Opera

Det blev en ganska häftig upplevelse på Röda Kvarn med direktsändningen från Metropolitan med Sjostakovitj opera Näsan.

Jätterolig scenografi som inte kan beskrivas utan måste ses och jag gissar att det var för att man sjöng på ryska som det fanns en svensk text längst ner på filmduken. Det gjorde att man kunde följa med i den ganska ovanliga händelseutvecklingen med den tappade näsan. Jag hade i alla fall riktigt roligt!

Överraskningen

Visst är det härligt med överraskningar! Som i gå kväll när det ringde på mobilen och någon sa: - Titta ut så ser du oss nere på gatan! Vi ska gå till Piazza Deli och äta. Har ni lust att följa med?

Visserligen hade vi precis ätit middag, men ett glas vin. ja tack!

Det var de här två godingarna som bjöd med oss på krogen som ju ligger tvärs över gatan. Härligt gott italienskt rödvin drack vi och Johan och Ellen åt Pata negra och pasta med valnötter. Det såg verkligen läckert ut. Trots en ljudnivå som var i häftigaste laget - det var ju fullsatt! - så blev det en mysig stund på Piazza. Tack Johan och Ellen!

Besök i Höganäs

I går, torsdag var vi bjudna på Höganäs stads filmvisning av inte mindre än nio filmsnuttar som gjorde reklam för Höganäs. Att just vi var bjudna berodde på att Lasses dotterson Odd fanns med i två av filmerna. Eftersom han är en av landets mest lovande juniorer i vågsurfing fick han en alldeles egen film!

Innan filmen var vi hemma hos Lasse i Höganäs. Här är det Odds lillasyster Daga som svarar på morfars alla frågor.

Så var det dags för våfflor, sylt och grädde. Daga  vispade och gräddade.

 Mor Katarina, Odd och morfar låter sig väl smaka.

Det blev en riktigt fin och förhållande vis lång film med Odd surfande i vågorna runt Kullen och Mölle hamn.

Sen sist

Jag tänkte att jag skulle vara lite snabbare än förra veckan - men det var snudd på att det inte lyckades. Rotary-protokollen är i alla fall klara.

Nu har jag också fått svar från kommunen vad det här vackra trädet heter som Ellen frågade om när vi gick hem från Dunkers Kulturhus. Det är en ask och heter på latin Fraxinus excelsior och har tillnamnet Westhof's Glorie. Men jag tror det räcker att veta att det är en ask. Grann är den i alla fall med sin stark röda lysande höstfärger.

Det här gänget var vi och lyssnade på i söndags. Det är Pearls of the Sound som hade en generalrepetition i gamla Clemensskolans aula. Där har jag stått och sjungit barbershop med The Goldens Beans så det var en del minnen som ramlade över mig. Nu åker "Pärlorna" till Hawaii och ska tävla där den 6 november.

I dag, onsdag, ska jag åka till Asmundtorp och sjunga med Bel Canto-kören. Härligt också det!

En vecka går så fort

Tiden springer iväg när man har mycket att göra. Det var över en vecka sedan jag ritade ner något här på bloggen upptäckte jag i dag. men så har det ju hänt en del.

I måndags var jag gästvärd på Rotary, sekreterare på sammanträde med Museiföreningen och så sång på kvällen som vanligt.

Tisdagen fortsatte med mera sång, först hos min sångpedagog Catarina och sedan med Bel Canto. Det var min tur att ta kaffe så nu har jag klarat av både måndags och tisdagsfika till körerna.

Höstfärgerna är härliga och det är fortfarande segelbåtar på Sundet.

Onsdagen började fantastiskt fint. Jag tog tåget ner till Malmö och besökte Björn Jungner för att prova på en behandling i Alexanderteknik. Det blev rena lyftet!  Jag hoppas verkligen att det ska ge mig den avslappning jag behöver för att slippa spänna axlar och rygg! På eftermiddagen var det dags att ge sig iväg till Rotarydistriktets konferens på Örenäs Slott. Jag är fortfarande inte färdig med minnesanteckningarna därifrån! För...

...i torsdags var vi, Lasse och jag, hela dagen på Söderberg & Partner. Det blev en både intressant och underhållande dag med en härligt god buffétallrik och ett glas vin på kvällskvisten. När vi kommit hem hittade jag ett mail från Magnus, fastighetsförvaltaren i huset där jag bor. Han hade en fyrarummare ledig på femte våningen i samma hus och undrade om vi var intresserade av den! Gissa om! Fram med champagnen!

Fredag morgon ställde vi klockan på ringning för vi skulle titta på lägenheten redan 08:45. Det räckte med fem minuter så sa vi ja! Den 1 februari flyttar vi in i den!
Det blev ju en häftig morgon och vid ettiden gick jag upp till Gull-Britt för att där äta lunch tillsammans med Inger och Netan. Vi hade bestämt att träffas för att resonera om var vi skulle lägga våra röster vid nästa val. Det blev en hel del annat som vi också dryftade och vi kunde konstatera att vi var ganska överens om det mesta. Hur vi röstar får vi nog vänta med att bestämma förstås.

I dag lördag körde vi ut till farmen för att plocka Aroma - äpplen. Det är syrliga, friska härliga äpplen som både är jättegoda att äta som de är och som det blir kalasgoda äpplekakor av - tycker Lasse i alla fall!

