Från La Atalaya till San Mateo

Det var ett glatt gäng på nio personer som på söndagsmorgonen steg på bussen vid San Telmo för att åka till La Atalaya. Det var första gången jag åkte buss till La Atalaya och jag blev glatt överraskad av den mycket vackra naturen, i synnerhet de sista kilometrarna.
Det blev en tuff vandring i en stekande sol och med en höjdskillnad på cirka 500 m upp till San Mateo, som var målet. Merparten av vandringen gick på landsvägar av skiftande kvalitet medan sista sträckan bestod av en stig som bar nerför. Det kändes härligt att få gå på ett mjukt underlag även om mina knän nog föredrog uppförsbackarna. Bergen var översållade av blommor i gult, lila och blått (Siempre Viva) och vi hittade också Aloe Vera. Jag har inte lyckats ta några bilder som ger rättvisa åt den slösande prakt som mötte oss, varken nu eller tidigare dessvärre. Minnet av de undersköna scenerierna får jag bära inom mig i stället.

Bridgeparty hos Marianne och Eric

Här kommer några av bilderna från bridgepartyt hos Marianne och Eric. Förutom bridge bjöds vi bland mycket annat på älgkött som Magda och Palle haft med sig från Sölvesborg. Innan bridgen kunde vi njuta av kaffe och hembakade semlor i den härliga trädgården.

Kulturhuvudstad 2016

Återigen sattes det upp högtalare, mikrofoner och stolar nedanför våra fönster. Och inte nog med det. På stranden byggdes det en sandskulptur av något slag, flaggor i olika färger och formationer sattes upp och en stor ballong svävade över alltsammans. Vad skulle det bli av detta?

Sandskulpturen blev svaret på vad som var på gång.” Las Palmas kandidat till kulturhuvudstad 2010” var budskapet. Snart fylldes torget med en ung symfoniorkester som spelade i en dryg timme, därefter fylldes Las Canteras av häftiga trummor och massor av dansande karnevalsklädda människor. Runt om i stan hittade vi sedan stora vagnar där det fanns musiker av olika genrer som spelade och sjöng.

Jag tog mig till musikkonservatoriet där elever och lärare framförde Purcells Dido och Eneas. Det är säkert mycket stimulerande att under sin utbildning få framföra operor ”på riktigt” med en publik som entusiastiskt stöttar. Det påminner mig lite om den begeistring som jag upplevde med Barbershops konvent. Häftigt! Roligt att det blir ett utbyte med Sundsgården i Helsingborg och Musikkonservatoriet här i Las Palmas!

Efter Dido och Eneas var det dags för Ulf Wakenius och hans kvartett på El Rincon del Jazz. Danuta och Lennart liksom Lillemor och Kjell med vänner var redan på plats och hade reserverat bra platser till oss också. Vilken konsert! Förutom Ulf själv imponerade pianisten Lars Jansson, men den största överraskningen stod Youn Sun Nah för. Hon stod i programmet som ”röst” och det var precis vad hon var. Hon både sjöng och lät som olika instrument och när hon följde Ulf i hans ekvilibristiska löpningar på gitarren så att man inte visste vad som var vad, blev bifallet totalt.

Visst är Las Palmas en värdig kandidat till att bli kulturhuvudstad 2016!

Maisa och Calle

I lördags kom Maisa och Carl-Johan till Las Palmas. Vi har haft glädjen att se dem hemma hos oss, John har guidat dem på Columbusmuseet och i dag åkte vi tillsammans med Skandinaviska klubben på grillutflykt. Färden gick till Arucas och en ny grillplats där. Dessförinnan gjorde vi ett studiebesök på ett stenhuggeri där vi fick en guidning av hur man brutit den hårda svarta stenen i hundratals år. San Juan kyrkan är byggd av den här stenen i början av 1900-talet. Färden avslutades på Arucasberget där vi hade en fantastisk utsikt över Las Palmas med Las Canteras och La Isleta i fonden.

De åker tillbaka till Helsingborg på lördag så nu ses vi inte förrän i juli då Carl-Johan är tillbaka efter sin turn som kapten på ett av kryssningsfartygen i Hongkong. Till dess ska jag ha läst ut alla härliga böcker de hade med sig till mig. Underbart!

Mera bridge

Margit och Thomas är i stan i en dryg vecka. I dag hade vi nöjet att träna bridge tillsammans i deras underbart vackra lägenhet. Det blev verkligen lärorikt med riktigt kniviga givar och långa intensiva diskussioner efter varje bricka. Thomas var dagens kock och vi var eniga om att han verkligen lyckats. Fisksoppan var ljuvlig och fruktsalladen precis den avslutning man kunde önska sig. Det blev en hel runda till och när vi vandrade hemåt i den ljumma härliga kvällsbrisen kände vi att det hade varit några kolossalt väl använda och trevliga timmar.

Bridge för hela slanten - nästan!

Sen i fredags har det varit bridge så gott som varje dag. I lördags var vi hos Märta som inte spelade själv utan passade upp sina åtta gäster. Första paret vi spelade med, som synes i Märtas sovrum, var Lilian och Hans-Erik. Magda, Marianne, Palle och Eric var de andra två paren vi tampades med. Efter 24 spelade brickor var det kalas ute på terrassen ända tills det började duggregna. Som tur är går det bra att kalasa inomhus också och Negrin trivs bäst i mattes knä.

Invigning av 79 nya lampor

Gunilla tog reda på och berättade för mig att festen nedanför våra fönster i går kväll hölls för att fira de nya lamporna på Canteras. Det var totalt 79 lampor som borgmästaren tände igår kväll. Och gruppen som sjöng var Los Gofiones. De sjöng bl.a. "Esta noche sí alumbra la farola del mar". Gunilla säger att hon tror att originaltexten är no i stället för si.

Det var i vilket fall som helst en härlig kväll. Synd bara att inte www.grancanaria.com berättade om det i sitt nyhetsbrev! Då kunde vi ha delat med oss av parkettplatsen. Jag tog med en bild som visar att det var massor med människor som kom till Las Canteras för att delta i festligheterna. Så härligt!