En av ljuspunkterna den här veckan var träffen på Aurora med några av eleverna från min första klass åren 1963- 65. Här sitter Eva, Lena, Inga-Lill och Karin.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
På kvällen gick jag till Dunkers Kulturhus för att lyssna på "Dancing with Bach eller Johann Sebastian dansar polska". Det var HKMF som lockat hit de här tre härliga musikerna. Den mest kände av dem är Ale Möller. Han deltar i festivaler runt om i hela världen och är både en jätteskicklig musiker och häftigt rolig. Flöjtisten Kristine West var mycket skicklig på olika typer av flöjter. Jag imponerades också av Erik Rydvall som spelade nyckelharpa. Det är inte varje gång jag och hela salongen skrattar så mycket och njuter av musiken under en konsert, som den här gången.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Anders Hansson heter fotografen som fått HD:s fotopris 2024. Rubriken på utställningen på Dunkers Kulturhus är " Inte ens i döden får vi vila". Det är bilder från Ukraina, som tydligt visar verkligheten i ett land som utsätts för krig. Fruktansvärt!
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Jazz i Helsingborg hade sin konsert i Teatersalen den här gången. Kvintetten "PARADISE LEAGUE" stod på scenen. De blandade jazz, funk och pop. Inte helt och hållet allt i min smak.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Martin Schibli bjöd in mig till vernissage på Galleri C Hjärne, som ligger på Fågelsångsgatan 10. Max Liljefors heter konstnären som här intervjuas av Martin. Max Liljefors arbetar också som professor i konsthistoria och visuella studier vid Lunds universitet. I hans målningar vill han bl.a. lyfta fram myter och berättelser från religion och filosofi. Vad innebär det att vara människa. Intressant!
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
På lördagskvällen promenerade jag i mörkret bort till Röda Kvarn. Jag hade skaffat min biljett för flera dagar sedan. Tur! Det var alldeles slutsålt. Tacka för det! Det var Puccinis
Tosca som stod på
scenen. Den norska sopranen Lise Davidsen var strålande. Den brittisk-italienska tenoren Freddie De Tommaso, som Toscas älskare Cavaradossi, var också härlig att lyssna till liksom barytonen Quinn Kelsey, som spelade den sadistiske polischefen Scarpia. Jag "flög" hem, nästan sjungande, vid halvelva på natten.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Lyckligtvis hade jag lyckats att skaffa biljett också till söndagens konsert som Gladjazz inbjudit till. Det var otroligt mycket folk i salongen. Så många har det aldrig varit berättade man. Undra på det! Det var ju
Jazzin´ Jacks som stod på scenen! Vi var många i publiken som hade lyssnat mycket på bandet under 80- och 90-talet. Jag kommer särskilt ihåg Jack Andersson på trumpet och Hans Ingelstam på trombon. Claes Rydbeck på banjo mindes jag inte lika bra. På trummor satt Per Knutsson. Vi hade träffats i helt andra sammanhang, på kulturskolan på Dunkers där han är lärare. Jag råkade sitta vid samma bord som hans hustru och svärfar. Det blev många spännande samtal! På den nedersta bilden kan vi också se den skicklige danske klarinettisten Mogens Johansen och Anders Rudnert, som står där utan sin kontrabas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar