Vilken dag!

Jag tog det lugnt i morse. Plockade i ordning mina receptsamlingar och böcker, försökte få ordning på vad som skulle ligga var i garderoben, flyttade hyllor fram och tillbaka tills jag insåg att det var dags att klä om för besöket i Kvidinge hos Christina och Pelle.

Det började med att jag blev bjuden på en härlig lunch.Solen strålade och lockade sedan ut oss på en promenad på Linnés väg. Det blev en verkligt upplevelserik vandring.

Efter ett tag såg vi ett hundratal hjortar som med sin mörka färg smälte väl in i naturen. Pelle som är suverän på fåglar upptäckte plötsligt två tranor. Vi fick också se dem lyfta. Det är inte utan att man undrar hur det går till att så stora tunga fåglar kan röra sig så elegant, lyfta och sväva över fälten. Några lärkor hörde vi sjunga, men vi kunde inte se dem. På vägen tillbaka kunde vi också stifta bekantskap med en handfull vildsvin i olika storlekar. Dessa fanns dock inte i vilt tillstånd utan levde tillsammans med några helt vanliga grisar i en inhägnad. Väl tillbaka hemma igen upptäckte Pelle staren som nu kommit till sitt gamla vanliga träd på tomten.

På kvällen var det dags för Mozarts Requiem med Konserthuskören och HSO. Där stötte jag ihop med flera av mina tidigare kollegor och vänner. Det blev många härliga kramar!

En verkligt härlig överraskning väntade mig när jag kom hem. Redan i hallen fanns nya underbart vackra gardiner uppsatta och i fönstret stod Raus stenkärlspjäser vackert placerade. Gardinstången i sovrummet var också uppsatt. Det var givetvis Marie och Johan som varit framme. Som sagt, vilken dag!