Inte riktigt så här långt, men nästan. Eftersom Gunilla fortfarande är i London tänkte jag i dag ta mig en tur till Playa del Inglés för att ta reda på hur min kompis från Helsingborg hade det. Vädret var strålande när jag gav mig iväg per buss söderut, men ju längre söderut vi kom desto mörkare blev himlen och väl framme var det helmulet.
Helmulet var det också hos min gode vän! Han hade i går kväll ätit middag på Playa del Sol, tagit en öl till maten och en Irish coffee efteråt. Vid 12-tiden började han dra sig hem mot hotellet, men fastnade i en bar. Där fanns en afrikansk dam som undrade vem han var, varifrån han kom, vad han hette etc. Hon ville bli bjuden på öl och eftersom min gode vän är en mycket snäll man, bjöd han henne. Snart kom det en mörkhyad dam till och smekte sig runt honom. Efter en stund försvann hon och min kompis drack ur sin öl. Sedan minns han ingenting mer än att han vaknade ensam på baren med en fruktansvärd huvudvärk, 120 € och en guldhalskedja fattigare!
Jag förstår att han aldrig mera vill sätta sin fot i Playa del Inglés! Hoppas bara att de återstående tio dagarna blir drägliga. En människa som är ärligheten personifierad kan naturligtvis inte skydda sig mot all den kriminalitet som florerar där det finns aningslösa turister.
I kväll lyssnar jag på Rachmaninovs pianokonsert nr 2 i c-moll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar