I torsdags for Gull-Britt, Åke och jag ner till Limhamn för att ta farväl. Det är verkligen inte lätt när så många nära och kära lämnar oss.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Det finns fler att säga tack och adjö till, även om det inte alls beror på att de inte längre finns i livet. I fredags var jag inbjuden till Dunkers kulturhus för att ta farväl av Irene, som gick i pension. Irene har varit en av mina arbetskamrater i ett par decennier. Irene har varit en otrolig resurs för Dunkers kulturhus. Det blir inte lätt att ersätta henne. Här är det Fredrik Öjbro som håller ett långt och innehållsrikt tal till henne. Humorn fanns förstås med, som alltid i närheten av Irene.
Vi började med flera olika upptåg. Barnasinnet fanns verkligen där! Sedan blev det kaffe och tårta. Att Irene var glad över all uppvaktning går inte att ta fel på! Irenes tacktal till oss alla fick jag senare på Messenger från Fredrik. Det var verkligen vackra ord till mig! Tack kära Irene!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar