Det var ett glatt gäng på nio personer som på söndagsmorgonen steg på bussen vid San Telmo för att åka till La Atalaya. Det var första gången jag åkte buss till La Atalaya och jag blev glatt överraskad av den mycket vackra naturen, i synnerhet de sista kilometrarna.
Det blev en tuff vandring i en stekande sol och med en höjdskillnad på cirka 500 m upp till San Mateo, som var målet. Merparten av vandringen gick på landsvägar av skiftande kvalitet medan sista sträckan bestod av en stig som bar nerför. Det kändes härligt att få gå på ett mjukt underlag även om mina knän nog föredrog uppförsbackarna. Bergen var översållade av blommor i gult, lila och blått (Siempre Viva) och vi hittade också Aloe Vera. Jag har inte lyckats ta några bilder som ger rättvisa åt den slösande prakt som mötte oss, varken nu eller tidigare dessvärre. Minnet av de undersköna scenerierna får jag bära inom mig i stället.
Du lär ha jättebra kondis, tack för att du fortsätter att blogga. Monica
SvaraRadera