Veckan slutade så som i himmelen

 

När jag ska berätta om vad som hände sedan sist måste jag ju börja med söndagseftermiddagen på Helsingborgs konserthus. Då fick vi besök av Malmö Musikhögskolas symfoniorkester. Mest spännande var när solisten Pietari Huhtinen spelade Rautavaaras mäktiga slagverkskonsert Incantations. Huhtinen går sista året på musikhögskolan och det var verkligen spännande att följa honom på alla slagverksinstrumenten. Brahms tredje symfoni som avslutade konserten var också riktigt njutbar.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Efter ett kort besök en kväll hemma hos Johan i Laröd passade jag på att vandra hem i det lugna soliga vädret.

När jag kom fram till Pålsjöbaden fick jag syn på den här kolossen. Det var inte utan att flera härliga minnen ramlade över mig!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På Kristi himmelfärdsdagens kväll samlades kyrkokören hemma hos Margareta. Vi åt, drack , sjöng och pratade. Speciellt roligt var det, tyckte jag, att Birgitta J  också kom med. Hoppas verkligen att hon är så pass frisk att hon kommer med till hösten!

Här har vi samlats ute på Margaretas altan. Det blåsiga vädret gjorde att vi satt inomhus den mesta tiden. Jag fick skjuts hem av Birgitta, som gillar och är suverän på att köra bil!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Naturligtvis var jag hos Jenny på Kiropraktorkliniken under veckan och passade på att försäkra mig om ytterligare 24 behandlingar. Jag känner mig både glad, stark och tacksam när jag fått min behandling.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Veckan slutade som sagt med Så som i himmelen. Jag tog tåget ner till Malmö Triangeln och passade på att äta en räkmacka innan föreställningen. "Redan som pojke hade jag en dröm om att skapa musik som kunde öppna människors hjärtan. Det var min dröm". Ja, så börjar föreställningen och det är en liten grabb på 7 år som säger det. Daniel heter han och vi får strax se honom fullvuxen och som den firade dirigenten Daniel Daréus. Efter en hjärtinfarkt har han återvänt till sin barndomsby Ljusåker. Här startar han en kör och vad som händer är naturligtvis allt ifrån stora framgångar till häftig avundsjuka. Fredrik Lycke spelar rollen som Daniel. Det gör han verkligen otroligt bra, både som sångare och skådespelare.

I publiken hittade jag min gamla körkamrat Lene, och det var verkligen trevligt att få en pratstund med henne. Hon körde också bil - liksom Birgitta i torsdags - och ville absolut att jag skulle åka hem med henne. Det gjorde jag gärna och jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen!

Vad vore livet utan musik och goda vänner

 

När jag är ute på promenader slinker jag ibland in på Dunkers kulturhus. Här träffar jag ofta goda vänner och häromdagen satt Pelle och Christina och åt lunch. Det blev förstås på många sätt ett härligt samtal.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På kvällen träffade jag flera goda vänner då jag gick på Helsingborgs Museiförenings årsmöte. Tyvärr glömde jag fotografera. Det var förstås allt som var intressant som gjorde att glömde kameran. Bland annat kommer Museiföreningen att ge ut en bok om Eleonora Jepsons dagböcker till jul. Den vill jag ha! Efter årsmötet samlades vi kring en smörgåstårta och ett glas vin. Ljudnivån var hög, skratten många och samtalen kring bordet jättetrevliga!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Helsingborgs Gosskör, Frederiksborgs Drengekor och Lunds domkyrkas gosskör sjöng i Mariakyrkan i lördags under rubriken Sånger från andra sidan. Det som var särskilt intressant var att körerna inte bara ackompanjerades av orgel eller flygel utan också av en harpa. Bland annat uruppförde de ett verk som var skrivet för kör och harpa. Det är verkligen härligt att det går att engagera så många unga pojkar och män för denna typ av musik!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Opera på bio. Kan det vara något? Efter att ha sett Donizettis Lucia di Lammermoor live på Röda Kvarn kan jag bara säga att det var helt fantastiskt! Det var länge sedan jag hörde så många solister sjunga så otroligt bra. Dessutom uttryckte de alla de dramatiska känslor som verket innehåller. Nadine Sierra var Lucia di Lammermoor, Javier Camarena sjöng Edgardo och Artur Ruci´nski Enrico. 

Födelsedagsfest i härliga Bohuslän

 

Som vanligt bokade jag plats på Bus4You högst upp och längst fram i bussen så att jag kunde titta på naturen och njuta av all nyutsprungen grönska och härliga majsfält.

Kerstin hämtade mig vid Stenungssunds station och när vi kom till Stenungsön och den härliga villan, fick jag samma rum som jag brukar få hemma hos Kerstin och Tomas. Gissa om jag blev glad! Utsikten är formidabel! Dessutom är sängen den bästa jag någonsin legat i. Här sover jag hela natten!

Till middag lagade Tomas den här vegetariska rätten från Viktväktarna. Kerstin och Tomas får en veckomeny och varor som passar till den, hemskickad varje vecka. Något att pröva!

Vinet som vi drack till middagen smakade verkligen bra. Förvånad? Icke! Här serveras som regel enbart förträffliga viner.

 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Så var det fredagen den 13 maj och Anders 80-årsdag.

Vi började med ett glas champagne och lite tillbehör på Stenungsön.

Alla hade klätt upp sig för att vara riktigt fina när det bar iväg till Stenungsbaden för födelsedagsmiddagen.

Vi fick tre bord och här sitter barnbarnen, två Lyckefors och tre Wardi. Alexis som sitter i mitten fyllde också år. Han blev 8 år samma dag som farfar Anders blev 80.  

Runt det här bordet sitter två av Anders barn, Anderas och Camilla, och ett syskonbarn, Sophie med sina respektive.

Födelsedagsgrisen sitter här vid bordet i mitten mellan sina båda systrar. Maten var suverän! Både jag och Anders åt fejkad romtoast till förrätt och Skrei till huvudrätt. Det blev ett glas vitt vin till det. Desserten hoppade vi över eftersom det skulle bli  kaffe och lite godis hemma hos Kerstin och Tomas efteråt.

Vi hade förberett oss ganska ordentligt med ett stort dukat bord för alla. Vi var sexton stycken! Det blev gott att dricka och Mor Brittas chokladkaka med vispgrädde, kaffe och sedan ännu mer att dricka. Tyvärr har jag inga bilder på det. Mobilen som jag fotograferade med, låg väl i min handväska någonstans!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Nästa dag bar det iväg hem till Anders på Grötån. Det blev förstås champagne och annat att dricka här också. Dessutom serverades vi en härlig rätt med lax, sallad och massor av tillbehör. Senare blev det också kaffe och tårta. Det kom väldigt många för att gratulera Anders. Sångarvänner, grannar och andra goda vänner. Vilken fest det blev! Anders blev verkligen firad och det var han glad och tacksam över.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Eftersom Kerstin, Tomas och jag tittade på Eurovision Song Contest när vi kom hem, blev det en sen natt. Strax före klockan två kröp jag ner i sängen. Strax efter klockan nio på morgonen kravlade jag mig upp för att packa och göra mig i ordning. Det var ju söndag och hemfärd för mig.

Vi hann i alla fall med att göra en utfärd till Hasteröd. Det blev en härlig och nyttig promenad genom skogen fram till den lilla sjön där det fanns allt för att kunna göra en brasa och äta lite godsaker.

Tomas hade kaffe med sig och det var precis vad jag längtade efter så här dags.

Hundarna Harry och Sivan var förstås också med. Här ligger Harry och tar igen sig. Sivan var säkert nere vid vattnet och doppade sig. Hon älskar det.

Så var det tack och adjö för den här gången. Jag stortrivs i det här vackra landskapet och med all härlig samvaro med syskonen och deras familjer. Längtar redan tillbaka!

En vecka full av aktiviteter.

 

Inger Munck och jag såg Fattigfällan på Lillan den 4 maj. Cecilia Borssén spelade Beata och stod ensam på scenen i nästan 1,5 timme. Det var ett intressant föreställning som berättade hur lätt det är att falla genom maskorna på skyddsnätet. Välspelat och dessutom en viktig kunskap om hur samhället inte fungerar som det borde.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Eftersom jag tittat på affischen till utställningen Aquanauts- expeditionen på Dunkers kulturhus gick jag förstås när det var vernissage.  Två kvinnliga  forskade befann sig vid Siljansringen 1897. De försvann spårlöst men resultatet av deras forskning hittades i det antal koffertar som nu är uppstaplade i utställningshallen på Dunkers kulturhus. Otrolig historia som det krävs mycket fantasi för att tro på.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det blev en fullspäckad lördag. Efter vernissagen gick jag till musiksalen för att lyssna på samtalet med David Lagercrantz. Det var uppenbart att han hade varit med om ganska svåra stunder i sitt liv. 

Jag passade på att köpa hans bok Obscuritas, som han signerade efter samtalet. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På kvällen var det 40-årsjubieum för Kammarmusikföreningen. På plats ar Trio Ardore som gav en spännande konsert. Violeta Mönnekes spelade violin, Åshilld Henriksen horn och Magnus Nilsson fagott. De spelade både nykomponerade verk och klassiker som Haydn och Beethoven. Det blev en riktig höjdare.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Naturen bjuder verkligen på härligt sköna färger så här års. Promenaderna rör sig inte enbart kring stränder och sjövatten utan upp i naturen bland alla vackra träd också.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det finns massor av aktiviteter på Dunkers kulturhus. Här är det Marimbabandet som ger en konsert. Thomas Widlund är i full gång med att dirigera detta duktiga gäng.

Det fanns de som trakterade  blåsinstrument också. Dessutom fick vi lyssna på Drumcorps som spelade häftigt på trummorna. Tyvärr hann jag aldrig få upp kameran i tid för att fotografera dem.

Sång och musik och så Valborg förstås!

 

Det började redan på onsdagen då Alondra de la Parra berättade om och dirigerade Dvoráks åttonde symfoni. Vilken dirigent! Det var rena fröjden och som väl var dirigerade hon Dvorák också på torsdagskvällens konsert. Vilken tur att jag hade biljett!

Här sitter Alondra tillsammans med tenoren Julian Prégardien som var solist under torsdagen. Affischerna ovanför dem är ju jättefina.

Vi fick under torsdagen bland annat lyssna på Mahlers "Lieder eines fahrenden gesellen" och Ravels "Fem grekiska folksånger" Tenoren hade en mjuk härlig röst och jag kunde verkligen njuta. Efter pausen blev det så Dvoráks åttonde symfoni. Orkestern gav dirigenten en mycket välförtjänt "touche" efter konserten. Hoppas hon kommer till Helsingborg igen! 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Innan torsdagskonserten hade HSO:s vänförening bjudit in Mats Persson, violinist i orkestern, att berätta om sitt arbete i HSO. Han har spelat i HSO i 30 år berättade han. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Dunkers kulturhus fyllde 20 år den 27 april. Det blev fyra dagars ordentligt firande. Här sitter arkitekten Kim Utzon, som ritade huset, och Gunilla Lewerentz, chef för Dunkers kulturhus, i ett samtal. Härligt att bli påmind om allt som jag var med om då för 20 år sedan!

Sista dagen på festligheterna, den 30 april, Valborgsmässoafton, hade Pelle Nyrén kommit med idén att upprepa körsången på trapporna utanför huset mot havet, som man gjorde vid invigningen. Den här gången var kören så stor att vi fick stå på trapporna vid Sundstorget i stället för trapporna vid havet. Jag fick aldrig någon bild på kören men tog en bild på publiken när vi sjungit färdigt. Det var ju några stycken! 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Efter körsången vid Dunkers kulturhus promenerade jag runt i stan och fick se och höra Drumcorps vid Stortorget. Jag gillar verkligen att lyssna på dem. Dirigerade gjorde Thomas Widlund, en gång min elev på Ringstorpsskolan. Glad? Det är bara förnamnet!

Klockan 18:00 var det dags för Kvartettarna att sjunga in våren. Vissa av vårsångerna blir allra bäst när en manskör sjunger dem. Det var vi några stycken, som stod och lyssnade, helt överens om.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Att våren är här ser jag verkligen på mina promenader. Här har vi magnolian utanför Stadsbiblioteket.

Nu börjar den göra skäl för namnet, blodboken!