegudstjänst. Alla deltog och eftersom det var Kristi Himmelsfärds dag fick alla som ville bidra med uttryck som innehöll ordet himmel. Ett av barnen tyckte att hon befann sig i sjunde himlen! Efter gudstjänsten vankades det soppa och grillad korv ute på kyrkbacken och då sken solen! Barnen fick ballonger och lappar som de kunde skriva sina namn på och så skickades ballongerna iväg rakt upp i himlen. Tidigare år hade några ballonger hittats i Tjeckien berättade man.

Vi fick en guidad tur i domkyrkan innan vi for vidare till Rudelsburg vid Bad Kösen. Nästa dag var det dags för en utflykt till Leipzig och det återkommer jag till.













På kvällen var vi sex glada körmedlemmar som gav oss iväg till Operan i Halle och såg "Das Phantom der Oper", en balettföreställning som musikaliskt var sammansatt av Ralf Rossa. En annorlunda upplevelse med riktigt duktiga dansare och en orkester som var OK även om de har en bra bit kvar att nå upp till HSO:s kvalitéer.

Solig söndag

Efter att ha suttit inne nästan hela lördagen på Rotarys distriktskonferens i Malmö var det riktigt härligt att kunna göra en utflykt i det soliga söndagsvädret.

Först bar det iväg till Mölle där vi stannade till en stund över en kopp kaffe hos Katarina, Lasses dotter, som med resten av familjen spridd på olika håll, satt på kökstrappan och njöt av solens värmande strålar. Sedan bar det iväg upp till Kullen för att stifta närmare bekantskap med den nyinstallerade fyren som är en kopia på den första fyr som installerades här 1561. Korgen är fylld med ved som man tände på för att vägleda sjöfararna.

Från Mölle tog vi vägen tillbaka via Krapperup där det just nu pågick en utställning med fyra konstnärer. Vi blev båda ganska förtjusta i Anneli Nilssons tavlor. Här är en av dem som jag tyckte fångade ljuset så härligt.

Det blev ingen fika på Krapperup utan vi fortsatte hem för att gynna SIA-glassbaren där hemma med en lagom portion var.

Kvällen avslutades med HSO som framförde B Smetanas Má Vlast. Det blev en värdig avslutning på en riktigt härlig dag. Solen hade inte försvunnit helt när jag väl var hemma varför jag kunde ta den här bilden från min balkong. (Så småningom ska jag väl försöka få lämnat in kameran så den svarta fläcken försvinner.)

Valborg

I går lyssnade vi på manskörerna i Helsingborg när de sjöng in våren. I dag, 1 maj, var det alla blandade körers tur på trapporna till Dunkers Kulturhus. Manskörerna på terrasstrapporna var ordentligt förstärkta och det hade nog behövts även för den här kören, trots att vi var många fler. Det är ju en viss konkurrens med motorcyklar, andra motorfordon och rådhusklockor. Här börjar vi samlas alla 180 - eller hur många vi nu var.

Solen strålade men vinden var kall. trots det samlades det en ganska stor skara som lyssnade.

Lyssnade och såg gjorde vi också i går kväll på ett TV-program om en fantastisk violinist, Janine Jansen. Hon kommer till Krapperup den 6 juli då hon spelar tillsammans med HSO under Musik i Kullabygden. Fantastiskt att man har lyckats engagera henne! Hon är musik hela hon! Verkligen något att se fram emot!