måndag 11 april 2016

Slutet på vecka 14


Det blev en intressant inledning av konserten i torsdags. Vår nye chef för orkester och konserthus Fredrik Österling samtalade med Stefan Solyom om kvällens konsert. Introduktionen blev verkligen både intressant och rolig. Det lovar gott för framtiden!


Kvällens solist var alten Anna Larsson. Jag "plankar" det som Henrik Halvarsson skrev i sin recension:
När hon sjöng Richard Wagners "Wesendoncksånger" blev resultatet rent magiskt i den Tristanförebådande sången "Im Treibhaus". I den återhållsamma stämningen fick hennes röst en förunderlig intensitet fast hon sjöng så mjukt. Detsamma gällde även "Träume" den andra sång som klingar av "Tristan och Isolde".

Efter paus spelade orkestern Dvoráks symfoni i d moll. Jag är säker på att orkestern kommer att få massor av beröm när de nu ger sig söderut på turné med just det här programmet.

Fredagen blev ganska stillsam. Johan kom med Bob som vanligt på morgonen och sedan kom han tillbaka till lunch då vi åt nässelsoppan som jag fixade för några dagar sedan.


Lördagen började med att vi körde till Höganäs för att titta på Ellen när hon spelade fotboll i Kamratcupen. Hennes lag HIK F05 blev trea!

Så körde vi ner till hamnen för att få lite mat i oss. Bryggan serverade som vanligt god mat men servicen var urdålig! Vi hade bestämt träff med Katarina och Daga vid villan klockan tre. Det blev ett lyckat besök. Grytor, bestick och lite annat bytte ägare. En säng, en byrå en TV-bänk och en stege bytte också ägare, men får stå kvar tills vidare.


Klockan fem skulle vi lyssna på The Armed Man av Karl Jenkins som framfördes i Himmelfärdskyrkan i Höganäs. Lasse orkade inte följa med så jag körde hem honom först men åkte sedan tillbaka till Höganäs. Det är jag jätteglad för att jag gjorde. Det blev en riktigt härlig upplevelse! Fyra körer och Kullabygdens Symfoniorkester framförde verket och "Lösse" Lars Löfgren dirigerade. Vi fick ett häfte med hela verket beskrivet och texterna översatta. Verket är tillägnat offren under kriget mellan Serbien och Kosovo i slutet av 90-talet. Tänk vad texten betyder i förståelsen av ett verk som detta! Allt började med stöveltramp och marschtrummor!


I söndags såg vi den här pjäsen på Lillan. Det var en pjäs som bygger på intervjuer med 22 helsingborgare. Det blev en riktigt intressant föreställning om helsingborgarnas syn på sig själva och på staden. Tyvärr hade man inte lyckats intervjua någon kulturintresserad person. Det påstods t.ex. att det inte finns någon musik i Helsingborg! Puh! Häftigast var dock när ett gäng HIK:are, tror det var HIK F03, kom in och spelade fotboll. Riktigt kul!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar