Den 4 mars var det fest för Ellen som fyllt 18 år (19/2), och nu var myndig. Pappa Johan och mamma Marie ordnade ett riktigt härligt cocktailparty till Ellens ära. Häftiga kläder hade de förstås!
Ellen var naturligtvis också klädd i de som verkligen passade på ett cocktailparty! Här står hon bredvid sin morbror Mikael.
Naturligtvis fanns det massor av goda bitar att ta tillsammans med drinkarna. Tyvärr har jag inte foto på alla som var på partyt, men vi var många, både släktingar och vänner!
Johan var fullt sysselsatt nästan hela tiden med att blanda drinkar och se till att det fanns tillräckligt med is i skålen. Hatten tyckte jag var jättetuff!
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Nästa "fest" var på Regio tillsammans med Katarina och PeO. Eftersom det var en söndag var det inte många krogar som hade öppet. Det fick alltså bli Regio. Maten var väl okej , men desserten som var en tiramisu var tyvärr inte alls bra! Det var så långt ifrån det jag tidigare hade ätit där, så jag klagade. Det betydde att jag slapp betala för desserten! Bravo!
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Måndagen var det som vanligt Rotary-Kärnan på lunchen. Den här gången handlade föredraget om mentorskap. På kvällen repeterade vi Bachs Magnificat i Mariakören.
På tisdagen besökte jag min ögonläkare som inte tyckte jag skulle operera mig ännu för min gråa starr. Det var ju ett hiskeligt oväder med snöstorm den här dagen, så det möte vi hade planerat in med vår kommande guvernör i Rotary fick bli ett Teams-möte i stället. Det fungerade jättebra. Det är trots allt en del positivt som kommit fram under pandemin. Nu kan vi träffas via nätet utan problem.
Onsdagen var härlig på många sätt. Först massage hos Jenny och sedan färgning och klippning hos Markus. Jag kände mig verkligen väl omhändertagen! På kvällen var det repetition med Vox Maria.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
Den här föreningen hade årsmöte på Parapeten i dag. Det var häftigt att vara där igen efter så lång tid.
Vi var väldigt många gäster, skulle gissa drygt 150, men jag får väl årsmötesprotokollet så småningom och då vet jag.
Eleverna från årskurs två och tre var också många, men det krävdes ju. Här tar de emot gästernas jubel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar