Vänner och massor av kultur. Vad kan jag mer begära!

 

Hamnkrogen är ett favoritställe att äta lunch på. I torsdags var jag där med Jan-Olof. Den här utsikten är ju fin, men i torsdags hände något. Plötsligt började det blåsa fruktansvärt hårt och så kom det snö, först något som liknade hagel och sedan kom stora flingor. Jag hade min dunkappa med mig, så det blev att sitta kvar på restaurangen ganska länge. Så småningom tittade solen fram och jag fick på mig dunkappan och gick försiktigt, försiktigt i snömodden hem.  Det är tur att jag bor så nära!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I lördags var vi på Lillan och såg "Nästa andetag". Pjäsen har fått fantastiskt fina recensioner. Det är Gustav Berg och Elin Norlin som spelar det äkta paret och som för ett resonemang med varandra utan någon rekvisita över huvud taget. Jag stördes av att jag hade svårt att uppfatta vad Elin Norlin sa. Hon talade alldeles för fort för att jag skulle hinna uppfatta allt hon sa. Det störde mig en smula. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Efter söndagens högmässa var det dags för en extra repetition med Vox Maria. Vi ska bl.a. framföra        " Mass Transmission" i Mariakyrkan den 16 mars och i Lunds domkyrka den 17 mars. Det gäller att träna ordentligt så att den sitter som den ska när det är dags. 

Under måndagen repeterade vi som vanligt med Mariakören och repertoaren har blivit lite mer avancerad. Nu började vi repetera B Brittens "Rejoice in the lamb". Häftigt!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Helsingborgs Kammarmusikförening HKMF hade konsert på Dunkers Kulturhus i tisdags. Vilken tur att jag hade biljett! Det blev en helt otroligt härlig konsert! Stråkorkestern som spelade heter "Camerata Nordica". Det var 14 stråkmusiker som spelade under ledning av Andrey Baranov. Vi fick lyssna på Léo Weiners "Divertimento nr 1 op 20 on Old Hungarian Folk". Därefter spelade de F Mendelssohns Violinkonsert i d moll. Dirigenten var både solist och dirigent. Efter paus fick vi lyssna på Béla Bartóks "Divertimento Sz 113".  Alla som jag pratade med efteråt var helt begeistrade. Vilken konsert!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Två dagar senare var det dags att promenera till Dunkers Kulturhus igen. Då var det Jazz i Helsingborg som stod för programmet. Vi fick lyssna på den här gruppen som leds av saxofonisten Håkan Broström. Han hade med sig en amerikansk pianist Joey Calderazzo. Oroligt skicklig pianist! Martin Sjöstedt spelade bas och Karl-Henrik Ousbäck trummor. Det blev också en härlig konsert!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Trots att vädret inte är särskilt bra, det blåser och stormar, så tar jag ändå några steg varje dag. Här strålar det kring fontänen utanför Stadsbiblioteket. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På lördag är det dags att både ge sig till Karantänen och Dunkers Kulturhus för att se på konst och på eftermiddagen får jag promenera till Konserthuset, för då spelar HSO. Som sagt, vad kan jag mer begära!

Vart tar tiden vägen?

Torsdagen den 25 januari var full av upplevelser. Först ringde jag och gratulerade Tomas. Det är ett år sedan jag sjöng för honom på hans 80-årsdag. "Nu min kära vän vill jag förklara mig etc". 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Sedan var det dags att promenera till Kiropraktorhuset för att få massage av duktiga Jenny. Här kommer hon för att ta hand om mig.

 o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På torsdagskvällen var det konsert på Konserthuset. Vår favoritdirigent Andrew Manze skulle dirigera. Han kom också till Konserthusets lilla sal för att berätta lite om vad han gör nu och om verken som orkestern skulle spela under kvällen. Det var många som kom för att lyssna på honom.

Under konserten fick vi lyssna på Ronald Brautigam som spelade både Mozarts pianokonsert nr 25 och ett verk av R Schuman. Elgars Enigmavariationerna som framfördes efter paus var underbar att lyssna till.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o.

På lördags kvällen bjöd Stadsteatern in till en "föreställning" som de kallade "Late night". Hela spektaklet började kl 20:00. Teaterchefen Moqi Simon Trolin hälsade alla välkomna och berättade att man tänkte bjuda på vad teatern hade för tankar inför den kommande säsongen. Det började med sång, dans och musik av det mest spektakulära slaget. Inget som jag blev glad över att se och höra. Efter pausen kom det teater. Det var däremot riktigt trevligt och skapade positiva förväntningar. Eftersom klockan passerat 23:00 efter andra pausen, stannade jag inte kvar för att se vad som kom efter den andra pausen. Jag skulle ju upp tidigt på söndagsmorgonen. Både Mariakören och jobbet som gudstjänstvärd gjorde att väckarklockan stod på 07:00 på söndagsmorgonen.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o 

Efter högmässan när jag var klar med jobbet, tog jag en promenad. Det var hyfsat väder så det blev en lite längre tur. Sedan var det dags att styra fötterna mot Stadsteatern. Föreningen Gladjazz har nu kommit överens med både Stadsteatern och restaurang Culise om att ha konserter och måltider i Stadsteaterns lokaler. Det var verkligen ett bra val. Både lokalen vi satt i och maten var toppen. Bekvämt, det gick att både höra och se bra, och maten var förstås superb! Fiskgryta den här gången. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det har varit ett riktigt busväder, med regn och blåst för det mesta. Då gäller det att passa på när solen tittar fram. Som tur var hann jag ta fram kameran innan solen gick ner. Bilden tog jag inne från vardagsrummet.

Den här bilden tog jag i förra veckan när jag kom från en tura med en av färjorna på Öresundslinjen. Sol och ljus är det bästa jag vet! 

På lördag blir det teater igen. Då ska jag gå til Lillan och se "Nästa andetag". Vi fick se en liten glimt av den på föreställningen "Late night" i lördags. Jag ser verkligen fram emot det!

 

Hemma igen

 

Den första händelsen för mig sedan jag kommit hem, var lördagskonserten med Helsingborgs Symfoniorkester. Tora Augestad, mezzosopran, var solist. Hon sjöng en bearbetad version av Schumans "A Chorus of Nightingales". Henrik Hellstenius hade skrivit en ny version för HSO, så det blev ett uruppförande. Sista verket under lördagskonserten var P. Hindemiths "Mathis der Maler". Den blev jag mest imponerad av!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Så var det dags för fest! Gull-Britt fyllde 85 år den 17 januari. Hon bjöd in sina vänner till en härlig lunch på Madame Mustache. Det var inte helt lätt att fotografera. Jag fick i alla fall en bild på Åke när han håller tal för sin kära hustru Gull-Britt. Jag satt på kortsidan av bordet tillsammans med Staffan.  

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Nästa fest var Rotarys Charterfest på restaurangen NABO. Det var vår förenings 44:e födelsedag! Vi var 20 medlemmar och 10 gäster som fick nöjet att träffas under festliga former och äta en otroligt härlig måltid. Tyvärr åkte inte kameran upp förrän till varmrätten. Förrätten var en Burrata. Sardeller i olivolja, små smakrika tomater, persilja, rostad vitlök& citronzest. Varmrätten var Taggliata di manzo. Det betyder mört bakad Flapsteak a umioxe med en rad goda tillbehör. Desserten var en Citruspannacotta med tillbehör. Det vita vinet ar av druvan Vernaccia och det röda vinet var av druvan Sangiovese. Oj oj!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Nästa dag, i lördags, var det dags för nästa fest. Lennart Nilsson som varit med i Felicitas från början, bor numera på vårdhemmet Valltorp. Han och ett par andra av våra vänner från Felicitas, Bengt och Arne, ville gärna att vi som sjöng en gång tillsammans, kunde komma till Valltorp och ge en konsert. Det gjorde vi! Fantastiskt att så många kunde ställa upp och dessutom komma ihåg flera av de jazzlåtar och andra låtar, som vi sjöng för flera, flera år sedan. Pelle dirigerade förstås och berättade för alla som kom för att lyssna på oss, vilka låtar vi sjöng. Det blev en riktig höjdare! Bilderna fick jag ta i pausen mellan repetitionen och vår konsert. Alla 20 kunde jag tyvärr inte få med på bilderna.  

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Den 22 januari fyllde Johan 50 år! För att fira honom träffades vi, släktingar och vänner, dagen innan på ett glas bubbel och massor av goda snacks på bordet. Det blev alldeles fullt i huset på Stuterivägen. Jag nöjer mig med en bild på födelsedagsbarnet, min kära älskade Johan. Jag skulle förstås också gärna haft en bild på  Marie, som höll ett jättefint tal till Johan. Efter Maries tal, sjöng och hurrade vi för honom.   

Här kom en bild från Maries blogg, som visar vilket härligt tilltugg som fanns på bordet. 

Nu är jag i Las Palmas de GranCanaria

 Återkommer med berättelser och bilder när jag är hemma igen. -  Det är jag nu!

Eftersom Gunilla hade fått lunginflammation och hade låg syrenivå låg hon på lasarettet när jag kom till Las Palmas. Ria kontaktade mig och hämtade mig på flygplatsen och körde mig hem till Gunillas lägenhet, som hon hade fått nycklar till! Fantastiskt fint! Rias syster Eva var också med, så då lärde jag känna henne också!

Nästa dag skulle Ria och Eva köra upp i bergen för att äta och dricka gott. De undrade om jag ville följa med. Självklart! Ria körde upp i bergen genom Santa Brigida  till restaurangen Casa Martell. Där åt vi lamm och drack vin, som restaurangen själv tillverkade. Underbart gott. Vilken fest!

 

Den första promenaden jag tog var på Las Canteras - förstås! Minnena strömmade över mig när jag kom fram till julgranen. som jag kunde titta på genom mitt sovrumsfönster, när jag bodde här. Sandskulpturerna var lika imponerande som vanligt. 

Jag fortsatte förstås promenaden åt andra hållet och var strax framme vid Alfredo Kraus.

På promenaden in mot parken Santa Catalina träffade jag på lite olika damer, både utklädda, helt rörliga, och en som staty.

Så var det nyårsafton. Gunilla låg kvar på lasarettet och Maria var hos henne för att de skulle kunna flytta till en plats där Gunilla skulle kunna se fyrverkeriet genom ett fönster. Jag promenerade ner till Las Canteras och tog några bilder på stadens fyrverkeri. Det blev inte riktigt lika stort fyrverkeri som förra året, men det var förstås alldeles tillräckligt.

Vädret var strålande under hela tiden jag var i Las Palmas. Stränderna var fulla och många simmade och roade sig i det härliga vattnet. Jag lyckades också få en bild av Teide på Teneriffe. Det är Spaniens högsta berg, 3 718 meter!

Den 3 januari var det dags att träffa Märta. Tyvärr kunde inte Anita komma med, men Märta och jag gick till vårt gamla vanliga ställe, en koreansk restaurang som heter MI SO. Vi åt förstås jättegod mat och drack ett par glas rödvin. Alltid lika trevligt att träffa Märta.

På torsdagen den 4 januari ringde Johan mig och undrade om jag visste att Las Palmas skulle spela mot Barcelona i Las Palmas under kvällen. Det visste jag inte, men jag vandrade bort till Santa Catalina för att titta på matchen på en av alla de barer som hade stora TV-apparater, där det gick att följa matchen. Las Palmas gjorde ett mål i första halvlek. Det blev förstås ett stort jubel i hela parken. Barcelona gjorde sedan ett mål i andra halvlek och det stod 1-1 ända till slutet av matchen. Precis i sista minuten fick Barcelona en straff och matchen slutade 1-2. 

Fredagen den 5 januari fick Gunilla komma hem från lasarettet. Gissa om hon var glad! Precis som jag!

På trettondagsaftonen får barnen julklappar och på dagen går ett jättestort tåg genom hela Las Palmas. På trottoarerna längs hela vägen där kortegen går fram, står det massor av åskådare. Allt sker för att fira de tre vise männen som kom med gåvor till Jesus på Trettondagen. Det är många företag som sponsrar de häftigt utklädda deltagarna och massor av barn får åka i stora lastbilar som är häftigt dekorerade. 

I tisdags, den 9 januari, kunde Gunilla för första gången sedan hon kom hem, följa med ut och äta lunch.

Maria var också med förstås!

Dagen jag åkte hem, hann jag gå en promenad innan jag tog bussen till flygplatsen. Det var lite högre vågor den här morgonen, så det var inte så många ute i vattnet. Ett foto blev det i alla fall. Hoppas vi ses snart igen!