Den här veckan var betydligt fullare av olika aktiviteter än de två föregående. Måndagen var det som vanligt lunch med Rotary och på kvällen repetition med Mariakören.
På tisdagen åt jag som vanligt lunch på Hamnkrogen. Därefter gick jag till Helena för att fixa håret. På kvällen blev det en promenad till Församlingshuset. Föreningen Norden hade ordnat med ett föredrag om Josef Frank. Vi fick lyssna på antikhandlare Jenny von Paten. Hon berättade bl.a. om Svenskt Tenn i Stockholm där Josef Frank var verksam. Svenskt Tenn grundades av Estrid Ericson och samarbetet med Josef Frank var en riktig höjdare.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
På onsdag morgon promenerade jag upp till Gerd och Sven för att få skjuts till Väsby och God Singers. Härligt som vanligt!
På eftermiddagen hade jag en bokad tid hos Bosse på lasarettets "Vita hus". Bosse skulle rensa mina öron från vax och jag ville också att han skulle kolla mina stämband. Det gjorde han. Jag fick se bilden på mina stämband med kameran nerkörd genom näsan. Stämbanden var jättefina. Inga problem. Så härligt!
När jag promenerade hem gick jag genom parken för att ta hissen ner. När jag kom fram var hissen stängd! Det blev en lång promenad igen! Jag hade gått över 18 000 steg såg jag när jag kollade hemma på kvällen. Bravo!
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
På torsdagar är det ofta lunchkonsert i Mariakyrkan. Den här gången var det en av kyrkans musiker, Maria Eringstam Nielsen som på den stora orgeln framförde Cantabile - sångbart för orgel. Det blev en riktigt njutbar konsert.
--------------------
På kvällen var det konsert i Konserthuset. Den här gången var det en ganska annorlunda konsert. Huvudverket var Sergej Prokofjevs fjärde pianokonsert, som var skrivet för en hand. Nu hade
Johan Bridger arrangerat verket för marimba, och han framförde också verket. Johan fick stående applåder efter framförandet, men jag var en av dem som inte var helt förtjust. Det var ganska jobbigt att lyssna på orkestern och marimban. Mina öron klarade inte det särskilt bra. Bättre blev det då efter pausen då vi fick lyssna på Johannes Brahms Symfoni nr 4. Dirigent var Alessandro Crudele. i har haft skickligare dirigenter.
Alessandro Crudele
Johan Bridger
o-o-o-o-o-o-o-o-o
På fredagsmorgonen gick jag till kiropraktorn Anna. Hon försöker få min höft att bli bättre, men det är svårt. Jag känner mig bättre en stund, men när jag promenerar hem, kommer värken tillbaka. Min vårdcentral ska ringa mig säger de, men det kommer att ta tid säger de också. Puh!
Fredagskvällen promenerade jag till Stadsteaterns scen Lillan. Den pjäs som pågår där just nu heter
Jane Horneys sista timmar. Det är sällan jag är besviken när jag varit på Stadsteatern, i synnerhet inte på Lillan, men den har gången var jag det. Jane Horney spelades av två kvinnor och en man. De började med att berätta att de var Jane Horney alla tre. Salongen var mycket mörk. De sprang och skrek hela tiden. Det var oerhört svårt att förstå handlingen. Jag var inte ensam om att inte förstå verket . Applåderna efteråt var inte särskilt starka. Tråkigt! Hoppas det blir bättre nästa gång!
Affischen fotograferade jag där den satt utanför Lillan:
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Under lördagen träffade jag Pelle och Christina. Vi åt en varmrökt bit lax på krogen Roys mat och bar.
Pelle och Christina har inte kommit i ordning hemma ännu. De bor ju numera centralt på Dunkers plats med strålande utsikt över Sundet. De går ut varje dag och äter en bit lagad mat. Det finns ju gott om restauranger i centrum, men det kostar ju en slant också. De verkar inte tycka det är något bekymmer.
Något foto på oss blev det inte. Jag letade upp en bild på nätet, så den får duga.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Mariakyrkan var alldeles fullsatt under gudstjänsten den här söndagen. Johannes predikade och Anna var liturg. Båda var otroligt bra. Jag hörde vartenda ord och predikan var riktigt intressant.
På kvällen hade Helsingborgs Kammarkör konsert. Då var kyrkan nästan tom. Jag var där tidigt och satte mig ganska långt framme och såg inte förrän konserten var slut hur få vi var. Tråkigt, för det var en riktigt fin konsert. Att få lyssna till en kammarkör, som sjunger så bra, händer inte så ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar