Det var kul att träffa Ester på Stattenahemmet igen! När det blir lite varmare tar vi en promenad i parken. Hon vill gärna få frisk luft och det får hon inte utan att någon tar med henne ut. Det hinner inte personalen, men det hinner säkert jag.
I tisdags var vi på en vänträff med HSV (Helsingborgs Symfonikers Vänner). Då fick vi lyssna på Peter som berättade om alla aktiviteter som Kulturhotellet anordnade. Imponerande! Det är de här två grabbarna, Peter Eriksson och Axel Swanstein, som skapat massor av aktiviteter inom alla konstarter på väldigt kort tid.
Dessutom har de en barack uppställd vid GA-kyrkan dit man kan komma och prata musik, konst, skapande och vad det nu kan vara som kan intressa både unga och äldre.
I onsdags var det dags för Petra igen och hennes underbara ansiktsbehandling. En timme går bara alldeles för fort. Jag hade gärna stannat en timme till!
Så var det torsdagskonsert. Här sitter de och stämmer inför första verket som var "Heroic Strokes of the Bow" komponerat av Judith Weir 1992. Tja, det verket kunde jag varit utan.
Sedan kom den här damen in och spelade William Waltons violinkonsert. Det blev en riktig höjdare! Vilken violinist! Verket tog en halvtimme och det var en virtuos solistinsats hela tiden. Inte ett enda avsnitt där hon kunde ta igen sig. Himmel! Vad hon heter? Catherine Manoukian heter hon och hon är gift med Stefan Solyom som förstås dirigerade den här kvällen.
Konserten avslutades med Dvoráks Symfoni i D-dur. Den kommer man i nästa vecka att spela in på en skiva. Behållningen för mig blev i alla fall Catherines tolkning av Waltons violinkonsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar