söndag 22 november 2020

Inte helt trist och grått

 



Det finns inget bättre än att komma till Jenny och få en härlig massage på rygg och nacke! Jag är alltid lika glad när jag lämnar Kiropraktorkliniken efter en behandling av Jenny och/eller Andreas. Då gör det ingenting om det duggregnar och blåser, som det gjort flera dagar den här veckan.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



Häromdagen när jag tog min promenad stötte jag på den här fågeln. Det ser ut som om den bara har ett ben!


Näbben var ganska lång och lite rödaktig. Eftersom jag är ganska dålig på fåglar vet jag inte om min gissning att det kan vara en Storskarv är riktig. Fin är den i alla fall och den brydde sig inte om att flytta på sig när jag kom.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o



När det regnar och blåser som värst, så läser jag. Just nu håller jag på med den sista av Jan Guillous serie om sin familjs historia. Det är intressant att läsa om allt som hänt i Sverige, Europa och världen också under min livstid. Det är lätt att glömma! Jag tycker också om språket och återvänder gärna till läsandet så fort jag har möjlighet.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o





När det regnade och blåste som värst, passade jag på att skaffa en biljett på Röda Kvarn för att se filmen om Greta. Den var intressant ur flera aspekter. Jag hade glömt vad det betyder att vara drabbad av autism. Som rektor träffade jag på ett antal elever som hade det, men det var ju ett tag sedan. Resan över Atlanten var förfärlig. Greta längtade hem. Det kanske mest intressanta som filmen visade var att de flesta makthavare som ville träffa Greta och som bjöd in henne till olika konferenser gjorde det för att själva få uppmärksamhet. Det störde Greta. Hon var inte intresserad av all den uppmärksamhet som riktades till hennes person.  - men de gör ju ingenting för klimatet! - sa Greta.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o





I eftermiddags promenerade jag ut till Pixlapiren och kunde inte låta bli att ta en bild på stället där flera bilar kom körande för att ta Covid-19 tester, när jag var här förra gången. I dag var det alldeles tomt -  varken bilar eller sjukvårdspersonal.







På vägen tillbaka upptäckte jag alla dessa lådor. Det ska bli spännande att se vad det kommer att växa upp här så småningom.


o-o-o-o-o-o-o-o-o-o




Den här tallriken med Skaldjurspasta Bianco hämtar jag gärna upp till lägenheten från vår restaurang i huset "Ett litet makeri". Jättegott!













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar