Vegueta och Triana

Gamla stan är alltid värt ett besök. Den här gången var det Robert Capa som lockade med sin retrospektiva utställning på Moderna museet. Det var verkligen fantastiska bilder. De flesta handlade om våldet och den utsatthet som alla drabbas av när det är krig. Här fanns skildringar från både första och andra världskriget, spanska inbördeskriget och flera andra krig runt om i världen. Robert Capa hade sett det mesta och dog själv i Indokina när han trampade på en landmina.
Jag såg utställningen tillsammans med Katarina och PeO. Vi gjorde naturligtvis gamla stan ordentligt och missade förstås inte Desigual. Den här gången kom jag ut med en kasse som innehöll en kjol till mig själv! Jag vill ju gärna vara fin i jul.
Katarina och PeO tog bilderna.

Julkrubban

Nu börjar det hända saker. Ett helt litet samhälle växer fram ur sandhögarna.

Konsert med Roberto Fonsecas jazzband

I går kväll var Gunilla Katarina PeO och jag på jazzkonsert på Rincón Jazz. Vi promenerade hela vägen längs Las Canteras, både dit och hem. Det blev en riktigt härlig konsert. Roberto Fonsecas band bestod av flera virtuoser. Roberto själv på piano t.ex. och Javier Zalba på saxofon, flöjt och klarinett. Även de som hanterade rytmsidan var praktfulla, i synnerhet när de tävlade med varandra. Enda besvikelsen var kanske Omar Gonzáles på bas, men det är väl inte helt rättvist eftersom man hade Ron Carters spel kvar i öronen efter konserten med honom den 6 nov.

Förnyelse

Jag instämmer med Gunilla att man måste förnya sig lite då och då så därför bad jag henne hjälpa mig med det. Inte så tokigt resultat väl? Att jag är Ellens farmor vet väl de flesta som läser den här bloggen och att jag är gräsligt stolt över det har nog ingen heller missat. Vad jag ser och upplever från mitt "fönster" kommer jag att fortsätta att berätta om här på min blogg.
Jag har givetvis kvar mina gamla bloggadress: ingrid70.blogspot.com (inget www. framför)

Vilket jobb!

Bilderna talar väl för sig själva!

Julkrubban växer

Sandhögarna blir högre och högre och ställningarna som sanden packas i blir fler och fler. I dag fanns det också gott om löpare på båda sidor om skulpturarbetena samtidigt som neonklädda människor stod med muggar med vatten som de räckte fram till alla som ville ha. Skulle gissa att det var årets Maraton som gick av stapeln.

Sanden packas

Nu vattnas och packas sanden i stora formar med maskiner som låter som helikoptrar. De har hållit på hela dagen och det är snudd på att det inte går att ha öppna fönster. Sanden blir säkert enormt hård på det här sättet och det är nog nödvändigt för att skulpturerna ska kunna hålla länge och stå emot eventuellt regn och rusk.