Hela måndagen fylldes av sång, dels av min sånglektion hos Catarina och dels av repetitionerna med kyrkokören och Oratoriekören. Det går väl att kalla också övningar och repetitioner för musik - för det mesta i alla fall!
Yin Yoga och Tai Chi kan också kännas som musik. Vi gör rörelserna till en ganska dämpad inspelning, men känslan jag får när jag gör rörelserna och vid avslappningen efter varje rörelse är också musik.
I torsdags kunde jag lyssna på en helt underbar konsert på Konserthuset. Då spelade den här mannen, Paul Waltman, på viola, också kallad altfiol. Det är inte så ofta man får höra det instrumentet som soloinstrument och det är synd för altfiolen har en härlig mjuk ton. Paul Waltman spelade verk, både av John Dowland, Benjamin Britten och Hector Berlioz (Harold i Italien).
I fredags gick Anne och jag till Stadsteatern för att titta på en föreställning som Skånes dansteater och ett koreanskt danskompani gav. Det började med den här koreanskan som svävade in på golvet i sin fantastiska klänning en kort stund.
Därefter följde ett 40 min långt koreanskt verk som kallades Immixture. Det var mycket suggestivt och härligt att både se och lyssna till det här verket. Därpå följde en lika lång avdelning, också med koreanska dansare, som hette The longest distance between two points. Jag blev inte riktigt lika mycket tilltalad av det verket.
Föreställningen slutade med att den svenska gruppen, Skånes dansteater, dansade Burnt offering. Koreografen var korean och danserna ganska häftiga, men de svenska dansarna nådde, enligt min uppfattning, inte samma nivå som de koreanska.
Så var det i söndags dags för Musikskolan att tillsammans med Helsingborgs konserthuskör ge en konsert på Dunkers kulturhus med klimat- miljöfrågorna som tema. Det blev en riktigt härlig konsert med välsjungande både barn, ungdomar och de något äldre körsångarna. Här dirigerar Siw Lejon.
Och här står Mats Pålsson, en av Sveriges bästa kördirigenter, och dirigerar Konserthuskören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar