Den här fruktansvärda berg- och dalbanan blev Ellens verkliga favorit. Jag följde med första gången och trodde att allt maginnehåll skulle komma upp. Glasögonen satt dock kvar när vi var nere som väl var. Men tror ni inte hon lyckades få med mig upp en gång till! Den här gången valde jag att titta och då kändes det lite bättre. Glasögonen hade jag dessutom packat ner i väskan.
Naturligtvis körde vi också radiobil och lyckades preja någon...Kul??...Bara förnamnet! Vi åt pizza, brända mandlar, polkagrisgodis och glass. Inte så särskilt mycket - men - Det värsta var ändå att jag kände hur tung jag blivit i gumpen. Att kliva i alla dess fantastiska åkattraktioner går väl an, men att kliva ur är minsann inte det lättaste!
Visst är det roligt att få känna sig som barn för en stund. Jag håller med dig, man tar längre tid på sig att komma i och ur åkatraktionerna.
SvaraRaderaHärliga sommarminnen med barnbarnet!
Kram Margit
Ja, det är verkligen härligt! Nu måste jag träna benmusklerna förstår jag! Aldrig "hjälpa till" med händer och armar när jag ska resa mig från en låg stol eller liknande. Det ska nämligen bli Bakken - eller något liknande - fler gånger har jag tänkt mig!
SvaraRadera