Att flytta är jobbigt

Den 26 september 2015 såg det ut så här där nu hus 22 står.

I dag ser det ut så här! Så småningom ska det växa upp lite grönt gissar jag.

Fredag, lördag och söndag var det mat på Stuterivägen 72. Flyttar man så blir det jobbigt att fixa mat på det nya stället. Här sitter vi ute i solskenet.

Bob var förstås också med. Han fick stanna kvar hos oss medan husse och matte kämpade med flytten.

Just nu läser jag "Stalins dotter", en kanonbra biografi! Vid fötterna finns förstås Bob.

I söndags kväll var jag i S:ta Anna kyrka och lyssnade på Felicitas. Nja, lite för mycket militärisk discipli tyckte jag. Det får gärna vara ordning och reda men det finns gränser för att det ska verka naturligt och det tyckte jag inte det gjorde med denna nya körledare. Då var konserten Felicitas hade på Dunkers kulturhus mycket mycket trevligare - som jag ser det.

Dessutom saknade jag ganska många körmedlemmar som tydligen slutat. Här är i alla fall de som sjöng i söndags.

Bara en dag kvar

Så här såg det ut i morse på Stuterivägen tvärs över gatan. Det är verkligen högt tempo.

Så här såg hus 22 ut, adress Stuterivägen 69 A. I morgon lämnas nycklarna.

Som sagt, det har varit full rulle hela dagen och så här såg det ut vid sextiden i kväll. Gräsmattor är utlagda på andra sidan  huset, träd planterade och det börjar se riktigt beboeligt ut.

Mera kalas

Så var det dags för ett besök ute i Gantofta för att fira Regina och Nisse.

Här har vi födelsedagsbarnen som firade 155 år och dessutom kommer de att fira guldbröllop om några veckor!

Vi var ett ganska stor gäng från Chorus Amici som sjöng för dem, men här har vi  döttrarna Therese och Isabell som tagit med sig två barbershop-kompisar som bjöd på flera härliga låtar.

Här har vi också sonen Christoffer med gittaren, och den blivande svågern (som jag glömt namnet på) med sin barytonsax. Tjejerna sjöng förstås.

"Den blomstertid nu kommer" sjöng så mor och dotter för mormor och morfar.

Jag tror vi var c:a 40 vuxna som bänkade oss inne i salen och kunde plocka till oss underbart god mat och dryck från buffén. Kaffe och Reginas härliga jordgubbstårta avslutade festen för oss.

Vi avslutade söndagen med att lyssna till Symfoniorkesterns sista söndagskonsert för den här säsongen.

Francisca Skoogh spelade Rachmaninovs 3:a. Otroligt bra! Hon spelade den också vid torsdagskonserten så vi kunde läsa recensionerna i HD. Hon höjdes med all rätt till skyarna. Publiken stod upp, skrek och stampade så att hon gjorde succé var det inget tvivel om.

Efter paus blev det Stravinskijs Petrusjka. Det var verkligen en härlig avslutning på säsongen. Jag njöt i fulla drag. Det är verkligen härlig musik och HSO är så otroligt skickliga. Bättre än så här finns inte!

Fester, fester och fester

Det började redan i torsdags med att Ellen sjöng med sin gospelkör i S:t Andreas kyrka i Maria Park. Det är härligt att se ned vilken glädje de sjunger och hur de kan hantera mikrofonen - flera av dem - och Ellen definitivt. Tyvärr fick jag ingen bild på dem.

I fredags var det familjemiddag. Vi började med lite smått, kalixlöjrom, murkelpaté, bresaola och en skiva med kyckling/kalkon-paprika.

Så till själva måltiden.

Vi började med en kall rödbetssoppa med tärnat äpple fetaost och granatäpplebitar och så ett litet basilikablad. Till det drack vi en härlig Riesling, Stoneleigh från Nya Zeeland.

Huvudrätten blev en skaldjursfylls lax med svensk färskpotatis, sockerärter och en vinssås.

Det här vinet som vi drack till laxen kan jag verkligen rekommendera! Supergott! Det är en Chardonnay från Sydafrika, Fleur du Cap.

Desserten , en chokladbrylé med apelsinsmak skulle jag haft större formar till, men man tar vad man har och jag tror att familjen var nöjd med stotleken. Portvin blev det till desserten.

Nästa fest var utdelning av Helsingborgsmedaljen på Helsingborgs födelsedag den 21 maj, som det här året passande nog var en lördag. Medaljer delas ut till tio personer vart tredje år.

Här är alla tio medaljörerna.

Lasse Holmström var en av de tio som fick medalj. Här läser kommunfullmäktiges ordförande Mats Sander upp motiveringen. Lasse var en värdig mottagare av Helsingborgsmedaljen!

Fantastiska fanfarer blåstes av Brasskvintetten från Helsingborgs Symfoniorkester. De underhöll också med musik innan själva utdelandet. Det var en klar kvalitetsförhöjning från tidigare utdelningar!

Efter utdelningen blev det middag på Dunkers kulturhus där vi också fick underhållning. Här är det Ninni Carr som spelar på ett bockhorn. Hon och hennes man Laif Carr spelade folkmusik på fiol, träskofiol, dragharmonika och så bockhornet som på bilden. Det var verkligen härligt att lyssna till dessa skickliga riksspelmän!

Maten? Jo vi fick löjrom från Vänern, Rostlock på kalv och jordgubbar, hallon, jordgubbsglass och mandelkaka till dessert. Fördrink, vitt vin, rött vin och avec till kaffet serverades också.

I dag söndag blir det 155-årskalas hos Regina och Nisse. Det återkommer jag till!

Vilken helg!

Den 24 april 1999 såddes fröet till blivande Chorus Amici på en träff med före detta medlemmar i Helsingborgs konserthuskör hos Karin Wadsjö. Fröet grodde och den 17 augusti 2003 bildades kören formellt.

Den 15 maj 2016 gav kören sin sista konsert.

Här repeterar vii Mariakyrkan. Det blev repetition på fredagen den 13, lördagen den 14 och så gensrep på söndagen den 15.

Under söndagen som var Pingstdagen var det först medverkan i Mariakyrkan under högmässan. Samling kl. 09:30. Efter gudstjänsten körde jag hem för att fixa lite mat och så bar det av igen till Mariakyrkan där vi skulle vara, omklädda och klara kl. 16:00!

Konserten blev kanonbra och vi fick stående ovationer, busvisslingar och bravorop - i kyrkan! Pelle sa sedan att han aldrig varit med om så långa applåder. Vilka verk som framfördes? Jo, Leonard Bernsteins Chichester Psalms för kör, sopransolo, harpa och slagverk och Karl Jenkins Requiem för kör, orkester och sopransolo.

Särskilt kul tyckte jag det var att den fantastiske slagverkaren Johan Bridger spelade och hans mamma Ingegerd stod bredvid mig i kören och sjöng! Härligt, härligt!

Måndag - onsdag har vi haft två "gäster" boende hos oss. Mitt härliga barnbarn Ellen och mopsen Bob. Ellen är ju så stor nu att det tar emot att säga barnbarn. Hon är ju snarare en ungdom, men barnbarn är man ju så länge man har far- och morföräldrar.

I går var det "klassfest" på Hamnplan med Ellens klass. Man skulle ha med sig picknick och lämpliga filtar att sitta på. Här har vi några klasskamrater och föräldrar.

Eftersom några hade med sig baddräkter så var man ju tvungen att prova temperaturen i vattnat. Här är det Tyra och Ellen som doppar sig. De var i vattnet två gånger!! Jag som stod och tittade på hade två tröjor, strumpbyxor under långbyxorna och en ordentlig halsduk runt håret! Brrr!

I dag ska jag lyssna på Ellen som sjunger i en gospelkör. Det blir ett framträdande i S:t Andreas kyrka och Ellen ska sjunga solo. Spännande!

Tiden bara flyger iväg

Tänk att det har gått tretton dagar sedan jag skrev sist. Och då har vi haft en helgdag mitt i veckan också!

Vad har vi då gjort? Körrepetitioner förstås, i alla tre körerna. I onsdags var vi på kaffekalas hos Birgit och Göran eftersom Birgit fyllde år. På kvällen spelade vi bridge hos Annika och Staffan.

I lördags var vi på "Samtal på Dunkers" och fick lyssna på Merete Mazarella när hon samtalade  - stående - med Olof Lindqvist, chefen på Dunkers kulturhus. Det blev ett riktigt bra samtal. Merete är en mycket klok person och Olof var suverän på att få henne att samtala. Dessutom gjorde han fin reklam för Dunkers, precis så som en chef bör göra tycker jag!

I söndags fick vi besök av Annika K -B och vi åt en hyfsad söndagsmiddag tillsammans. Hon hade vissa problem att komma hit med buss eftersom det var fotbollsderby i stan, men till slut släppte man fram trafiken. Att HIF vann med 2-1 över Malmö var ju ganska trevligt. Det är premiär för middag på altanen.

Torsdagens kammarmusik-konsert på Dunkers var otroligt bra!

Den här kvartetten, Virtuakvartetten spelade tillsammans med en den internationellt berömda serbiska violinisten Marija Spengler.

Samspelet mellan dem var formidabelt bra. Man kunde se att de hade roligt och njöt av att spela Mozarts stråkkvintett nr 4 i g-moll och Mendelssohns stråkkvintett nr 2 i B-dur. Recensionen i HD blev också oerhört positiv.

I dag, på lördag och söndag blir det repetition med Chorus Amici inför vår avslutningskonsert på Pingstdagen. Sedan är det dessvärre sommarlov......

Söndagsoperan

Jag ville se Richard Strauss "Elektra" för att höra Nina Stemme, som jag hört så mycket talas om, i huvudrollen.

Vilken sångerska och vilken artist! Jag är verkligen glad att vi, trots att solen strålade hela eftermiddagen medan vi satt inne i biografen, tog oss till Röda Kvarn för att se den här föreställningen. Nina Stemme var magnifik! Jag kunde inte hålla tårarna borta när hon tackade den entusiastiska publiken på Met. Ännu en svensk operastjärna av klass!

Så blev det Valborg!

Det såg lite dystert ut ett tag med risk för regn mellan solglimtarna. En och annan droppe kom det också på förmiddagen, men frampå eftermiddagen - kvällen var det helt okej.

Jan-Olof och Claes som vi bjudit hem på Valborgs-middag kom vid tvåtiden och hade den här fantastiska buketten rosor med sig! Det blev nässelsoppa, torsk med medelhavstäcke och fruktsallad.

Frampå kvällen gav vi oss iväg till Larödbaden för att se och höra hur vänföreningen hälsade våren. Lasse föredrog att stanna hemma. Han hade ju jobbat flitigt hela förmiddagen med flytten från huset i Höganäs som nu är sålt.

Det var min gamla arbetskamrat Annika Malmgren som nu är chef på Sofiero som höll vårtalet. Det gjorde hon med bravur. Kvartettsångarna sjöng in våren och den enorma brasan flammade mot himlen samtidigt som vi kunde se en röd strimma längst ner i havet där solen gick ner.

Promenaden upp för alla trapporna upp till Serpentinvägen var nyttiga. Där skulle jag nog promenera lite oftare så blev väl "flåset" lite lättare!

Jan-Olof och Claes följde mig ända hem! Sedan tog de 220-bussen in till stan. Jag kom precis hem lagom för att se och höra fantastiska Malin Byström sjunga på kungens festkonsert. Det var en verkligt härlig Valborg kan man säga!

I dag söndag ska vi se Elektra i sändningen från Metropolitan på Röda Kvarn.

Jag måste ju också lägga in bilden på min blommande hyacint som jag fick av Cathy för länge sedan. Den är verkligen en färgklick!