Under eftermiddagen promenerade vi bort till Dunkers Kulturhus för att se den här trion agera i föreställningen Ljus i oktobermörker. Det handlade om de danska judiska flyktingarna som kom till vår kust efter att förföljelserna mot dem startade i oktober 1943. Henrik Valentin hade författat och spelade och sjöng i en av rollerna tillsammans med Elin Kortesalmi. Johan Ohlsson, Johans gamle dagiskompis, agerade också med både tal och sång men trakterade dessutom alldeles utomordentligt både piano och dragspel. Det blev en riktigt sevärd föreställning!

I morgon söndag ska jag nog skriva protokoll. Hujedamig!

CoCo

CoCo står för Concerto Copenhagen. Kammarmusikföreningen hade engagerat dem till DKH i går för en härlig barockkonsert.

Riktigt så här många var de inte i går, men ledaren Lars Ulrik Mortensen på bilden här, ledde gårdagens ensemble. Det var fantastiskt att lyssna till de elva musikerna och härligt att se den glädje med vilken man spelade. Jag har nog aldrig tidigare sett så många leenden på musiker när de konserterar.

Det blev Bach, både far och son och så sonens gudfader Telemann. Häftigast var nog duellen mellan de två violinerna där den ena var melankolisk och den andra optimistisk. I tredje satsen blev de fullständigt eniga. Härligt!

Mitt hjärta

I det härliga brittsommarvädret fick jag glädjen att hämta det här lilla hjärtat efter skoldagens slut. Vi tog en tur inne på Dunkers Kulturhus och tittade på "A Kick Out of Africa". Det var ju fotboll i alla tänkbara miljöer och med bollar som både var knöliga och leriga. Fotbollsskor hade några medan andra spelade barfota eller med sandaler. Glädje andades bilderna i alla fall. Ellen spelar ju också fotboll och kunde konstatera att förhållandena är aningen bättre här.

Kaninerna framför Kulturhuset är inte så dumma att bekanta sig lite närmare med.

På vägen hem från Kulturhuset såg vi dessa vackra röda träd. Tyvärr kunde jag inte svara henne på vad det här trädet heter, men jag ska försöka ta reda på det. Gissar att det är en typ av ask, men som sagt, är inte alls säker.

Väl hemma åkte papper, sax och lim fram. Ellen är superbra på att bygga olika figurer med papper i olika färger. Det är t.o.m. så att glassen kan vänta ett ögonblick.

Nu var det ett tag sedan man kunde fånga solen på väg ner i havet, men den gör sig ganska bra när den dalar ner bakom Helsingör också tycker jag.

Så mycket jag får vara med om!

Jag ser att det var en hel vecka sedan jag skrev - och så mycket jag har varit med om sedan dess!

I måndags var det dags att träffa alla i arbetsgruppen för den internationella naivistutställningen i Landskrona juli - augusti 2014. Det blev ett jättebra möte på Curlinghallen i Landskrona. En ursnygg hall med massor av konst!

I tisdags sjöng jag med min sångpedagog Catarina. Härligt!

Onsdagen började med en ljuvlig ansiktsbehandling med ekologiska oljor hos Petra.

Dagen avslutades med ett besök på Röda Kvarn där vi såg en utsändning från British Museum i London om "Liv och död i Pompeji". En otroligt fin utställning kring vardagslivet i Pompeji och Herculaneum innan Versuvius Utbrott år 79. Fantastiskt att få se så mycket från den plats som jag besökte för drygt tjugo år sedan.

Här är ett av de bevarade porträtten. Detta visar Terentius Nero med hustru.

I fredags var jag först på Dunkers Kulturhus och lyssnade på Birgitta Ljunggrens dotter Hanna W. Det blev en riktigt trevlig musikstund med duktiga Hanna och hennes två ackompanjatörer.

Detta är stolta mamma Birgittas bild på Hanna och gitarristen (vet inte namnet). Killen med rytminstrumenten kom inte med på bilden men fanns där förstås med ett jättefint komp.

På kvällen var det först övning och sedan fest med Chorus Amici som firade 10-årsjubileum. Det blev bröd, ost, frukt och vin och sånger från våra resor så att tårarna föll.

Här hugger vi in på det välfyllda buffetbordet.

Lördagen började med ett besök på Allerums skola som firade 100 år. De hade verkligen gjort ett fantastiskt 100-årsprogram med historiska tillbakablickar klädda i tidsenliga dräkter årtiondena igenom. Alla elever och all personal medverkade på olika sätt. Regnet höll sig borta och det verkligen en lyckad 100-årsdag där jag fick träffa flera av kollegorna från tiden som rektor på skolan.

Lördagen fortsatte med tillbakablickar från förr. Kammarkören Felicitas höll konsert på Dunkers Kulturhus. Det verk som jag tyckte var härligast att få höra igen var Brittens Hymn till St. Cecilia - en av mina favoriter när jag var med och sjöng i kören.

 Så här ser kören ut i dag. Samma körkläder som på min tid. De ser både läckra ut och sjunger jättebra!

Söndagen började tidigt eftersom Chorus Amici skulle medverka vid gudstjänsten i GA-kyrkan kl 10:00 med uppsjungning och repetition dessförinnan. Också det nostalgi eftersom det var där jag började sjunga när jag kom till Helsingborg 1963!

På eftermiddagen bar det iväg till Malmö och Operan för att se Miss Saigon. 

Det var en oerhört påkostad föreställning, men jag var inte så nöjd som jag brukar vara när jag varit på Malmö Operan. Stundtals sjöng de riktigt njutbart men däremellan nästan skrek de fram sina toner och det tyckte jag inte om. Kanske är det så att musikaler inte tilltalar mig lika mycket som opera. Det hör kanske till åldern.....