Här rullar vi hatt

Det är inte alltid lätt att välja bland alla aktiviteter man kan ägna sig åt härpå ön.

I torsdags gick vi till Mercadon efter att ha ätit lunch här hemma (lax och spenat) för att lyssna på lite musik och ta ett glas vin.

Här är en bild på musikanterna.

I fredags åt vi också hemma, Gunilla och jag. Det blev kalkonfilé den här gången.

Sedan tog vi en promenad till Las Arenas för att handla några tröjor och ett par byxor till mig. Det finns nämligen Punto Roma där också! Därefter styrde vi stegen mot Catalinaparken. Plötsligt började det ösregna, och vad gör man då? Slinker in på en bar och tar en drink förstås!

Eva dök också upp i Catalinaparken och gjorde oss förstås sällskap in i baren. Det blev ett glas vitt för hennes del.

I lördags bestämde vi oss för att äta lunch ute i alla fall. Det blev en italiensk restaurang på Las Canteras.

Solen skiner som synes och det var fullt med folk som promenerade på den härliga strandpromenaden.

Vi började med en ostgratin, som jag förstås glömde fotografera. Huvudrätten bestod av kyckling, kalvfilé och högrev! Ett lass pommes frites fanns också på tallriken, men det lät vi vara. 

När vi tyckte vi hade fått nog fanns drygt halva biten högrev och all pommes kvar. Gissa vad som då händer! Jo en man kommer fram, sträcker fram sina händer och frågar om vi har ätit färdigt. När vi nickar undrar han om han kan ta det vi inte ville ha. När vi nickar sträcker han fram händerna och tar allt som var kvar på fatet. Härligt! Det fick han så gärna!

Så småningom åt vi dessert också. Det blev tre chokladsorter ordnade som en tårtbit. Egentligen alldeles för mycket

Här sitter vi och njuter av  god mat och jag i nya kläder.

Så har det blivit söndag! Läste just att Ellen skulle sjunga solo på gospelmässa i Mariakyrkan. Synd att man inte kan vara på flera ställen samtidigt!

Det blev i stället min vanliga långpromenad på Las Canteras i morse. I dag var det härlig temperatur. Termometern stod ett tag på 28 grader, men det var när solen gassade på den som värst. Jag väntade tills ett moln kom i vägen och då kan man väl säga att det blev mer överensstämmande med verkligheten.