Det är härligt ljust när jag ger mig ut på min morgonpromenad runt klockan åtta. Termometern visar 22-23 grader och mina nya skor, som jag köpte på Ecco på Castrups flygplats, riktigt flyger jag fram med!
Klicka på bilden så ser du alla som surfar fram på sina brädor. En dag gick jag i sandaler och när jag gått halva vägen tog jag av mig dem och gick i sanden. Det är skönt för fötterna att gräva ner sig lite i den grovkorniga sanden.
Eftersom det var lågvatten kunde jag se hur sand och vatten ger sig på muren upp till las Canteras. Jag gissar att det så småningom kommer att vidtas åtgärder så att det inte vittrar sönder. De är verkligen rädda om sin strandmiljö i Las palmas så jag är inte särskilt orolig.
Under tisdagen tog Gunilla och jag en lång, lång promenad. Bland annat gick vi förbi den här byggnaden som kommer att inrymma ett av världens största akvarier. Här ska finnas både saltvatten- och sötvattenfiskar. Invigningen är planerad till december så jag kommer säkert att traska hit i januari!
Som tur var fick jag träffa några av "Läslustankompisarna". Här är det Eva som gör oss sällskap till Casa Haya y Hueva. Gott och trevligt! Ria träffade jag redan på fredagen eftersom hon gav sig av till sitt jobb någon stans i världen på lördagen. Nu var det redan onsdag! Himmel så fort tiden går!
Det var inte bara på morgonen jag tog mina promenader. Det går inte att sitta inne när vädret är så ljuvligt som det är i Las Palmas just nu och så gott som alltid! En av kvällarna kom en helikopten och körde runt ovanför vattnet längs med hela las Canteras. En räddningsbåt med två personer fanns på vattnet. Det var ett verkligt öronbedövande dån från helikoptern. De höll på ganska länge, men så småningom fick de veta att det var ett falskt alarm.
Naturligtvis ville jag också gärna träffa mina kompisar från tiden jag bodde här nere. Märta ordnade den här fina bilden - förstås- och vi ser förutom henne också Anita och Britta. Den här gången åt vi lunch på Clandestino.
Jag tog det lite försiktigt eftersom min mage inte var riktigt på humör, men de här knyten smakade bra. Det fanns spenat och räkor inuti.
Just här ser det ut som om vi är de enda gästerna, men det skulle komma många fler. Kyparen hade i alla fall gott om tid än så länge och ställde upp som fotograf. Det var faktiskt sista dagen den här gången, men vi ses igen i januari, alla utom Gunilla som finns någon annan stans i världen när jag är i Las Palmas!
Precis som när jag kom, blir jag skjutsad av Patrik när jag ska åka hem. Här tar vi en "hej då" - kaffe på flygplatsen. Tack kära Gunilla och Patrik! Vi hörs och ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar