Hemma igen

Det gick ovanligt snabbt att komma hem den här gången. Som tur var läste jag HD på morgonen i Las Palmas och såg då att det var problem med tågen mellan Malmö och Lund f.v.b. Helsingborg. Då tar jag tåg och färja över Helsingör - Helsingborg tänkte jag. Det var smart. Min resväska var bland de första som kom fram i ankomsthallen och tåget till Helsingör avgick så fort jag kommit ner på perrongen. Färjan gick en kvart efter att tåget kommit in på Helsingörs station och 20 minuter senare var jag i Helsingborg där Lasse stod med bilen och väntade på mig! En kvart senare var jag hemma igen. Klockan var bara halv sex! Fantastiskt!

Så småningom kom också Johan in på en liten titt, tillsammans med Bob förstås, och allt kändes riktigt skönt och bra.

På lördagen hade vi teaterbiljetter till Storan. Vi såg "Glädjen - eller småprat i svartvitt". Ingmar Bergman var teaterchef i Helsingborg mellan 1944 och 1946. Från den här tiden har han gjort en film Till glädje och den här föreställningen har lånat sitt namn från den filmen. De som skrivit pjäsen satt i Ingmar Bergmans hus på Fårö och inspirerades av hans filmer och miljö. Resultatet blev en föreställning med skådespelare, dansare och operasångare.

Vi hade svårt att hänga med i vad som allt handlade om. Jag tyckte det var rörigt och svårtolkat, visste inte vad man anspelade på, hade svårt att hänga med helt enkelt. Det enda jag tyckte om var dansen. Den var både vacker och kul. Det är inte ofta jag är besviken när jag går på teatern, men den här gången blev jag det.

Dessto gladare blev jag under söndagen. Då var det konsert med vår fantastiska orkester. Det blev mycket rysk musik men konserten inleddes med Messiaens Le Tombeau resplendissant. Mäktig musik!

Dirigerade gjorde den här mannen, Alexander Vedernikov. Det var tionde gången han stod framför helsingborgsorkestern. Hans gester var intressanta också för oss i publiken, i synnerhet när han använde hela kroppen för att visa vad han ville.

Efter Messiaen spelades Sjostakovitjs Violinkonsert nr 2 i ciss-moll. Det var den här violinisten, Boris Brovtsyn, som var solist. Han och orkestern fick stående ovationer efter framförandet. Fantastiskt! Flera soloinsatser från orkestermedlemmarna var också suveräna, Åshild på horn och Per på klarinett var helt suveräna för att nu bara nämna några.

Konserten avslutades med Alexander Skrjabins Symfoni nr 2 i c-moll. Den tog 50 minuter att spela men det kändes betydligt kortare. Skön musik komponerad av en knappt 30 år gammal kompositör. Härligt!

Söndagskvällen blev med andra ord riktigt lyckad.