Snart Valborg

Konserten i söndags blev en riktig höjdare. Bilden är tagen av Sofie som plåtade sin syster Lovisa som är violinist i orkestern. Man spelade Carl Philip Emanuel Bach - sonen till Johan Sebastian -  och  Haydn. Orkestern bestod enbart av 25-28 musiker, beroende på vad som spelades och de visade upp en spelglädje som var helt underbar. Dirigenten Giuliano Carmignola dirigerade inte men stod framför orkestern och var solist. Konsertmästaren Gordan Trajkovic hade ett styvt jobb med skötte sig med den äran. Dirigenten/solisten kramade om nästan hela orkestern efter sista takten!

I onsdags var det dags igen att besöka konserthuset. Det var After work-konsert med Andrew Manze som berättade om och spelade Schumans 2:a symfoni i C dur.

Jag kunde förstås inte hålla mig utan tog mig in till stan också i går, torsdags, för att lyssna på samma verk, den här gången med orkestern iklädd frackar och långklänningar. Förutom Schumans 2:a fick vi lyssna till Urban Stenqvist som spelade tuba. Behållningen av det blev hans extranummer Bach:s fjärde cellosvit. Riktigt njutbart!

Framförandet av Schumans andra symfoni blev en ny upplevelse. Manze älskar sin Schuman och det märktes. Den långsamma satsen blev gudomligt skön.


Och i morgon är det Valborgsmässoafton!

April månads familjemiddag

Först ska jag berätta att vi tittade på hur det skulle komma att se ut i hus 22.

Min första reaktion var: -"Oj, så litet!" Säkert berodde det på att det är två våningar här medan både vårt och Johans nuvarande hus är enplan. Ett riktigt kök blir det i alla fall. 

Riktigt så här kommer det nog inte att se ut i hus 22. Marie har ju branschkunnande så det kommer säkert att bli toppenfint.

I lördags var det först repetition med Chorus Amici inför konserten den 15 maj och sedan var det familjemiddag. Jag hade förberett ordentligt så det var bara att sätta på spis och ugn när jag kom hem.

Så här var det dukat men vi började lite längre in i huset.

Det blev nämligen först en drink, lite löjrom, krustader, chips, salta pinnar och nötter .

Förrätten blev en nässelsoppa. Eftersom den skulle vara glutenfri är den redd med potatis och kronärtskocka. Lite purjolök, vitlök och vitt vin fanns också i, liksom buljong.

Till varmrätt hade jag gjort en indisk lammfärsgryta med färsk bladspenat, avokadodipp och vitt ris.

Vinet som vi fick var ett spanskt härligt rött vin som heter Oinoz. Kan rekommenderas!

Rabarberkakan till desserten var förstås också glutenfri och den åt vi med vispgrädde och/eller vaniljglass.

Så småningom blev det lite fotboll på TV. PSG mötte ju Lille och det blev 2 - 1 till PSG. Kanske inte den mest intressanta matchen, men alternativen var inte så lockande.

Lasse ville tvunget fotografera mig och till slut lyckades han - mig ovetande. Jag måste naturligtvis ta med den bilden.

I kväll är det HSO på konserthuset med Bach och Haydn på programmet. Dirigent och violinist är Giuliano Carmignola.

Härlig musik, gamla vänner, födelsedagsfirande och nyfikenhet

Rubriksättning är inte det lättaste. I synnerhet inte som det är så många saker som händer på bara några dagar.

Vi kommer att få en ny organist i Mariakyrkan, Georg Chittenden, som just nu tjänstgör som domkyrkoorganist i Dunedin i Nya Zeeland. Han börjar den 15 augusti. Spännande! Detta fick jag veta i måndags.

I tisdags var vi på kammarkonsert på Dunkers Kulturhus. Pelle hade gjort ett program om den här mannen Erik Satie.

Det blev en riktigt omväxlande och härlig föreställning med skådespelaren Magnus Florin som presenterade Erik Satie, läste hans dagboksanteckningar och berättade mellan verken vem den här intressante mannen var. Amelia Jakobsson, dotter till Anders Jakobsson sjöng fantastiskt härligt och spelade dessutom cello med den äran. Pianisten Joachim Olsson spelade flygel, ibland fyrhändigt med Pelle och så var där en 8-manna manskör "Satiesfraction" som sjöng, iklädda plommonstop vid ett tillfälle. En annorlunda med intressant och spännande föreställning i en nästan fullsatt konsertsal.

I onsdags åkte jag ner till Malmö för att träffa Helena. Det var fantastiskt att få träffa henne igen efter alldeles för många år. Jag vet inte hur länge sedan vid sågs, bara att det var alldeles för länge sedan. men nu är det på banan igen som väl är.

Väl hemkommen så tog vi oss till familjen på Skimmelvägen. Marie hade ju födelsedag!

Det blev bubbel och ost. Jättegott som vanligt! Det hade varit en fin dag också för Marie berättade hon. Johan kom tillbaka från Kalmar där han varit några dagar. Ellen berättade om ett besök med klassen i Mariakyrkan som hon inte var nöjd med. Det ska vi ta tag i lovade jag.

I dag har jag plockat nässlor, nässlor och nässlor! Britta M var här på lunch och då bjöd jag förstås på lite nässelsoppa. Rabarberpajen var jag inte nöjd med. Måste försöka hitta ett annat recept tills på lördag då det är familjemiddag.

Nyfiken? Jo, i morgon ska vi titta på de nya husen tvärs över gatan. Då får vi förhoppningsvis en liten hint om hur hus 22 kommer att te sig. Jag återkommer!

Nu har vi vår!

Nu gäller det att plocka de här godingarna innan de blir alldeles för stora.

Veckan har annars präglats av skrivarbete. Ett långt sammanträde i onsdags med både förs.rådet och stiftelsestyrelsen gjorde att jag suttit fast vid datorn en hel del.

I torsdags förmiddag hade jag dock nöjet att få lyssna på härlig orgelmusik. Vår sökande till organisttjänsten, George Chittenden från Nya Zeeland visade upp sina färdigheter på stora orgeln i Mariakyrkan. Det återstår att se om han tackar ja till tjänsten.

Så var det dags för ett teaterbesök igen, den här gången på Storan.

Det var det här gänget, 123 SCHTUNK, som spelade - eller skulle spela - Wilhelm Mobergs "Rid i natt". Så mycket Wilhelm Moberg blev det nu inte, men vi skrattade hejdlöst åt alla härliga skämt och samspel med publiken. De är verkligen mästare på improviationer och att ögonblickligen fånga reaktioner i publiken.

I söndags körde vi ner till Malmö för att se Verdis Maskeradbalen. Det var första gången jag såg den operan. Ja, helt begeistrad blev jag väl inte, framför allt inte av Thiago Arancam som sjöng Gustav III. En operatenor tyckte jag definitivt inte att han var. Däremot var både Oksana Kramarevas Amelia och Igor Bakans Anckarström härliga sångare och skådespelare. Som vanligt fick vi lyssna till en välsjungande operakör, utrustad med fantastiska kläder.

Helt ljuvligt var det också att slippa mörkret när vi körde hem. Vi var hemma strax efter åtta och det var fortfarande ljust! Underbart!

Slutet på vecka 14

Det blev en intressant inledning av konserten i torsdags. Vår nye chef för orkester och konserthus Fredrik Österling samtalade med Stefan Solyom om kvällens konsert. Introduktionen blev verkligen både intressant och rolig. Det lovar gott för framtiden!

Kvällens solist var alten Anna Larsson. Jag "plankar" det som Henrik Halvarsson skrev i sin recension:
När hon sjöng Richard Wagners "Wesendoncksånger" blev resultatet rent magiskt i den Tristanförebådande sången "Im Treibhaus". I den återhållsamma stämningen fick hennes röst en förunderlig intensitet fast hon sjöng så mjukt. Detsamma gällde även "Träume" den andra sång som klingar av "Tristan och Isolde".

Efter paus spelade orkestern Dvoráks symfoni i d moll. Jag är säker på att orkestern kommer att få massor av beröm när de nu ger sig söderut på turné med just det här programmet.

Fredagen blev ganska stillsam. Johan kom med Bob som vanligt på morgonen och sedan kom han tillbaka till lunch då vi åt nässelsoppan som jag fixade för några dagar sedan.

Lördagen började med att vi körde till Höganäs för att titta på Ellen när hon spelade fotboll i Kamratcupen. Hennes lag HIK F05 blev trea!

Så körde vi ner till hamnen för att få lite mat i oss. Bryggan serverade som vanligt god mat men servicen var urdålig! Vi hade bestämt träff med Katarina och Daga vid villan klockan tre. Det blev ett lyckat besök. Grytor, bestick och lite annat bytte ägare. En säng, en byrå en TV-bänk och en stege bytte också ägare, men får stå kvar tills vidare.

Klockan fem skulle vi lyssna på The Armed Man av Karl Jenkins som framfördes i Himmelfärdskyrkan i Höganäs. Lasse orkade inte följa med så jag körde hem honom först men åkte sedan tillbaka till Höganäs. Det är jag jätteglad för att jag gjorde. Det blev en riktigt härlig upplevelse! Fyra körer och Kullabygdens Symfoniorkester framförde verket och "Lösse" Lars Löfgren dirigerade. Vi fick ett häfte med hela verket beskrivet och texterna översatta. Verket är tillägnat offren under kriget mellan Serbien och Kosovo i slutet av 90-talet. Tänk vad texten betyder i förståelsen av ett verk som detta! Allt började med stöveltramp och marschtrummor!

I söndags såg vi den här pjäsen på Lillan. Det var en pjäs som bygger på intervjuer med 22 helsingborgare. Det blev en riktigt intressant föreställning om helsingborgarnas syn på sig själva och på staden. Tyvärr hade man inte lyckats intervjua någon kulturintresserad person. Det påstods t.ex. att det inte finns någon musik i Helsingborg! Puh! Häftigast var dock när ett gäng HIK:are, tror det var HIK F03, kom in och spelade fotboll. Riktigt kul!

En underbar föreställning

Klockan två på söndagseftermiddagen hämtade Johan, Marie och Ellen oss för en färd ner till Malmö Opera för att se och höra Billy Elliot.

Det blev en riktigt härlig föreställning. Vi var alla imponerade av de unga grabbarnas skicklighet. Det blir säkert professionella dansare av dem alla sex så småningom.

I måndags var det första gången som vi repeterade med Olle som vikarierar till dess vår nye organist är tillsatt. Vi ska sjunga Faurés Requiem med Oratoriekören och kyrkokören sjunger vid ett par gudstjänster innan sommaruppehållet.

I tisdags repeterade jag med Chorus Amici som ska ha sin sista konsert den 15 maj.

I går, onsdags, var det först möte med Advisory Board och Pianofestivalen 2016 på förmiddagen och på kvällen var det dags att ge sig iväg till Dunkers Kulturhus igen för då hade museiföreningen ett föredrag om de senmedeltida målningarna i Brunnby kyrka. Jätteintressant! Vi kommer att titta på målningarna nästa gång vi är i Brunnby med helt andra ögen än tidigare.

I kväll ska jag lyssna på HSO och Anna Larsson som sjunger Wagners Wesendonck-Lieder.

Mera musik

Lasse tyckte vi skulle se Madama Butterfly på Röda Kvarn i direktsändning från Metropolitan. Jättebra idé tyckte jag. Det fanns fyra biljetter kvar, två på första raden.

Metropolitan var fullsatt och det blev Röda Kvarn också. Där fanns massor av bekanta. I entren stötte vi bl.a. på Lasses syster Tia och precis innan allt började dök Jan-Olof med bror och svägerska upp på de tre tomma stolarna precis bredvid oss! Det blev många kramar den kvällen. Trevligt!

Madama Butterfly sjöngs och spelades av Kristine Opolais. Det visade sig att hon behärskade scenen fullt ut med både sin fantastiska sopran och sin skådespelarkonst. Kristine är lettiska.

Mr Pinkerton, den amerikanske sjöofficeren sjöngs av den franske tenoren Roberto Alagna. Också det en härlig röst och inlevelse i rollen.

Föreställningen varade i drygt tre och en halv timme, men det var värt varenda minut. Tänk att ha Metropolitan så nära. Visst har vi det bra! Och i dag kör vi ner till Malmö Opera , hela familjen, för att se Billy Elliot. Jag får väl instämma i vad Inger brukar säga: " Så här ska man ha det när man har det som dj-ast"

Malmöbesök

HSV (Helsingborgs Symfonikers Vänner) anordnade ett besök i det nya konserthuset i Malmö i går em/kväll. Vi skulle få en guidning i huset och sedan lyssna på Malmö Symfoniorkester.

Då vi skulle vara på plats senast 16:45 tänkte vi att det är bäst att ge sig iväg i god tid. Jag hade övertalat Lasse att vi skulle ta tåget eftersom jag var osäker på var man kunde parkera bilen.

Vi valde att åka med Öresundståget som gick 14:12. Det gjorde det inte! Vi fick meddelande om att obehöriga fanns på spåret mellan Lund och Malmö och därför blev vi försenade. Kl.14:33 gick tåget i alla fall...men... vi kom inte längre än till Kävlinge. Där stod flera tåg stilla. Vi fick veta att när vi så småningom kom till Lund skulle vi ta oss till Malmö med buss. Puh!

Efter byte av tåg i Kävlinge kom vi så småningom till Lund i alla fall. Jippie! Nu skulle spåren vara klara för trafik mot Malmö. Men vi fick byta tåg - inte en gång utan tre!

Vi kom i alla fall till Malmö 16:45. Det var bara att ta en taxi och hoppas på att vi kunde haka på guiden. Det kunde vi.

Så här ser MalmöLive ut med hotell - vit byggnad, kongresssalar - gul byggnad och konsertsal - röd byggnad. Guiden blev i jobbigaste laget och det påverkade säkert intrycket av hela byggnaden.

Konsertsalen var pampig och rymde förutom orkester 1700 personer i publiken. Hela komplexet var byggt i betong, ek och mässing.

Vi fick lyssna på Alma Mahlers sånger, sjungna av Katija Dragojevic och Mahlers femte symfoni. Vi satt högst upp och jag tyckte att jag kom alldeles för långt ifrån orkester och solist. Närheten till musiken försvann och jag blev inte så imponerad som jag trodde jag skulle bli. Dessutom drog det och jag var inte riktigt klädd för det.

Hemresan gick bättre och vi var hemma i husvärmen kl. 23:30.