Så är julen här

I onsdags åkte vi ut till Lerhamn för att hälsa på Birgit och Göran.

Agneta och Tia fanns också där och det blev ett rejält kaffekalas med massor av goda julkakor. Vi startade förstås som alltid hos Birgit och Göran med ett glas champagne!

Tia hade med sig hemstöpta ljus till oss. Trevligt!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Under torsdagen kände Lasse sig lite vimmelkantig. Det snurrade i huvudet på morgonen, men så småningom gick det över och han kunde köra och tvätta bilen, som var förfärligt smutsig. (Det syns extra bra när man står i garaget tillsammans med alla de andra nytvättade bilarna.)

På kvällen, när Lasse skulle lägga sig, blev det betydligt värre. Han satt på sin säng och vågade inte lägga sig ner för som han sa, då kanske han inte kunde komma upp igen! Vi ringde 1177 och det var då "bara" 70 st före oss! Trots allt gick det ganska snabbt och efter 40 minuters väntan fick vi tala med en sjuksköterska som till slut konstaterade att det måste vara kristaller som orsakade yrseln. Lasse fick rådet att lägga sig och sova. Nästa morgon var yrseln helt borta!

Så småningom har vi förstått genom Gull-Britt och Marie att de båda och många andra har drabbats av samma sak och att det känns alldeles förfärligt! Hoppas det dröjer till nästa gång!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Julaftonen började lugnt och stilla med en ganska vanlig frukost. Vi hade inget särskilt för oss förrän vid tretiden då vi skulle köra till Mariakyrkan. Jag var ju med på orgelläktaren och hjälpte till att sjunga in julen vid julbönen klockan fyra.

Så bar det iväg till Stuterivägen 72. Där väntade förstås värdarna Johan, Marie och Ellen, Maries föräldrar Gun och Roland, men också champagnen med tilltugg.

Mor och dotter med champagne, det vill säga det var bara modern som drack champagne - förstås!

Marie hade dukat och dekorerat matbordet med grönt från Kulla-Gunnarstorp.

Här är nu kocken i full gång med att förbereda maten. Det kan ju hända att någon smula ramlar ner på golvet....tänker nog en viss liten Bob.

Innan vi var färdiga att sätta oss vid bordet kom det ett tråkigt besked. Maries farmor hade precis dött. Visserligen var hon nästan 90 år, men det var ändå inte väntat att hon skulle dö just nu. Kanske var det ändå bra att Marie fick ha far och mor hos sig när beskedet kom så att man kunde prata om alla minnen som dök upp.

Det fortsatte vi med också när det var dags för sillen och snapsvisorna. Som så ofta när man minns de gamla som gått bort så blir det troliga saker man minns. Det blev en hel del snapsvisor och trevligt för mig var ju att alla börjar kunna flera snapsvisor utantill nu. 

Den här bilden där jag sitter tillsammans med Roland - och några till - har jag knyckt från Maries blogg. Jodå, jag har alldeles nya glasögon!

Sillen smakade förstås jättebra. Vanligt vatten gillar ju jag och det kan man dricka både som vin och snaps - så de så!

Till huvudrätt fick vi anka med brysselkål, sötpotatis, grönkål, pistagenötter och apelsinsås. Supergott! Till det drack vi ett rött vin (jag smakade lite!) från Italien: P.Lex Langhe Nebbiolo. Jättegott också det! 

Desserten var en traditionell  juldessert - fast den här var  mycket godare ! Nu kändes det riktigt bra!

Jag tror nog att det var några som längtade efter att öppna alla julklappar som låg under granen.

Jodå! Det var nog två ganska nöjda tjejer som fick en hel del av det som de hade önskat sig.

Det fick vi också! Bland annat hjälp med att sätta in en golvlist så att alla TV- och datorsladdar göms och inte minst en familjemiddag i månaden! Jippie! Härligt! Härligt! Härligt!

Klicka gärna på bilderna så blir de stötte och kommer mer till sin rätt!