torsdag 23 januari 2020

Det rullar framåt



Eftersom januari snart är slut tänkte jag ta med bilden från min kalender som jag har på väggen. Bilden visar Johannes Vermeers bild Girl with a Pearl Earring (1665). I februari har jag en bild av Renoir.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



Förra torsdagen var det konsert med HSO. Efter paus fick vi lyssna på den kanadensiska violinisten Lara St. John. Hon var verkligen skicklig. Vi fick lyssna på Leonard Bernsteins Serenad för violin och orkester. Publiken var helt entusiastisk och det extranummer hon spelade var otroligt virtuost. Jag kände väl igen det, men namn på musikstycken är inte min starka sida. Bilden på Lara är tagen vid Kronborgs slott i Helsingör.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



Jag har varit ganska flitig med mina promenader. Det har i snitt blivit 11 000 steg/dag. Här är jag ute på Oceanhamnen.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o


I tisdags var Lasse på urologmottagningen på lasarettet. Han träffade då en läkare som såg till att han fick kateter. Det har gjort att det blir färre ombyten och inte fler än fyra besök per dygn av vårdpersonal. Skönt! Han mår också betydligt bättre nu än tidigare.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o




Så var det dags för musik igen. Kammarmusikföreningen bjöd på den här gruppen Messiaen Quartet Copenhagen. Vi fick en fin introduktion och också en text som förklarade huvudnumret som tog 50 minuter att spela. Olivier Messiaens verk Quator pour la fin de temps var verkligen en upplevelse att få lyssna till. Verket tillkom 1941 då Messiaen var krigsfånge i Schlesien.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o


På lördag firar min Rotaryklubb 40-årsjubileum. Det blir en stor fest på H55-paviljongen.






tisdag 14 januari 2020

Både förfärlig och härlig vecka


För mig var det hudklinik, röntgen av nacke och koll på min gröna starr på ögonmottagningen på Drottninggatan. Det var inga problem någonstans ...men...

Problemen kom i onsdags när Lasse skulle hem från lasarettet samtidigt som jag hade tider på lasarettet och andra åtaganden som t.ex. sekreterare i församlingsrådet som då hade sammanträde! Som väl var tog Lasses dotter Katarina hand om honom hela onsdagen! Det tackar jag särskilt för!  Vi planerade också vilken hemhjälp som skulle behövas och det blev hjälp sex gånger om dagen plus en under natten.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o




Tå dagar senare kom Katarina tillbaka för att fira pappa Lars som fyllde 87 år. Den här buketten hade Katarina med sig.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o


Sedan länge hade jag planerat att åka med familjen till Lousiana. Det blev också så, mycket tack vare att Lasses äldsta dotter Lena, kom och höll honom sällskap när jag var borta.


Det jag var mest intresserad av var den här mannens, Marsden Hartley, utställning. Jag hade läst flera recensioner där man sa att det var den bästa utställningen på mycket länge på Lousiana. Det var massor av besökare när vi kom. Det var inte helt lätt att ta till sig alla verken!


Vi gjorde dock flera försök men jag är inte helt säker på att det föll hel väl ut hos resten av familjen.



Här är ett av verken. Som väl är fanns det andra utställningar. Marie tolkade dem på Instagram så här:

Arkitektur, Tatiana Bilbao, är alltid intressant & oftast lättare för mig att förstå och se vad det föreställer. Provokation & chockerande dokumentation bjöd den Amerikanska fotografen Lauren Greenfield på med sina foto i Generation Wealth. 



Efteråt åt vi en lunch på krogen Byrko. Jag glömde förstås att fotografera maten, men gott var det - och trevligt! Det blev en riktigt fin söndag!











måndag 6 januari 2020

Hoppas på god - bättre - fortsättning

Tiden efter jul har inte varit så kul. Lasse åkte in på lasarettet för sin värk och inkontinens. Han blev hemskickad eftersom man inte kunde göra något förrän man fått svar på proverna.

Dan efter ramlade han så illa när han skulle sätta sig i fåtöljen att hemtjänsten kallade på ambulans - igen!  han ramlade och slog i höften som han opererade i juli. Det innebar att han fick stanna på lasarettet. Troligen kommer han hem på onsdag.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o




Då vi hade biljetter till Rapunzel på Storan blev det Katarina som fick Lasses biljett. Salongen var full av familjer med barn, men jag är inte säker på att de förstod föreställningen. Jag var inte helt begeistrad.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



Begeistrad blev jag däremot när det i lördags kom ett förslag från Marie att vi kunde äta lunch tillsammans på Ålgränden. Det gjorde vi! Jättetrevligt!


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o


Trettondagsafton och Trettondagen har jag givetvis hälsat på Lasse, men också varit aktiv i Mariakyrkan. Gläns över sjö och stand.....Det är annars inte så mycket ståhej kring Trettondagen som det är i Las Palmas med de tre kungarna som rider genom hela sta'n!

I kväll ska i alla fall Johan och jag gå på Trettondagskonserten på Konserthuset. Temat är Mat och Tina Nordström kommer att medverka!

Här kommer nu några bilder från konserten:


Tina i full gång med att fixa lite mat till dirigenten Stefan.


Stefan fick också frågan om det skulle gå lika bra att dirigera med en kniv. -Jovisst, man kan väl prova, tyckte han.


Här tackar man för applåderna. Solisten Malena Laszlo fanns också med.












onsdag 1 januari 2020

Händelser både på det gamla och det nya årtiondet



När jag var på Röda Kvarn senast såg jag en reklambit från filmen The two popes. Det såg så intressant ut så jag köpte biljetter till filmen på söndag kväll.


Tyvärr blev Lasse sjuk, men den lunch som vi hade planerat som tack till Claes Henning för senast räckte nu också till Jan-Olof. De kom med varsin bukett med rosor! Tjusigt! Jan-Olof skulle jobba på kvällen så det blev bara Claes Henning och jag som såg den intressanta filmen.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



Ibland tar jag vägen via Terrasstrapporna på mina promenader. Här finns nu glittrande svanar i vattnet.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



Jul- och nyårshälsningarna på "riktiga" kort är inte så många längre. Det här är årets skörd.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o





Nyårsaftonen hade vi planerat att vi skulle fira i lugn och ro här hemma. Vi hade beställt en meny som vi skulle hämta på Gastro. Så blev det inte. Lasse hamnade på lasarettet efter att ha ramlat och slagit sig ganska illa. Han får stanna där tills han kan klara att ställa sig upp på egen hand. När Jan-Olof fick veta det bjöd han med mig på sitt party på nyårsafton så jag skulle slippa sitta ensam här hemma. Det blev fyra tjejer och två killar.  Vi kunde se fantastiska fyrverkerier, som jag  aldrig tog några bilder på.

Jag var inte hemma förrän efter klockan två och fick åka med den taxi som Birgitta beställt till sig hem till Viken. Härliga kompisar!