Här rullar vi hatt

Det är inte alltid lätt att välja bland alla aktiviteter man kan ägna sig åt härpå ön.

I torsdags gick vi till Mercadon efter att ha ätit lunch här hemma (lax och spenat) för att lyssna på lite musik och ta ett glas vin.

Här är en bild på musikanterna.

I fredags åt vi också hemma, Gunilla och jag. Det blev kalkonfilé den här gången.

Sedan tog vi en promenad till Las Arenas för att handla några tröjor och ett par byxor till mig. Det finns nämligen Punto Roma där också! Därefter styrde vi stegen mot Catalinaparken. Plötsligt började det ösregna, och vad gör man då? Slinker in på en bar och tar en drink förstås!

Eva dök också upp i Catalinaparken och gjorde oss förstås sällskap in i baren. Det blev ett glas vitt för hennes del.

I lördags bestämde vi oss för att äta lunch ute i alla fall. Det blev en italiensk restaurang på Las Canteras.

Solen skiner som synes och det var fullt med folk som promenerade på den härliga strandpromenaden.

Vi började med en ostgratin, som jag förstås glömde fotografera. Huvudrätten bestod av kyckling, kalvfilé och högrev! Ett lass pommes frites fanns också på tallriken, men det lät vi vara. 

När vi tyckte vi hade fått nog fanns drygt halva biten högrev och all pommes kvar. Gissa vad som då händer! Jo en man kommer fram, sträcker fram sina händer och frågar om vi har ätit färdigt. När vi nickar undrar han om han kan ta det vi inte ville ha. När vi nickar sträcker han fram händerna och tar allt som var kvar på fatet. Härligt! Det fick han så gärna!

Så småningom åt vi dessert också. Det blev tre chokladsorter ordnade som en tårtbit. Egentligen alldeles för mycket

Här sitter vi och njuter av  god mat och jag i nya kläder.

Så har det blivit söndag! Läste just att Ellen skulle sjunga solo på gospelmässa i Mariakyrkan. Synd att man inte kan vara på flera ställen samtidigt!

Det blev i stället min vanliga långpromenad på Las Canteras i morse. I dag var det härlig temperatur. Termometern stod ett tag på 28 grader, men det var när solen gassade på den som värst. Jag väntade tills ett moln kom i vägen och då kan man väl säga att det blev mer överensstämmande med verkligheten.

Las Palmas

Nu är jag tillbaka i Las Palmas. Det är varmt och skönt kan jag berätta.

Gunilla mötte mig som vanligt på flygplatsen. Trots hennes brutna arm, som visserligen nu var utan gips, men ändå! Hon hade pratat med Lolo, som naturligtvis gärna ställde upp och körde.


Första dagen åt vi lunch på La Oliva.

Efter lunchen gick vi hem till Eva på en kopp kaffe.

Eva har ju en härlig lägenhet med havet svallande utanför balkongen. 

Naturligtvis blir det bokprat och kontroll av att boklistorna stämmer

På hemvägen mötte vi en hel rad kära bekanta. Märta och Anita plus några till. När man går längst Las Canteras träffar man alltid några man antingen känner eller känner igen. Det är därför tiden går så fort så man är inte medveten om att man har promenerat både en och två timmar.

Det finns annat att upptäcka på Las Canteras. De här sandskulpturerna t.ex. Det är fantastiskt vilka konstverk det går att göra av sand och vatten!

Klicka gärna på bilderna! Då kan man bättre se alla fantastiska detaljer!


Sedan har jag förstås varit på Ponte Roma och köpt lite tröjor och ett par långbyxor. Det behövs lite förnyelse i garderoben och det är ju kul när inga andra har likadana tröjor därhemma!

Nu börjar det bli mörkt

Sommartiden upphörde den 30 oktober. Det gillar jag inte! Det blir mörkt så tidigt och det blir bara värre!

Det finns förstås det som lyser upp tillvaron. Birgit, Göran, Mia och Laurent kom på söndagsmiddag och Mia och Laurent hade med sig den här underbara buketten.

Birgit och Göran hade med sig den här flaskan. Den har vi sparat! Vad vi åt? Jo, Grön sparris med parmesanost och rostade pinjenötter, Ugnsgratinerad torsk med medelhanstopping och Laila Lindholms recept på "Farmors knapriga blåbärspaj" med vispgrädde.

På måndagen var vi tillsammans med Johan och Marie för att titta på en lägenhet på Drottninggatan 55. Huset byggdes 1902 tror jag och det såg ut som om lägenheten inte hade renoverats sedan dess. Priset var trots detta uppe i 4,5 milj. kr. Det blev ett klart nej med andra ord.

På onsdagskvällen gav de här båda musikerna, Anna Larsson och Francisca Skoogh, en Romansafton i Kammarmusikföreningens regi på Dunkers kulturhus. Jag tyckte speciellt om Francisca Skooghs spel. Anna Larsson sjöng väl också bra, men hennes textning kunde varit bättre. Anna Mahler, Robert Schumann, Alexander von Zemlinsky och Richard Strauss stod på programmet.

På torsdagen var vi bjudna på middag hos Gull-Britt och Åke tillsammans med Christina och Pelle. Jag missade förstås att ta bilder på "Torskomelletten" (Åkes mammas recept)och den småländska ostkakan med råa lingon, hallonsylt och grädde.

Medan vi var hos Gull-Britt och Åke ringde Ellen och frågade om vi var hemma. Hon och Marie hade nämligen bakat kardemummabullar! När vi väl var hemma kom Ellen med några av de här verkligt läckra bullarna. Visst har vi det otroligt bra!

I fredags körde jag till Skånes Auktionsverk i Landskrona för att hämta två tavlor som Kerstins köpt. Här är en något beskuren bild på Kurt Lindströms tavla. Den andra var av Gunnar Persson.

På kvällen lyssnade vi på Nordiska Orkesterakademin som spelade tillsammans med musiker från HSO. Sviten ur Strauss Rosenkavaljeren och Ravels Boléro blev riktigt bra medan uruppförandet av Gísladóttirs "Turn a blind eye" inte föll varesig mig eller Lasse i smaken.

I dag har jag varit runt på en promenad i Laröd - innan regnet kom. Jag kunde konstatera att det fanns lite höstlöv kvar på en del ställen.

I veckan var jag och såg filmen "Min pappa Toni Erdmann" som jag tyckte mycket om och i dag ska vi se Almodovars "Julieta". Den måste jag ju ha sett innan det bär av mot LPA!

Oktobers familjemiddag

Så var det dags för familjemiddagen.

Här har vi Ellen klädd till fest. Det skulle bli en riktigt härligt god, underbar middag. Se själva!

Som vanligt var det ett vackert dukat bord och vi började med att smutta lite på Proseccon.

Förrätten bestod av räkor på en liten bädd av sallad och sparris. Mmmm.

Sedan kom den här läckra helstekta ryggbiffen med svamp, hasselbackspotatis, semitorkade tomater och en härlig sås. Till detta drack vi Gnarly Head som är en zinfandel från Californien.

Desserten var en citronfromage med limesockrade färska hallon. Jag gissar att Ellen jobbat en hel del med denna supergoda dessert! Nu drack vi ett vitt italienskt dessertvin som heter Nivole. Inte så dumt det heller!

Här har vi värdparet. Ja, det var något vi skulle ta reda på - vad det nu var - men hjälpen finns ju nära och det går snabbt med dagens teknik.

Den här unge mannen fick inte någon mat när vi andra åt, men när han väl gjort sin kvällsrunda och fick komma in och leka med kompisen var han riktigt nöjd.

Vad har hänt mer under veckan då?

I måndags var jag gästvärd på Rotary och i onsdags hade vi möte i församlingsrådet och stiftelsestyrelsen . Jag skrev protokoll som vanligt. Det blev lite jobb med det under torsdagen och på kvällen var jag på konsert.

Då spelade den här mannen, Mikael Bengtsson, en fantastisk diplomkonsert för slagverk och orkester. Jag ångrar att jag inte tog en bild på hela uppsättningen av slagverk. Det var otroligt mycket som fyllde främre sceenen från höger till vänster! Att han kunde ta sig mellan instrumenten och spela på alla var fascinerande. Tyvärr får man nog inte höra just den konserten felr gånger.

Så var vecka 42 också till ända

Hösten har nu kommit på riktigt allvar. Det regnar och blåser, men blommorna på altanen klarar sig hyfsat  än så länge.

Under måndagen fick vi besök av en servicekille från Electrolux som skulle laga diskmaskinen som hans kollegor misslyckades med förra måndagen. Det gick inte den här gången heller, men han upptäckte att det var kretskortet - vad det nu är - som inte fungerade. Det blir till att köpa ett nytt och vänta till nästa måndag innan det kan sättas in. För säkerhets skull sms:ade han och berättade att kortet skulle kosta 2098 kronor.

Så här ser kretskortet ut och jag har tittat på en film hur man byter ut det. Det måste till en serviceman för att klara det bytet! 

Den här mannen skulle säkert klara det! Sven Melander talde utifrån sin bok "Upp i vikt kvickt" på vårt Rotary-möte som den här måndagen flyttades till kvällstid. Det blev en riktigt härlig kväll. Sven är både rolig och klok. Det blev många skratt men också många kloka lite allvarligare tankar.

I onsdags fick jag en ljuvligt skön ansiktsbehandling av Petra på Ecoface. "Njut varje minut" står det på en lite skylt i hennes behandlingsrum. Det gör jag verkligen! Mmmmm.......... 

På eftermiddagen kunde jag lyssna på en redogörelse för vad Mentormammor i Afrika innebär. Intressant! Det blev ett litet resonemang kring om det skulle gå att också utbilda och stödja Mentorpappor. Det var inte så många som trodde på det. Resurserna räcker inte till det var argumentet! Ack ja!

I torsdags var jag hos öronläkaren och fick spolat rent mina öron. Läkaren undrade efteråt om jag verkligen hade kunnat höra någonting med den mängden vax. Det var hur som helst skönt att bli av med det!

I fredags spelade vi bridge hos Annika & Staffan. Det var som vanligt jättetrevligt och god mat som jag givetvis glömde fotografera! Lasse var lite hostig men tyckte han var tillräckligt bra för att komma med.

Det blev värre för Lasse på lördagen så jag fick gå ensam till Röda Kvarn för att lyssna på Malin Byström när hon sjöng Donna Elvira i Mozarts Don Giovanni på Met. På bilden ser man hur kommendören (Kwangchul Youm) tar död på Don Giovanni (Simon Keenlyside). Vid sidan av bordet sitter Don Giovannis betjänt Leporello (Adam Plachetka). Donna Anna sjöngs på ett alldeles utmärkt sätt av Hibla Gerzmava som är en rysk sopran. Don Ottavio sjöngs briljant av tenoren Paul Appelby. Malin var naturligtvis fantastiskt bra i sin roll som Donna Elvira. Hon både sjunger och spelar teater otroligt bra.

I kväll ska jag lyssna på HSO när de ger en helkväll med Brahms. Pier Giorgio Morandi dirigerar och Stina följer med mig eftersom Lasse fortfarande hostar.

Nu är det höst

Den här veckan började inte särskilt bra för mig.

Måndagen var "normal" med lunch på Rotary och repetition med Mariakyrkans båda körer på kvällen.

Det var på tisdagen det hände. Först gick jag på YinYoga på Aktiverum med Camilla och det kändes bara bra. Sedan var det sånglektion hos Catarina. Det var då det hände. Jag fick ett ordentligt gallstensanfall som inte ville ge med sig, som de gjort de två andra gångerna när jag fått ett anfall. Det är ju det där med andning med diafragman när man sjunger .....

Eftersom det inte blev bättre gick jag till vårdcentralen och nu har jag en remiss till lasarettet så att de kan undersöka mig ordentligt och bestämma om det ska göras något eller inte. Alla mina värden var kanonbra så....det blir till att vänta och se.

Jag skulle sett filmer på Konstföreninmgen på torsdagkvällen, men det fick vara.

På fredagen gick jag till YIN YOGA - lektionen i alla fall och det gick alldeles utmärkt. Jag har också köpt ett bolster så nu kan jag träna lite hemma också.

Eftersom jag hade två biljetter till föreställningen "Robinsons resa" på Stadsteaterns stora sceen tog jag med mig Ellen för att se föreställningen. Det var en digital föreställning med dans på det digitala havet. Det var varken Ellen eller jag förberedda på och vi var ganska besvikna på föreställningen. Jag hoppas kunna ta med Ellen på något bättre en annan gång.

På kvällen var Lasse och jag hembjudna till Claes S på ärtsoppa och pannkakor. Det blev ett riktigt kalas med massor av godsaker förutom ärter och pannkakstårta.

Söndagen blev en riktig höjdare. Först gudstjänst i Mariakyrkan där min grupp var gudsthjänstvärdar, Gudrun predikade och George spelade. Härligt!

Sedan var det 35-årskalas med Helsingborgs Kammarmusikförening och det blev en riktig fest.

Först var det tårta och champagne uppe i restaurangen på Dunkers kulturhus, Sedan spelade nio stråkmusiker från Helsingborgs Symfoniorkester i konsertsalen. Vi fick lyssna på Max Bruchs "Oktett för stråkar", Osvaldo Golijovs "Last round för nio stråkar" och slutligen Mendelssohns "Oktett för stråkar i Ess-dur".

Tänk att vi i Helsingborg har så skickliga musiker som vi har. Det är fantastiskt! Jag blev mycket förtjust i Golijovs "Lasr round för stråkar"! Det var en hel del argentisnk tano i den. Härligt, härligt!

