Hemma igen

Det blev en lång natt med huset fullt av släktingar som kom för att bo i Gunillas lägenhet medan hon var borta. Vi blev båda två hämtade halv sju fredag morgon av Gunillas son Lollo.Han körde oss i Gunillas bil till flygplatsen.

Flygresan gick alldeles geschwint eftersom vi hade medvind. Värre var det vid gränsen mellan Danmark och Sverige. Vi landade 15:25, men jag var inte i Helsingborg förrän kl. 18:00! Det blev en halv pizza och sedan sängen. Härligt!

Lördag morgon var det tidigt upp ur sängen för nu skulle vi repetera i Chorus Amici från 09:30 till 13:00.

När jag kom hem strålade solen och det gick förstås inte att låta bli att ta en promenad. Ute i Sundet står det en man och fiskar. Det är bara att konstatera att det går bra att promenera i solsken och med sjövatten i näsborrarna även i Laröd!

Jag hade hört någon som berättade att nässlorna var på väg. Jodå! Röjde man unden några gamla strån så visst, där kommer de små läckerheterna!

Närmare halv sju var det dags att sätta på sig ytterkläderna igen för att åka in till Mariakyrkan där min Rotaryklubb hade en välgörenhetskonsert för vårt barnhem i Transylvanien. Tyvärr var ljudnivån alldeles för hög för att musiken skulle komma till sin rätt i Mariakyrkans fantastiska kyrkorum.

Söndagen, som var Palmsöndagen, började givetvis med att kyrkokören samlades för repetition halv tio. Det gick utmärkt och Mats stod på benen trots att han hade haft en rejäl förkylning med 40 graders feber veckan innan. Det var sista gången vi sjöng hans arrangemang av fasteserien, trodde han i alla fall. Vi får väl se vad den nye organisten gör.

På kvällen var det konsert på Konserthuset, den här gången med Musica Vitae. Susanne Rydén, orkesterchefen, höll en alldeles utmärkt introduktion och sedan var det bara att njuta. På bilden ses Malin Broman som är konsertmästare och Matthew Truscott som gästsolist. Bach och Corelli var häftigast tyckte jag.

I dag fick vi i Rotary Kärnan träffa både prästen Ishtvan som skapade barnhemmet i Transylvanien och några av dem som vuxit upp på barnhemmet och nu arbetade som musiker. En av dem ska dessutom doktorera. En fantastisk insats som sker där i Transylvanien och som det känns värdefullt att kunna stödja. I dag har stiftelsen 215 barn och ungdomar boende i olika hus i området.

I kväll är det repetition på Brahms Requiem som vi ska framföra i Mariakyrkan på onsdag, Mats sista körkonsert.