Tillvaron kan vara både upp och ner

 

Jag börjar i alla fall med det som är upp! Varje torsdag kan jag gå till Mariakyrkan och lyssna på "Toner vid tolv".  Första torsdagen i varje månad har rubriken "Bara Buxtehude". Varje gång spelas ett nytt stycke ur Buxtehudes verk, så till sist ska alla Buxtehudes verk ha spelats i Mariakyrkan, där han en gång tjänstgjorde. Den här torsdagen var det Maria Nielsen som satt vid orgeln.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Vi har fantastiskt duktiga musiker i HSO. Som väl är får vi ibland lyssna på dem, när de är solister. Här är det Daniel Kuzmin som spelar violin och Yannick Dondelinger som spelar viola. De spelade Benjamin Brittens "Double Concerto". Dirigerade gjorde en annan av HSO:s musiker, den skicklige Fredrik Burstedt. Återigen fick vi lyssna på en verkligt härlig konsert!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Så är jag framme vid det som inte var så bra. Dagen började jättefint med en härlig ryggmassage hos Jenny på Kiropraktorkliniken. Därefter gick jag till Handelsbanken och fick den hjälp jag behövde. Då var det dags för en riktigt lång promenad i det härliga solskenet. När jag hade klarat av mina 10 000 steg tog jag bussen vid Pålsjöbaden för att åka in till stan igen. Eftersom jag hade min handväska på ryggen, tog jag av den och satte den vid fönstret. Där finns ju en jättebra hylla att sätta sitt bagage på. När vi närmade oss Sundstorget funderade jag på om jag skulle åka lite längre och promenera lite till? När bussen stannade tänkte jag, nej, klockan är ju mycket och jag måste ju fixa lunch nu med detsamma, så jag rusade av bussen. Hemma fixade jag lite lax och när jag hade ätit färdigt tittade jag efter min väska för att ta fram almanackan i den. Jag hittade inte väskan! Den var borta! Hjälp!

Jag rusade till Skånetrafiken på Helsingborgs C och medan jag sprang ringde jag Johan och bad honom att spärra mitt kreditkort. Det gjorde han. Inne på stationen fick jag veta att om jag hade glömt väskan på bussen kunde chauffören lämna in den, men det kunde jag inte få reda på förrän dagen därpå, någon gång efter klockan tio. Sov jag gott den natten? 

Dagen därpå irrade jag runt i stan och tänkte att jag måste åka till polisen för att få ett nytt körkort etc. Jag hann aldrig sätta mig på bussen till polisstationen innan det ringde. Det var den jättetrevliga tjejen på Skånetrafiken, som berättade att min väska var inlämnad där. Gissa om jag rusade dit!  Så lycklig och glad jag kände mig! Visserligen hade jag inget giltigt kreditkort längre, men jag hade ju beställt ett nytt, så det skulle ju ordna sig så småningom. Betala med swish går ju också och mobilen hade jag inte i väskan utan i fickan när jag lämnade bussen. Vilken historia!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Så var det torsdag och dags för ny lunchmusik. Den här gången var det vår organist Ragnar Bohlin som hade med sig sin son Mikael Bohlin. Han spelade cello. Programmet hade de döpt till "Toner vid tolv - Cellsamt". Ragnar spelade förstås på flygeln. Det blev sats nr 1 ur Joseph Haydns Cellokonsert nr 2 i D-dur och J S Bachs Svit nr 5 i c-moll för solocello. Mikael var riktigt virtuos!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Dunkers kulturhus har nu ett utställning som berör två urfolk, samer och mapuche. Jag ville gärna veta mera om dessa urfolk och gick därför för att lyssna på Helena Dådring när hon höll en föreläsning under rubriken " Samer, ett urfolk i Sverige". Det var verkligen mycket jag inte visste. Föreläsningar i anslutning til den här utställningen kommer att hållas fram till den 23 februari. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det fanns fler föreläsningar att ta del av denna dag. Jag vandrade iväg till Stadsbiblioteket för att lyssna på Athena Farrokzhad. Det var inte helt lätt att höra vad de sa,  eftersom de hade mikrofoner som gav eko i lokalen. Det hjälpte inte att jag stängde av min hörapparat. Bokpraten är bättre på Dunkers kulturhus. 

