Hemmabridge

 Det var ganska länge sedan vi sågs, Britta och jag - min gamla bridgekompis - men i dag blev det av! Som vanligt började vi med lite soppa, Ivars soppa den här gången, och sedan blev det bridge för hela slanten.   Jättetrevligt!

Här sitter Eva, Britta och Lasse färdiga att hugga i med budgivning och spel. Det som inte syns på bilden är att vi samtidigt hade en fönsterputsare som fixade alla balkongfönstren. Det blev en ännu häftigare utsikt efter det! Det var inte sista gången firman "Mats fönsterputs" får hjälpa mig med rutorna på balkongen.

Hemresan

Hemresan tog en stund. Katarinas familjs födelsedagspresent till Lasse måste vi ju först göra slut på. Efter en stadig frukost på det underbart fina RadissonBlu i Uppsala gav vi oss iväg vid lunchtid till Idingstad Säteri.

Så här såg det ju ruskigt elegant ut, men vi var nog överens om att standarden och priserna inte riktigt harmonierade. Ska de lyckas, måste de nog gå ner i pris och/eller höja standarden både på service och annat.
Färden härifrån gick på måndag förmiddag till Bergs slussar. Där skulle vi åkt buss upp till Brunnby musteri och sedan vidare till Borensberg för att slutligen gå på kanalbåten M/S CERES för färd nerför Göta kanal och alla slussarna tillbaka till Berg. Nu kom det aldrig någon buss för chauffören hade hamnat på sjukhus, men ägaren av rederiet kom och såg till att vi kom dit vi skulle med bil.

Här närmar sig M/S Ceres Borensberg med passagerare som antingen cyklade eller tog bussen tillbaka till Berg. Båten var fylld av passagerare och det tog en god stund att tömma den. Av någon outgrundlig anledning var vi bara fyra passagerare på tillbakavägen. Härligt! Vi fick förstklassig service och kunde röra oss fritt över hela båten, t.o.m. på kommandobryggan!

Vi hade en sagolik tur med vädret och slapp regn under hela båtturen. Här passerar vi det åttakantiga lusthuset som funnits på bild på flera frimärken.

Två akvedukter passerade vi på vår lilla tur. Fantastiskt att man lyckades hålla kanalen tät så att det gick att bygga akvedukter.

Efter avslutad tur, strax efter klockan fem satte vi oss i bilen och jag rattade hela vägen hem till Helsingborg.

50-årsjubileet

Dagen började med en lång promenad genom stan. När vi passerade en av broarna över Fyrisån upptäckte vi att det var roddartävling på gång. Kunde inte låta bli att få med domkyrkan när jag plockade fram kameran.

Efter cirka 45 min promenad var vi framme hos Lasses syster Agneta som bjöd på lunch.

Härifrån tog jag en taxi för att komma fram i tid till seminarieparken där vi skulle samlas. I dag fanns det ingen verksamhet i huset och den s.k. seminarieparken gjorde knappast skäl för namnet park längre.

Här har vi tagit oss till ett café för att i den värmande solen få en eftermiddagskopp och berätta för varandra vad som hänt "sen sist". Det var en hel del vill jag påstå.

Kvällen avslutade vi på Restaurang Java, en kinesisk restaurang. Vi var några stycken som var kloka nog att beställa anka. Otroligt god! Ingrid D - L, som syns här på bilden, gjorde mig sällskap till centralstationen. Hotellet Radisson Blu, där Lasse väntade, låg bara en stenkast från stationen.

Nu väntar nästa upplevelse på Idingstad Säteri.

På väg till Uppsala

I morse vid halv niotiden startade vi vår bilfärd till Uppsala. Vädret var tilltalande, trafiken gles, åtminstone söder om Jönköping. Sedan tätnade det. Vi gjorde först ett stopp för en kopp kaffe. Det andra gjorde vi när Lasse hittade en skylt med värdshus in till höger någon stans i trakterna mellan Linköping och Norrköping. Det var bara det att det var ungefär 5 km till det där stället och dessutom fanns det inga parkeringsplatser så jag var övertygad om att vi hade kommit fel. Men det hade vi inte!

Det visade sig att vägen fram till parkeringen var avstängd för målningsarbeten, men vi tog oss in i alla fall.

