Soppteater

I dag har jag varit på soppteater och underhållits av den här trevliga kvartetten. Särskilt kul är det ju att lyssna på Johan Olsson - Johans dagiskompis - som har utvecklats ganska mycket sedan han satt hemma hos oss på Medevigatan och spelade på pianot. Det blev många skratt trots att man uppehöll sig vid hösten och den tråååååkiga november.

I tisdags kväll såg jag filmen Wuthering heights eller Svindlande höjder som den heter på svenska. Inte förrän de visade första scenen kom jag ihåg att jag hade sett filmen tidigare! Det var faktiskt ganska intressant att se den på nytt och konstatera vad man kom ihåg och vad som helt hade försvunnit. Det var också andra saker som blev betydelsefulla den här gången. Emily Brontë som skrev romanen i mitten av 1800-talet beskrev säkert en verklighet som hon hade sett. Säkert är det obegripligt för många av oss i dag hur man kunde bete sig så här mot sina medmänniskor. Och ändå går det inte att komma ifrån att det här beteendet säkert finns kvar i vår tid kanske också där man minst anar det.

I kväll blir det Helsingborgs Symfoniorkester och i morgon bitti ska vi utvärdera Helsingborg Pianofestival. Det rullar på!