Det gäller att ta vara på alla tillfällen

 

Lunchmusiken i Mariakyrkan är nu flyttade till torsdagar. Den här torsdagen var det Sanja Streuli som sjöng och Christina Böcker som ackompanjerade på flygeln. Rubriken var "Tro - på livet, kärleken och människan". Jag blev inte särskilt förtjust i Sanjas sång. Jag tyckte inte den passade in i kyrkorummet, sättet hon sjöng på. Det visade sig att jag inte var ensam om den åsikten. Cristinas spel var det däremot inget att klaga på - tvärtom!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På kvällen var det dags för konsert med HSO. Det blev en mycket intressant konsert med HSO:s violastämledare Markus Falkbring, som framförde Hilding Rosenbergs konsert för viola och orkester. Markus spelade helt underbart. Det blev förstås stående ovationer. Det blev det verkligen också efter paus, då orkestern framförde Tjajkovskijs 5:te Symfoni. Vilken orkester vi har!  

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På lördagseftermiddagen kunde en så gott som fullsatt salong på Dunkers kulturhus lyssna på två fantastiska unga pianister. De tillhörde de avancerade eleverna vid förra Pianofestivalen. Här spelar Nikita Khnykin verk av Ravel och Chopin.

Efter Nikita kom Adi Neuhaus. Han spelade förstås också Chopin och dessutom Rachmaninov och Skrjabin. De här pianisternas namn får jag lägga på minnet. De spelade helt otroligt, både virtuellt och musikaliskt!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På kvällen gick Johan och jag till Röda Kvarn och såg den här filmen. Det var en mycket annorlunda film som verkligen väckte många tankar. Den kan jag verkligen rekommendera!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

 

Efter söndagsgudstjänsten, där jag sjöng i Mariakören , tog jag mig på eftermiddagen till restaurang Heat, för att lyssna på Roger Berg Swing Explosion. Det var Glad Jazz som anordnat den konserten. Det var gamla härliga swinglåtar vi fick lyssna till. 

Alla musikerna spelade verkligen bra, men den här kontrabasisten, Lasse Lundström, tog priset. Han var otroligt virtuos, och det krävs ju när man spelar Swing!

Det händer en del

 

Min Rotaryklubb hade en charterfest på Scandic hotell i Oceanhamnen i fredags. Eftersom jag inte tog några bilder får det bli den här som jag hittade på nätet. Vi var ganska många och hade en riktigt trevlig kväll. Maten var jag inte helt förtjust i. Det var inte stans bästa kockar som stod bakom den. Det fick bli desto mer vin i stället.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

På Johans födelsedag den 22/1 gick han och jag till Tivoli för att lyssna på den belgiska jazzorkestern Lara Rosseel Quintet. Behållningen var Sam Vloemans som spelade trumpet. Ledaren för orkestern, Lara Rosseel på kontrabas, gjorde mig riktigt besviken. Vi får hoppas på bättre jazz nästa gång!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I måndags var det dags igen för min Rotaryklubb. Den här gången gick vi till Röda Kvarn för att först äta lunch uppe i deras nya bistro och därefter se filmen "A man called Otto". Maten var verkligen god. Kan rekommenderas!

Filmen var också bra så det blev en härlig måndag. Den avslutades med Mariakören där vi nu repeterar Bachs Magnificat. Härligt!

Musiken blomstrar i Helsingborg

 

Lördagskonserten med HSO bjöd på musik av Mendelssohn, både Fanny och Felix. Vi fick också lyssna på Mattias Hanskov Palm när han på sin kontrabas framförde Giovanni Bottesinis Grande Allegro à la Mendelssohn. Dirigent var den unga Nil Venditti. Hon både pratade och dirigerade med hela kroppen. Jag hade förstås svårt att höra vad hon sa, för hon pratade alldeles för fort, men musiken hon dirigerade lyssnade jag med förtjusning på!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Biografen Röda Kvarn bjuder på opera från Metropolitan.Den här gången lyssnade jag på Umberto Giordanos Fedora. Det var en ruskig historia. Sonya Yoncheva var Fedora och den andra huvudrollen, Loris, hade Piotr Beczala. Häftig föreställning!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Mariakyrkan har flyttat sina lunchkonserter från onsdag till torsdag. Jag gillade onsdagar bättre, men ibland fungerar det även med torsdagar. Här är det Nils Tykesson som gör en orgelimprovisation med rubriken ”Vinterlandskap”. Nils är verkligen duktig på att improvisera! Jag hör hur vinterbäcken porlar vid Skäralid, hur våldsamt mycket snö det är i Jotunheimen redan i september och isen vid Öresund är verkligen ryslig till skillnad från decembermorgonen vid Farhult. Så mjuk, varm och härlig. Nils är verkligen en skicklig improvisatör!

 

Jag har redan hunnit med tre körrepetitioner. Båda körerna ska så småningom ge konserter med verk av J S Bach. De är inte helt lätta att sjunga, men vi har ju en superbra dirigent i Ragnar Bohlin, så det kommer säkert att bli bra till konserterna.

 

I kväll ska jag vara på Markelius i konserthuset på en träff tillsammans med HSV, Helsingborgs Symfonikers Vänner. 

Vänner träffas i Las Palmas de Gran Canaria

 

Varje onsdag kväll träffas vänner på ScandiTapas. Jag fick möjlighet att vara med två gånger. Det blir för det mesta trevliga samtal oftast över ett glas vin. 

Anita och Märta vill jag gärna träffa varje gång jag är här nere. Vi tar alltid en lunch tillsammans och den här gången fick jag också följa med Anita hem och se hennes nya lägenhet. Den är fantastiskt fin och verkligen prisvärd.

Jag hann också med att träffa Ulla och Björn. Det blev en fika på GRANIER. Sedan var det tyvärr dags för mig att åka hem.

Skulpturerna av sand

 Jag promenerade förstås ner till playan för att titta på årets skulpturer som alltid byggs inför advent, jul och trettondagen. Den här gången gick det inte att se skulpturerna från strandpromenaden. I stället fick man  gå in i området för att kunna se alla skulpturerna. Här finns redan ett gäng inne i området.

Gunilla övertalade mig att ta mig in i området och se vad som gjorts. Här är skulpturen med Jesusbarnet, Maria och Josef.

I huset som man kan se bakom den här skulpturen finns lägenheten där jag en gång bodde.

När jag promenerade vidare på Las Canteras fick jag se den här underbart fina skulpturen. Här sitter tomten och han har fullastade säckar med julklappar gissar jag.

Jul och nyår i Las Palmas

 

Julafton firade vi hemma hos Patrik tillsammans med Patriks frus familj. Vi blev ganska många och vi var bara fyra som kunde tala och förstå svenska. På bilden är det Gunillas familj som är fotograferad.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Nyårsafton firade vi i lugn och ro hemma hos Gunilla, bara vi tre. Maria hade lagat den goda maten och vi skålade förstås in det nya året både i rödvin och bubbel.

På kvällen gick vi förstås ner till Las Canteras för att titta på nyårsfyrverkeriet. Det smällde lite väl mycket redan innan klockan tolv av alla privata raketer, men precis klockan tolv kom stadens fantastiskt vackra fyrverkeri. År 2023 välkomnades och jag både hörde och läste att många hoppas att 2023 blir ett bättre år 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Nyåret började med att Gunilla körde oss runt hela ön. Efter att ätit lunch i Puerto de las Nievas åkte vi till Mirador del Balcon. Gunilla ville väldigt gärna se glasplattorna som låg vid utsiktspunkten. Nu blev vi förstås lite besvikna över att glasskivorna var placerade ovanpå plattformen utan att det var gjort hål i den så att man skulle kunna se havet genom glasplattorna. Nåväl, utsiktspunkten var fantastisk i alla fall!

Färden fortsatte runt hela ön och så småningom hamnade vi längst ner i Puerto de Mogan. Vilken otroligt härlig dag vi fick!