Efteråt åt vi middag på Via 95. Det var dessvärre mindre härligt. Härlig miljö och underbar personal, men maten .......Den undviker vi nog i fortsättningen.

Det händer massor

Eftersom det var ett tag sedan jag skrev skulle man kunna tro att det inte har hänr något - men se det är fel! Det är precis tvärtom! Här händer det massor med saker!

Tisdagen den 27 var jag på Ordrupgaarden tillsammans med Annika S och Birgitta A-F.  Vi såg utställningen av Monet.

Naturligtvis fanns hans näckrosor med. Ett rum var t.o.m. gjort som en sjö med bro och näckrosor och man fick gärna gå där om man tog av sig skorna. Bilden ovan är dock en tavla.

Jag kommer att komplettera med en bild av mina kompisar när vi satt i den ljusa fina matsalen.

Här kommer bilden på Birgitta och Annika.


Onsdagen den 28 körde Lasse mig redan strax efter kl 6 på morgonen till Hamntorget för att jag skulle hinna med bussen som tog mig och 19 andra på en resa till Tyskland. Jag, som sekreterare i församlingsrådet, var medbjuden på en resa till Wittenberg och Eisenach, allt för att bli bättre bekant med de platser som Luther verkade på. Inför 500-årsjubileet av uppspikandet av de 95 teserna på Slottskyrkans port i Wittenberg har man verkligen rustat sig för att ta emot alla turister.

Här börjar guidningen i 2 timmar i Wittenberg av en mycket kunnig och vältalande engelskspråkig guide.

Utanför den här kyrkan hade man planterat ett träd från Libanon. En skulptur på taket var förfärlig, men de behöll den för att den skulle påminna om judeförföljelsen. 

Så här såg det ut inne i Slottskyrkan. Den var alldeles nyrenoverad och invigdes dagen efter att vi var där.

På hemvägen gjorde vi besök både i Celle och Lübeck. I Lübeck övernattade vi på Radison Blue, fick fantastiska rum och en frukost som räckte hela dagen.

I måndags kom Annika K-B och Hans på en kopp kaffe. De skulle vidare söderut, men passade på att hälsa på pappa Stig och så oss.

I tisdags kväll var det möte med HSV (Helsingborgs Symfonikers Vänner).

Vi fick lyssna på en mycket intressant föreläsning om kulturens betydelse av den här kunnige och intressante föreläsaren, Olof Lindqvist. Tänk vad hade betytt om vi hade fått behålla honom som chef för Dunkers kulturhus! Sic!

I onsdags lyssnade vi på Eva Helen Ulvros som talade på Museiföreningens lokalhistoriska föreläsningar om "Kvinnors röster - Livsöden från det moderna Sveriges framväxt. Det var två öden från den här delen av Sverige som var mycket olika varandra och just därför riktigt intressanta. 

Torsdagskvällen ägnade Lasse åt bridgen, men jag gick som vanligt till Konserthuset för att lyssna på HSO. Det mest spännande verket var Thomas Adés "Living Toys".  Han har själv beskrivit verket som ett barns tonsatta dröm om hjältedåd bland såväl änglar som jordiska varelser. Slagverkaren hade verkligen mycket att göra och jag gillade verket! Det var 17 musiker som hade slitit kolossalt en hel vecka för att lära sig verket berättade dirigenten Stefan Solyom i introduktionen som jag (som väl var) lyssnade på.

Fredagen började med Yin Yoga och slutade i lugn och ro hemma i soffan!

I lördags åkte Helena T, Siv och jag ner till Birgitta K för att prata gamla minnen och ventilera problemen i dagens kulturklimat i Helsingborg. Det var fantastiskt härligt att träffa den gamla ledningsgruppen igen. Tänk att vi jobbade tillsammans i så många år utan att vi var i närheten av de problem som finns i dag. Men så hade vi ju också en stark och driftig ordförande. Det var vi helt överens om. 

Eftersom det är Tacksägelsedag i dag var det kyrkokören som för andra söndagen i rad sjöng i Mariakyrkan. Det är ont om basar och tenorer, men de som finns är utmärkta så det fungerade ändå alldeles utmärkt. George Chittenden var som vanligt en härligt skicklig organist!

I dag har vi också sett och lyssnat på Wagners Tristan och Isolde från Metropolitan med Nina Stemme och Stuart Skelton i rollerna. Föreställningen varade i 5 timmar och 15 minuter. Det var svårt att tro när vi lämnade Röda Kvarn att vi hade suttit så länge, även om vi då och då tyckte att den kunde varit aningen kortare, i synnerhet i början.