Simträning

I går var det näst sista gången på simträningen för Ellen. Här hoppar hon ner i den 135 cm djupa bassängen (se ljustavlan) och innan det var dags att kliva upp igen hade hon klarat av att simma två längder bröstsim på egen hand. På fredag blir det medaljutdelning. Visst är det härligt!

Pingstafton

Pingst

Så var det pingst och trädgårdens blomster har börjat bekänna färg. Trots kylan och blåsten – med undantag för pingstaftonen som var ljuvlig - tar det sig riktigt bra i rabatterna. Potatisen är på väg upp och vinbärsbuskarna kommer att ge en ordentlig skörd i år. Det kan vi se i vår egen trädgård men framför allt hos Christina och Pelle som har enorma buskar.

Hela veckan har präglats av fest. I onsdags bjöd Grethe på ett riktigt kalas hemma hos sig. I fredags var det dags för medaljutdelning på Rådhuset med efterföljande middag på Dunkers Kulturhus. Vi, även vi ”gamla” medaljörer, var inbjudna både till högtidligheterna i Rådhuset och till den påkostade middagen på Kulturhuset.

Pingstaftonen var som sagt härlig och vi njöt av den tillsammans med Christina och Pelle i Kvidinge. Att sitta i kanten av den nyutslagna bok- och ekskogen, njuta av fågelsången och ett glas gott vin hör ju till höjdarna. Lägg därtill sköna samtal och härligt god mat så kan man inte önska sig så mycket mera. Möjligen att värmen skulle ha kunnat stanna någon dag till.

Heldag med Ellen

Det började med en föreställning på Helsingborgs Stadsteater. Alice i Äventyrslandet blev en dramatisk upplevelse för lilla Ellen. Det var både spännande, vackert, farligt, hemskt och roligt. Efter lite Thai-mat på Big Budda kändes det snart lite bättre och efter färjetur och tåg till Humlebaeck gick hon löst på allt på Louisiana.

Jag vet inte vad som var häftigast. Att klättra i Henry Moores skulptur, åka jättelång rutschkana, klippa, måla, rita och klistra i barnrummet, kolla Giacomettis skulpturer eller bara springa bland alla naturens egna konstverk som häftiga trädrötter, gräsklädda backar och mängderna av de utplacerade bronsskulpturerna.

Karlskrona

Det här veckoslutet var det dags att träffa Johns barn och barnbarn. Fredrik med familj hade flyttat in till centrum av Karlskrona och det var med både förväntningar och nyfikenhet vi begav oss iväg på lördagsmorgonen. Lägenheten visade sig vara ett helt hus, ett äldre nyrenoverat hus, fräscht och snyggt, med bara någon minuts promenad till respektive jobb. Amanda och Oscar hade väl lite längre till sina skolor men det var ändå betydligt närmare än tidigare.

Som vanligt fick vi vara med om nya upplevelser. Den här gången vandrade vi på en ganska nyanlagd promenadväg genom en vitsippefylld härlig lövskog i en by som heter Jämjö. Vi fick också se en härlig vy över Karlskrona från Bryggarberget där restaurang Utkiken ligger.

Dessutom fick vi, precis som vi förväntade oss, underbart god mat, ljuvliga viner och framför allt härliga samtal med både ungdomarna och föräldrarna.

Pelle 70 år

Så var det dags för nästa 70-åring! Pelle hade öppet hus hemma och det blev en verklig invasion till Söderåsen. Det kom musiker från Symfoniorkestern, körer, släkt och vänner. Det blev en riktig kanonfest. Så många vänner och så mycket sång och musik. Pelle är verkligen värd all den uppskattning han fick. Hoppas han hann känna all värme som strömmade mot honom!

Vilda blommor

Ja gräsmattan är full av dem och en låter sig gärna fotograferas. Full av liv och lust. Ellen hade precis varit på gymnastikuppvisning och fått en fin guldmedalj. Så mycket energi det ryms i den här lilla godingen!

Louisiana

I dag gjorde vi en utflykt till Louisiana. Termometern stod på 6,3 grader i morse så vi bestämde oss för att det inte skulle bli något trädgårdsarbete i dag. John provade visserligen sin nyinköpta batteridrivna borrmaskin och jag planterade de nyinköpta kryddväxterna, men det fick stanna vid det.

Det belv en verkligt lyckad utflykt! Utställningen "Farven i kunsten" var underbar. Pedagogisk och vacker. Vad kan man mer begära! En av mina favoriter, Kandinsky, var representerad med åtta tavlor. Härligt!

I kväll ska vi se hur det går för Real Madrid på Mallorca.

Våren är här

I söndags, när vi tillsammans med Christina och Pelle promenerade i naturreservatet här på Skäret, såg vi att vitsipporna fortfarande låg som mattor på marken. Björkarna höll på att slå ut och i trädgården tävlade Forsy´thian med påskliljorna om prakten. Våren är alltså på väg trots att det är både kallt och blåsigt. I förmiddags när jag hängde ut tvätten höll jag på att blåsa bort och termometern visade på enbart 11,1 grader! Usch! Det är inte särskilt inbjudande att ligga i trädgårdslanden och rensa ogräs, men vi har hunnit med en del i alla fall. John har satt potatis och jag har planterat lite vårblommor. Trots allt är det härligt att se hur löjtnantshjärtan och pioner sträcker på sig för varje dag.

I torsdags var vi på Lillan och såg Onkel Vanja. Det är verkligen härligt att se teater igen! Det blir ju ingenting av den varan i Las Palmas eftersom vi inte är tillräckligt kunniga i språket för att kunna följa med bra. Om ett par veckor ska jag invadera teatern tillsammans med Ellen och hennes föräldrar. Då ska vi se Alice i Äventyrslandet. Hela teatern har förvandlats till Äventyrslandet och det är meningen att barnen ska kunna följa med upp å scenen och in bakom ridån. Ellen ska ju bli skådespelare säger hon. Jag känner igen det. Hennes farmor hade också den drömmen en gång.

I går var det så dags för bridge på Tre Sang igen. Vi spelade förstås i B gruppen och kom 2:a. Det kändes bra. Roligt också att krama om Britta, som nu spelade i A gruppen. Vi kunde bl.a. jämföra våra nariga och sargade trädgårdsfingrar och konstaterade att lite jord under naglarna får man tåla.

Valborg

Det började med en buffé på Sundsgården där Johan basar. Det enda vi saknade var ett glas vin, men man får ju acceptera att det nu fungerade som den folkhögskola - med elever närvarande - som den är. Efter buffén blev det konsert i aulan med såväl elever på musiklinjen som Göran Söllscher. Vi fick lyssna på både körsång och instrumentalmusik. Till och med jazzlinjen fanns representerad och en grupp spelade Take the A train. Kul! Vi hade en fantastiskt fin utsikt över Sundet och kunde följa hur vinden ökade och gäss började synas på vattnet. Det regnade inte längre men det såg inte särskilt lockande ut. Trots det inbjöds vi att komma ner till stranden där bålet fanns. Termometern visade på 10 grader och det blåste11 sekundmeter! Trots det tändes bålet och Kerstin Hassner, kulturchefen, höll vårtalet. Det var inte lätt med den vinden men hon klarade det utmärkt förstås! Eftersom kameran låg i bilen blev det inga bra bilder på bålet. Desto roligare att jag fick en bild på Ellen med sin härliga mamma Marie vid buffén. Ellen var givetvis jättefin i sin alldeles nya klänning! Den lilla bilden på bålet knyckte jag av HD.