Vilken helg!

Nu kommer det massor med bilder för jag har mycket att berätta.

I fredags eftermiddag körde vi upp till Stenungsön för att hälsa på Kerstin och Tomas. D.v.s. först hamnade vi på Kerstins kontor i Kungälv och kunde se hur hon bygger om hela kontoret. Det kommer att bli fräsigt värre!

Utsikten var det i vanlig ordning inget fel på. Det betydde att vi kunde sitta ute alla måltiderna. Lite duggregn kunde vi också klara eftersom det finns en jättestor markis som man kan veva ut över bordet.

Vi hade med oss lite dricka. Den här sorten tyckte chefen på Systemet på Drottninggatan verkligen var Champagne! Jovisst! Den var helt OK.

 Den här båten fanns inte inne när vi kom. Tomas var ute och seglade med Clara och hennes familj.

Så småningom kom de i land hela familjen och det var jättekul att krama om Klara igen. Det var ganska länge sedan vi sågs. Här har Roffe klivit upp på en sten så att han ska bli lika stor som han känner sig tyckte han. Lillgrabben Ivar är ännu så länge minst i gänget.

Lördagen var ju bytardag för alla hyresgästerna och vi åkte ut i Kerstins fantastiska Volvo till lilla Askerön för att kolla läget. Harry var förstås med. Han har hittat något vid trappan upp till huset.

Doris lekte hellre med bollen vid det övre huset. Lasse var jätteduktig och gick med sina kryckor både upp- och nerför den branta backen med båda sina kryckor.

På eftermiddagen kom hela Grötå-gänget. Här ser vi Camilla med barnen Linnea, Stella och Melvin. Anders blev det också en liten snutt av.

Här syns Anders lite bättre med Maggan vid sin sida. Carolina satt inne i huset för hon hade precis ätit frukost och var inte sugen på morotssoppa och Kummel som vi andra åt.

Så mysigt att också träffa hela det gänget!

Framåt kvällskvisten hittar vi de här två trötta killarna, Lasse och Harry i soffan. De trivs med varandra.

Söndagsförmiddagen gick åt till att packa och snygga till lite efter oss. Efter en kopp kaffe var vi färdiga att ge oss iväg. När vi kommit fram till avfarten mot Falkenberg ringer telefonen. Det var Kerstin. Kvar i hallen stod min handväska och en tygkasse med min bok och lite plastskålar.

Lasse tyckte vi skulle vända, så det gjorde vi! Vi kom överens med Kerstin om att träffas i Kungälv så skulle vi slippa köra hela vägen tillbaka. Sagt och gjort. Vi hann före Kerstin och Tomas (!), men eftersom "Letterna" var i huset och jobbade kunde vi gå in och vänta på Kerstins kontor.

Jo, det här är Kerstins skrivbord. Hon vet precis var varje liten viktig pappersbit, penna, pärm eller annat hon behöver finns. Fantastiskt!! Jag hade aldrig klarat det, men jag jobbar ju inte heller här som tur är.

När vi var hemma kunde vi konstatera att vi (= jag) hade kört 75 mil sedan vi lämnade Helsingborg i fredags. Det var tur att vi gav oss iväg så tidigt från Stenungsön, för när vi kom en bit nedanför Kungsbacka för andra gången, var det stillastående bilköer i några mil. Otroligt! Tydligen hade det varit en olycka. Hade det varit sådana köer när vi vände tillbaka hade vi inte kunnat köra hem samma dag. Dessutom var det vägarbete strax söder om Kungsbacka (norrut), som också orsakade långa, långa köer. Puh!