Vilken vecka!

Det började i måndags med att min Rotary-klubb besökte Kopparverket i Helsingborg. Så spännande! Hit kommer det varje dag året runt 60 ton koppar med tåg. Ett ton kostar 60 000 dollar så då förstår man att det finns bevakning dygnet runt för att förhindra stölder. Här tillverkas 140 000 ton koppartråd årligen i storlek som varierar mellan 8 och 0,2 mm. Det går att göra ännu tunnare tråd, 0,05 mm som bl. a. används i armbandsur. Allra mest imponerad blev jag nog av maskinen som smälte kopparen och sedan körde upp den 900 grader varma kopparen i en sträng som drogs ut och blev tunnare och tunnare. Otroligt imponerande!

På kvällen repeterade jag Bachs Johannespassionen. Dagen därpå var det dags för bridgekursen på Tre Sang. Det finns en del kvar att lära! Hmm…
Eftersom jag har tappat höjden i min sångröst tyckte jag det var dags att gå till en sångpedagog och det gjorde jag under onsdagen. Hon fattade direkt vad jag behövde jobba med. Under onsdagen var det också dags för Museiföreningen. Nu är jag med i dess styrelse. Hmm igen!
I torsdags var det så dags att ta en sista tur ut till Skäret för att kolla läget och tömma förrådet på färgburkar. Det såg bra ut och nu är det enbart städningen som återstår, men det har vi proffs som gör så det är inget bekymmer. En vända ut till Väla blev det också. Det är säkert inte den sista!
I fredags hade jag besök av Gull-Britt och Åke och i dag har det varit Ellen för hela slanten. Vi hann med massor. Hon målade, klippte och klistrade spelade på sin lilla dator, jag läste högt, vi bakade våfflor och efter lunchen var vi ute och provade de flesta lekredskapen i området. Hon far och flyger som en apa och klarar både höjder och kluriga klättervägar som ingenting. Dessutom har hon åsikter om det mesta. Oftast väldigt kloka sådana! Det är en härlig tjej!