Händelserik vecka

Min Rotary-klubb hade flyttat lunchmötet den här måndagen till ett möte på kvällen. På programmet stod ett föredrag av åklagare Annika Wennerström. Det var fruktansvärt otäckt att höra henne berätta om hur flickor blir våldtagna via Internet. Hur de lurar flickorna genom att först smickra dem och sedan hota dem. Johan som också var där och lyssnade kunde berätta att en ideell grupp poliser gick runt i skolorna i Helsingborg och informerade eleverna om vad de kunde utsättas för så att de var förberedda på vad som kunde hända och förstå att de måste säga nej.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Tisdagen började med Yin Yoga. Lika skönt som vanligt med 75-80 minuters meditation och strech av muskler i både ben och armar.

På kvällen var det styrelsesammanträde i Rotary. Det betydde att jag missade HSV:s vänträff. Så är det. Det går inte att vara med på allt!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Onsdagen ägnade jag åt matlagning. Det blev en älggryta med enbär och kantareller. Sedan gjorde jag också några hjortfärsbiffar. Det gäller att passa på så länge det finns vilt i butiken.

På kvällen var jag sekreterare i FR:s möte på Solfångaren.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På torsdagsmorgonen hade jag ett inbokat möte hos Mats, min öronläkare. Det var tur att jag hade ett möte så snabbt efter att jag fått in en gummipropp i min smala, smala vänstra hörselgång! Mats klarade förstås att få ut den så nu kan jag höra lite bättre även utan hörapparaten!

Därefter gick jag till Stattenahemmet för en knapp timmes samtal med Ester.

Sedan bar det iväg till Stadsteatern. Lasse och jag hade kommit överens om att delta i soppteatern där. Det blev en ganska trevlig föreställning med Martin Svensson. Selfie - en skev självbild kallade han föreställningen. Soppan var däremot inte så speciellt bra. Hoppas på bättre soppa nästa torsdag då vi ska lyssna till Klas Wounsch!

Torsdagskvällen avslutades med att jag först körde Lasse till bridgen på Tre Sang och sedan gick till Dunkers kulturhus för att lyssna till Kammarmusikföreningens program med Mirakvartetten och Bengt Forsberg. De spelade pianokvintetter av både Leo Ornstein och Edward Elgar. Otroligt att de orkade spela Elgar efter paus. Ornsteins pianokvintett var så virtuos och i så hög volym (fff) så jag trodde aldrig att Elgar efter paus skulle låta så bra som den gjorde. Mina Fred spelade viola. Kul att se henne igen!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Jag har haft vissa problem med mina vader när jag inte haft möjlighet att promenera minst 8000 steg. Fredagen började med träning på Aktiverum och sedan Yin/Yang Yoga. Det kändes bra! Jag upptäckte också att Camilla har Seniorträning direkt efter Yin/Yang Yogan. Det får jag anmäla mig till nästa fredag!

På kvällen var det repetition med Pelle som samlat ihop en kör av gamla Felicitas- och Chorus Amici- sångare. Vi ska sjunga i Höganäs kyrka den 7 oktober. Det blir tyvärr kollision med HSO:s söndagskonsert, men som sagt, det går inte att vara med på allt.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Nu har jag anmält mig till en kurs i Tai Chi. Det är Camilla som leder den och jag tycker det är spännande att lära mig hur min kropp fungerar och att kunna ha kontroll över den. Jag var med första gången i lördags. Spännande!

Att gå långa promenader är också något jag längtar efter. I lördags eftermiddag var det dags att ge sig ut och se vad den häftiga blåsten Knud hade ställt till med.

Vattnet gick betydligt högre upp mot bryggan vid Gröningen än vad det brukade göra.

Det stänkte ganska rejält när vågorna slog mot muren. Jag mötte en dam som frågade om det inte fanns någon sandstrand. Inte vet jag om hon tänkte bada.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Vox Maria sjöng under högmässan på söndagen. Oj oj oj vad nervös jag var! Jag hade för säkerhets skull lyssnat flera gånger på Westminster Abbey när de framförde Howells:  Behold, O God  our defender på You Tube, men var ändå ganska nervös när jag gick till kyrkan. Men - det gick jättebra och jag var hur lycklig som helst efteråt!

På eftermiddagen körde vi ner till Malmö, Lasse och jag, för att se West Side Story på Malmö Operan. Förväntningarna var jättehöga eftersom jag hört så mycket positivt om den. Jag var nog lite trött eller också är jag för gammal för jag blev inte alls så förtjust som jag trodde jag skulle bli! Dansarna var fantastiska, men när de sa någonting gick det inte att höra eftersom de pratade alldeles för fort och man hann inte heller läsa på textskylten vad de sa. Ack ja! Åldern tar ut sin rätt!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I dag måndag, har varit hos min läkare på vårdcentralen och fått reda på att jag är kärnfrisk! Mina problem med krampen i vaderna kan jag motverka genom att ta en muskelavslappnande tablett på kvällen. Det får bli om jag inte hinner gå mina 8 - 10 000 steg.

Härlig musik och underbart möte

Jag berättade aldrig att det var dags för säsongens första konsert med HSO den 6 september. Det blev ett uruppförande av Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire i orkestrering av den ryske tonsättaren Faraj Karaev. Solist var Sofia Jernberg som vi kan se på bilden ovan. Ganska häftigt att lyssna till även om ljudet i högtalaren vid "talsången" kunde varit bättre anpassad. Den svenska texten kunde man följa på väggen ovanför orkestern - precis som på Operan! Kul! Efter paus spelades Dvořáks I naturen .

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Efter sånglektion, körövning, Yin Yoga, presidiemöte, repetition med Vox Maria och lite annat så var det dags för Kammarmusikföreningens första konsert i torsdags. Den blev häftig kan jag berätta. 

Det var Sounds like GONG som kommit till Dunkers kulturhus och fyllt hela scenen i musiksalen med massor av instrument. 

Alla verken var skrivna från 1960 och framåt och de presenterades på ett mycket trevligt sätt av musikerna. De började sin konsert på högra sidan av scenen med alla de här "locken" upphängda på en ställning.

Musikerna hade också komponerat några verk och den här bilden visar när de uruppförde ett verk, Dukkha av Johan Söderholm. Här fick en av musikerna sitta på golvet  för att klara att spela på de olika sakerna som fanns på golvet och i knät. 

Alla jag pratade med efter konserten tyckte precis som jag att det hade verkligen varit en både häftig och härlig konsert!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I går, lördags, fick jag de här fina blommorna plus flera andra presenter. Nej jag fyllde inte år!

Det var nämligen så att Karin, som står här i mitten, flyttade in i vårt hus på andra våningen i juni. Jag upptäckte då, när jag såg hennes namn, att hon måste ha gått i den klass som jag fick som min första klass här i Helsingborg 1963. När vi så träffades utanför huset en dag kom vi överens om att vi skulle försöka få ihop några fler av klasskamraterna och så bestämde vi oss för att träffas hemma hos mig i går. Här står Inger till vänster och Christer till höger.

Det fanns massor att berätta om vad som hade hänt var och en under de här 55 åren. En kopp kaffe och lite godsaker från "Två systrar" slank ner ganska lätt. Här sitter Ingrid, Eva och Christina. 

På andra sidan bordet sitter Christer, Karin och Anita. Just här är det Christer som berättar.

Här är det Inger som är i full gång. När alla hade fått berätta om vad de hade varit med om under alla dessa år så bestämde vi att vi skulle ses igen och försöka få med så många andra klasskompisar som möjligt. Dels kommer vi att "tura" vid lunchdags den sista onsdagen i månaden och vi börjar den 28 november så får vi se vad det blir av det. En kvällsträff på Dunkers kulturhus planerade vi också in. Den 23 mars hoppas vi att vi får se hela klassen igen!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Härligt veckoslut i Wedel och Hamburg

Eftersom september redan pågått i tio dagar är det hög tid att visa septembers konstverk på min almanacka. Det är Boris Dimitrievich Grigoriev som målat den här segelbåten i, som det står, det kubistiska landskapet. Härliga färger!

I fredags morse gav vi oss iväg till vår Rotary-vänklubb i Wedel. Det var Staffan som körde minibussen. Här välkomnas vi på Rissler Hof Café och får maffiga kakor och tårtbitar till kaffet.

Sedan bar det iväg hem till våra värdar. Jag fick förmånen att sova över hos familjen Bernhard. Här är utsikten från mitt sovrum.

Här är sovrummet jag huserade i och jag hade förstås en egen toalett och ett eget badrum. På kvällen åt vi en härlig middag med soppa, tapas, ost och dessert. Champagne började vi förstås med och sedan kunde man välja bland vita och röda viner och dessertviner. Jag höll mig till mitt glas champagne.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

När vi kom på fredagen låg den här chokladbiten vid varje kaffekopp på caféet. Det visade sig att det företag som tillverkade denna lilla chokladbit, Schoko-Fota,  var vårt första besöksmål under lördagen.

Vi fick veta varifrån man fick alla kakaobönorna. Det kunde vara Ghana, Java Trinidad eller Ecuador för att bara ta några exempel. 

Här är ägaren som verkligen brann för att berätta allt om de fantastiska bönorna som sedan användes i olika bakverk.

----------

Efter besöket i chokladfabriken åkte vi med tre olika färjor på floden Elbe till Hamburg.

Första besöket i Hamburg gjorde vi i den svenska kyrkan som heter Gustav Adolfs-kyrkan. Efter informationen om allt som hänt kyrkan både före och efter andra världskriget bjöds vi på lunch i kyrkans café.

Sedan gick vi en ordentlig guidad - av en svenska - tur genom stora delar av centrala Hamburg.

Allt avslutades med en tur till den här berömda byggnaden, Elbphilarmonie, där vi fick veta hur den kommit till och varför den nedre delen av byggnaden ser ut som den gör. Det var tänkt till något helt annat från början och fick inte rivas. Det är i den övre delen som konsertsalarna ligger. Namnet kommer av att filharmoni-byggnaden ligger vid floden Elbe. 

En jättelång rulltrappa förde oss upp till konsertsalarna och gången runt hela byggnaden där man kunde se och fotografera hela staden Hamburg.

Den här bilden tog jag från gången runt huset. Klicka gärna på bilden!

-----------

På kvällen fick vi middag på golfklubben Holm. Tyvärr fick jag ingen bild därifrån, men jag kanske kan få en bild så småningom.

--------------

Lördagen avslutades med en formidabel brunch hemma hos familjen von Schöning.

Jag blev förstås körd ända hem till porten och kunde säga hej till Lasse redan klockan 7 på kvällen. Det gamla talesättet att "Borta bra men hemma bäst" stämmer precis trots att det var en jättehärlig tripp till Wedel.

En intensiv vecka med Pianofestivalen 2018

Måndagen den 27 augusti började körerna repetera igen. Så härligt att få sjunga igen! Vi ska ta emot den nye kyrkoherden den 16 september och han har önskat några låtar. Sedan blir det konsert den 4 november med Maurice Duruflés Requiem. 1:a söndagen i Advent sjunger vi Händels Messias - hela verket!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I tisdags var vi i Norrvikens trädgårdar med Söderberg & Partner. Det var underhållning (?) som handlade om de olika partiernas framträdanden i TV och så fick vi  gravad lax till middag. Nåja ....

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I onsdags var jag hos Petra och fick som vanligt en underskön behandling. På kvällen var det öppen repetition med Konserthuskören. Jag var den enda som var där och lyssnade. Det var jätteroligt att få krama om alla gamla körkompisar och dessutom få lyssna till ett nyskrivet verk som handlade om hur otroligt roligt och viktigt det är att få sjunga!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Så var det dags för årets pianofestival på Dunkers kulturhus. Den invigdes med att Steinway presenterade det självspelande pianot. Vi kunde följa bland andra Rachmaninov när han spelade på flygeln och se hur tangenterna rörde sig.

Torsdagskvällens konsert bjöd på David Fray som spelade Mozart och Schubert. Trevligt att återigen få lyssna till honom. Han undervisade också i "Masterclasses" och när han lämnade Dunkers kulturhus gick han fram till mig och hälsade och sa att han kände igen mig från förra gången han var här då vi hade pratat en hel del med varandra. Det var två år sedan. Ojoj!

Det här året var jag fullt sysselsatt med att ordna så att det fanns fika till alla elever och andra som jobbade med festivalen . Det betydde att jag var på Dunkers kulturhus varje morgon vid halv nio. 

På fredagen fick vi kärt besök av Kerstin och Tomas som bilade ner från Stenungsön. Vi hade ordnat så de kunde bo på Duxiana hotell på Bruksgatan. Ingen lyx men hyfsat.

Fredagens kvällskonsert spelades av pianotävlingen Van Cliburns vinnare, sydkoreanen Yekwon Sunwoo. Det blev en underbar konsert, minst lika bra som David Frays!

Efter kvällskonserten gick vi till Lagmarks för att få i oss en bit mat. Jag hade förbeställt eftersom vi inte skulle kunna komma dit förrän strax efter nio. Det skulle gå om vi förbeställde maten tyckte frun i huset! Fisk tyckte jag man kunde tänka sig. Det blev en riktigt bra fiskrätt och ett gott rödvin därtill. 

Lördagens lunchkonsert var egentligen ingen konsert utan ett samtal om improvisation i musiken tillsammans med Pelle. Som väl var spelade Jan ganska mycket mellan samtalen. Härlig jazz med enastående improvisationer.

Efter lunchkonserten på lördagen träffade vi familjen Rimmenstedt och åt sen lunch tillsammans med dem på restaurang K. 

Jag försvann ganska snart tillbaka till fikarummet på DKH. Det gällde ju att se till att det inte saknades något. Lasse tog sig hemåt för att vila. Kerstin och Tomas stannade i alla fall kvar och det blev en trevlig pratstund med Johan, Marie och Ellen har jag förstått.

Lördagens kvällskonsert var med Konstantin Scherbakov. Han spelade Beethovens 33 Diabellivariationer. De är inte helt i min smak, men det är ändå intressant att höra hur man kan komponera 33 variationer av en mycket enkel kort melodi. Liszt och rysk dans av Lyapunov spelades efter paus.. Jag tycker att Scherbakov slår alldeles för hårt på flygeln. Den behandlades betydligt mjukare av alla de andra pianisterna.

Så blev det söndag. Kerstin och Tomas stannade för att få lyssna på lunchkonserten som eleverna i Masterclasses spelar. De var också formidabelt bra. Det gick också att följa de flesta av dem på skärmen ovanför där hela tangentbordet visades. Jag tittar annars helst på pianisternas ansikten då man kan se hur de lever sig in i musiken på olika sätt.

Tyvärr kunde jag inte fotografera Alice Sara Ott när hon spelade. Hon valde att själv bestämma belysningen i salen och den var mörk kan jag berätta. Det var först en mörk lila ton över henne och flygeln och efter paus blev det mörkt, mörkt blått. Det är dock ingen tvekan om att det är en mycket skicklig pianist. Trevligt att konserten var helt utsåld. 

Så var pianofestivalen slut och jag har försökt att ta igen bristen på sömn. Jag sov fyra timmar under både fredags och lördags natten. Det har blivit nästan åtta timmar både i går och i dag!