Festernas vecka

 

Den översta bilden visar Pollux blåskvintett där Åshilld spelar valthorn.  Oboisten på den översta bilden, Carl Andersson kunde inte vara med på konserten på Dunkers Kulturhus, som Helsingborgs Kammarmusikförening anordnade i veckan. I stället spelade Théophile Hartz från Malmö oboe. I gruppen spelar Johan Skeppstedt  flöjt, Per Johansson klarinett och Manus Nilsson fagott. Vid den här konserten satt dessutom Beniko Almgren vid flygeln. Konserten var en hyllning till Åshilld, som nu slutar både som musiker i HSO och som styrelseledamot i  kammarmusikföreningen HKMF. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det pågår massor av olika festliga aktiviteter med de ungdomar som tar studenten i vår. Här ställer de upp vid terrasstrapporna för att fotograferas innan de ger sig iväg till studentbalen. Det gick knappast att komma fram på Stortorget för alla som ville både bli fotograferade och de som ville fotografera! Här lyckades jag i alla fall fånga både Ellen och Tom.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Helsingborgsmedaljen delades ut på Rådhuset på torsdagseftermiddagen. Jag hade nominerat Pe-O Olsson, Kennet Karlsson och Gideon Beil. Alla tre fick medalj! Här står Gideon tillsammans med Bertil Hagberg när medaljerna hade utdelats.

 

Efter medaljutdelningen gick alla medaljörer, både årets och tidigare års medaljörer tillsammans med anhöriga till Dunkers Kulturhus för att få en riktig festmiddag, Helsingborgs stads bankett. Först blev det en välkomstdrink, härligt bubbel. När alla 75 gästerna hade hittat sina platser serverades förrätten vit sparris och nypotatis m.m. och till det serverades ett Rieslingvin från Nya Zeeland. Huvudrätten bestod av mörad hjortrygg med veloutée på skogssvamp och madeira m.m. Till det fick vi ett rödvin, Cabernet Sauvignon från Chile. Desserten bestod av fläderglass med marinerade jordgubbar. Naturligtvis fick vi ett dessertvin också ett Moscato d'Asti från Italien. 

Jag satt mitt emot Annika och Bertil Hagberg och vi hade så mycket att prata om och så trevligt, så kameran glömde jag totalt bort. Så småningom var det dock dags att rulla hem. Som tur var hade jag tagit med mig min regnkappa, så det blev en snabb tur över gatan hem. Så skönt att jag bor så nära alla festligheter!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Jag sov inte så särskilt länge, natten efter medaljutdelningens festligheter. De gällde ju att ta sig till Bohuslän för att vara i tid till Lyckedagen i Lycke kyrka där jag skulle sjunga solo. Det var ett verk av min morbror Fritjof Dalén, Nocturne, som jag skulle framföra. 

När jag kom till kyrkan satt det en kvinna vid spinnrocken. Hon sålde massor av hantverk och alla pengar gick till Act. 

Det var min kusin Margareta som lockat mig till Lycke och här repeterar vi innan själva gudstjänsten. Det var trevligt att träffa så många av alla de klasskamrater och andra bekanta som jag hade innan jag flyttade ifrån Lycke. Det var dock nästan omöjligt att känna igen dem. Efter gudstjänsten satt vi i församlingssalen och drack kaffe med tillbehör och då kunde vi ju också prata med varandra. Härligt!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Efter besöket i Lycke blev jag skjutsad av Margaretas dotter Ann-Sofie till Stenungsön. Det blev förstås ett antal kilometers promenad. Jag älskar ju klipporna och vattnet. Dessutom sjöng fåglarna alldeles otroligt fin, både lövsångare och koltrastar berättade Tomas för mig. 

Kerstin och Tomas kunde inte komma med till Lycke eftersom de hämtade en hund i Jönköping. Här talar hunden Ragnar om för Kerstin att han gillar det här nya stället han kom till. Sivan, Kerstins och Tomas andra hund, var lite försiktig och kanske också lite avundsjuk i början, men det blev bara bättre och bättre efter hand.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

När jag funderade på vad jag skulle ta mig till i min ensamhet, när jag hade kommit hem igen, beslöt jag mig för att gå till Mariakyrkan för att lyssna på Gospel. Det ångrar jag inte. Gospel är så härligt medryckande.