Ibland händer nästan allt på en gång.

Det började med ett besök tidigt på torsdagsmorgonen på Audionova, som skulle hjälpa mig med min App för att reglera styrkan på min hörapparat.

Det fortsatte med ett besök hos optikern för att kolla om jag hade någon starr.

Sedan var det dags för Soppteater klockan 12.

På scenen stod Åsa Karlin och Tess Paulsen som gjorde en show kring kontaktannonser. Så där lagom lustigt, men svampsoppan var god.

Jag hade tid för klippning hos Bengt på T.I.D.H klockan 17:30 och därifrån sprang jag nästan för att hinna till konserten på Konserthuset klockan 19:00.

Nareh Arghamanyan spelade Henriette Bosmans Concertino för piano och orkester och  Franz Schuberts  Wandererfantasi.

Så var torsdagen slut!


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o


På fredagen var vi bortbjudna på lunch till Gull-Britt och Åke. Det blev en jättegod lunch med fiskgratäng och desserten bestod av en härlig fruktkaka med päron och vispgrädde.

Här sitter värdinnan

Här serverar värden vinet.

Christina och Pelle var också bjudna. Det blev härliga samtal om både då- och nutid. Vi kunde också konstatera att det är skönt när vi inte är alltför många. Flera hinner utbyta sina tankar.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Under fredagen hade Föreningen Norden ett möte på Dunkers kulturhus. Vi fick lyssna till den nya medlemmen i Svenska Akademien, Anne Swärd. Hon samtalade med Cecilia Nebel och hon gjorde verkligen ett starkt intryck. Hon hade ett underbart språk när hon talade och verkade helt klar över vad som kommer att möta henne i Stockholm så småningom. Jag är övertygad om att hon kommer att lyckas väl!


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Kammarmusikföreningen hade årsmöte under söndagen och det åtföljdes av en riktigt trevlig konsert med barytonsångaren Jakob Högström. Han ackompanjerades av gitarristen Magnus Grönlund och klarinettisten Dan Larsson. Båda hade dessutom vars ett solostycke. Rubriken på konserten var Från Italien till Argentina. Det blev verklig härlig musik med både tangorytmer och sköna italienska sånger.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Sista måndagen i varje månad har min Rotaryklubb kvällsmöte. Den här gången skulle Anders Gierow, som är släkt med akademiledamoten Karl-Ragnar Gierow tala om Svenska akademien. Det blev ett riktigt intressant och innehållsrikt föredrag. Jag fick visserligen rusa iväg precis när han var klar för att hinna till Oratoriekörens repetition, men jag var ändå riktigt nöjd med att jag gick dit. Han delade för övrigt helt min uppfattning om den nya akademiledamoten Anne Swärd. Kul!

Kanske är det för att jag läser boken Ålevangeliet som jag har blivit mer uppmärksam på vad som händer vid vattnet. Här har jag i alla fall under en av mina promenader fångat en liten säl som ligger och solar sig.