Väl inne upptäckte vi ett gammalt värdshus som 2012 fått pris som Göta Kanals bästa företag. Huset var från 1890-talet och golvplankorna var tjocka ekplankor med handsmidd spik. Vi åt sej som var dagens rätt. De fullständiga rättigheterna kunde vi dessvärre inte utnyttja...

 

 

 

Medaljutdelning

Den 21 maj är Helsingborgs födelsedag. Vart tredje år delas det ut förtjänstmedaljer, en tung pjäs i 18 karats guld, som delas ut som en hedersbetygelse för de insatser man gjort för staden. I år kunde jag glädjas åt att två av mina medarbetare från förr, teaterchefen Lars Svensson och min nämndsekreterare m.m. Helena Tengstrand belönades.

Här syns några av de nio som sitter i spänd (?) väntan på att den högtidliga ceremonin ska börja.

Nu var det Lars tur att få sin medalj. På bilden nedan har Helena fått sin medalj. Sist ut är Gudrun Erlanson, alla värdiga mottagare av Helsingborgsmedaljen, som kommunstyrelsens ordförande formulerade det.

Efter medaljutdelningen på Rådhuset blev det bankett i matsalen på Dunkers Kulturhus för medaljörerna med partners och för alla tidigare medaljörer som tackat ja till inbjudan. Det blev ett sällskap på 60 personer. Jag hade den stora äran att bli förd till bordet av kommunfullmäktiges vice ordförande. Vi fick suveränt tillagad mat och härliga viner. Jag kanske återkommer till dem eftersom jag glömde menykortet när jag gick hem! Först blev det löjrom, vaktelägg och färsk grön sparris, sedan piggvar med bl.a. vit sparris och några "al dente" grönsaker. Naturligtvis fanns det rabarber med i desserten. Kaffe och avec avslutade måltiden. Härlig musik fanns på plats, nämligen Tomas Trulssons jazztrio.

Här ser vi delar av honnörsbordet med musikerna i bakgrunden..

Utsikt från en balkong

Som jag berättat tidigare blir jag aldrig mätt på att se vad som rör sig på och i havet utanför mina fönster. Vad är detta? Som man kan se på nästa bild är det tre bogserbåtar engagerade på något sätt - men vad de hjälper till att forsla genom Sundet är fortfarande en gåta. Klickar man på bilden blir den större och framför allt tydligare. Någon kanske vet vad som finns på den där pråmen eller vad det nu är?

Väder

Nu har vi upplevt två dagar med ett osannolikt härligt väder. Solen gassar, termometern står på 28 grader i skuggan och det är så mycket vind så det går att sätta segel. Gissa om Gröningen snabbt  fylls av soldyrkande människor! Till min stora häpnad fick jag se att ganska många också badade! När jag kollade vattentemperaturen på nätet såg jag att Öresund hade drygt 14 grader, så här inne på grundare vatten var det säkert en bra bit över det - men ändå!

Balkong-fönstren fick jag givetvis skjuta åt sidan och sedan kunde jag sitta och läsa och njuta i Gull-Britts och Åkes sköna solstol när jag inte tittade på semifinalen i ishockey förstås.

Givetvis var vi en tur nere vid hamnen och tog bl.a. en fika på Espresso House. Kameran var förstås hemma....

Att det var VM i ishockey och Eurovision Song Contest final tycktes inte bekymra de som kommit till Gröningen. De solade, badade, grillade och såg ut att ha det ganska härligt. Lugnt och tyst var det också. Jag var förstås tvungen att ta en bild av horisonten när solen gått ner. Den visade ju vad som väntade oss nästa dag.

Som väl var bestämde jag mig för att stänga fönstren till balkongen vid midnatt. Det var bra för annars hade det regnat in på den sköna solstolen.

Tänk så olika två dagar kan te sig. I dag finns det inte så många andra än hundägarna som rör sig på stranden. Ute i vattnet hittade jag förstås några kanotister, men badarna har stannat hemma. En segelbåt finns i bakgrunden, men det lönar sig inte att sätta segel i dag.

Att ha tillgång till havet så här nära, varje dag, är en upplevelse i sig. Det förändras ständigt, men det är mera sällan som det ligger blankt som en spegel som nu när jag tog den här bilden.