Körresa

I lördags morse startade vi vår resa med Chorus Amici "I spåren av Vilhelm Moberg". Kl. 08:00 startade vi och solen strålade från en klarblå himmel.

Vid Sjöboda - tror jag det heter - strax norr om Markaryd, gör vi vår första paus. Här sitter Stina och njuter av det som fanns i ryggsäcken i det härliga vädret och i den vackra naturen.

Bertil som skrivit en trebetygsuppsats om Vilhelm Moberg lotsade oss runt på alla intressanta platser och berättade om Moberg och hans verk. Här är vi i Utvandrarnas hus i Växjö.

Vad fanns det där om inte en bild på min farmors, farmors, farmors, farmors. farmors far Johan Printz som var guvernör i Nya Sverige, Delaware, 1643 - 1653. Han vägde 170 kg kan man läsa på texten ovanför bilden! (Johan kan säga morfar sex gånger så hamnar han hos Johan Printz!)

Vi bodde på Hotel Royal Corner i Växjö och efter installationen där åkte vi vidare till Öja kyrka där vi gav en konsert.

Tillbaka till Vilhelm Moberg. Nästa dags tema var "I utvandrarnas spår". Här är vi framme i Algustboda där man har rest en sten vid platsen där han föddes. Nu är vi inne i de djupa småländska skogarna.

Ett av besöken vi gjorde var i Ljuders kyrka, även kallad utvandrarnas kyrka. Det finns mycket att läsa om denna plats i Mobergs böcker. Inte minst om den brudkrona som Ulrika i Västergöhl, en av utvandrarna, skänkte till kyrkan. Detta krucifix är av glas och gjort av Bertil Vallien.

Dag två var betydligt kyligare och det regnade dessvärre ganska mycket. Vi avslutade dagen med en formidabelt god middag på Restaurang Korrö som ligger vid Ronnebyån. (Kan rekommenderas!!)

En helt fantastik resa som gör att man vill läsa om hela utvandrarserien. Det blir nog kö på biblioteket!

Morgonpromenaden

Min morgonpromenad var i dag lite gråare än gårdagens, men solen är på väg. Jag passade på att ta en bild på bygget av det som ska bli Pålsjöbaden.

Det går inte så snabbt precis, men det är nog viktigare att det blir hållbart med tanke på alla stormar vi kan vänta oss framöver.

I veckan har vi haft vårt sista AG (assisterande guvernörer) - möte i Rotary. Nu är det bara ett distriktsmöte och guvernörsskiftet som återstår. Jag undrar vad jag ska syssla med i juli och framöver. Det löser sig säkert.

Farmen är nu såld och Lasse fixar och fejar, klipper gräs och river upp armarna på taggiga rosenbuskar. Jag har gjort rabarberpaj och rabarberchutney på alla rabarberstjälkar han har haft med sig hem.

I morgon blir det en utflykt över helgen med Chorus Amici till Småland i Vilhelm Mobergs spår. Spännande!

Mera musik

Denna vecka är det Andrew Manzes sista vecka som chefsdirigent för Helsingborgs Symfoniorkester. Det har varit åtta år av stor framgång för HSO. Manze har blivit älskad både av orkester och publik. Hans dialog med publiken är otroligt uppskattad. Manzes engelska är både vacker och lättbegriplig.

I onsdags lyssnade vi på honom och orkestern när de spelade satser ur Brahms fyra symfonier i en "After Work"-konsert och i går var det dags för en "riktig" konsert med Brahms symfonier nr 4 och nr 2.

Det blev en total upplevelse och både orkester och Manze hyllades med långa stående applåder med stampningar och bravorop. Tänk vad vi har i Helsingborg! Fantastiskt!

Opera i Malmö

I sista stund bestämde vi oss för att se Rosenkavaljeren i Malmö. Det var det värt. Även om första akten med sängkammarscenen var urtråkig rent sceniskt, så var sångprestationerna desto bättre, hela föreställningen igenom.

Dorottya Láng som Octavian, Sofie Asplund som Sofie och inte minst Charlotta Larsson som Fältmarskalkinnan sjöng helt fantastiskt! Synd bara med allt trams. Såpbubblan med en kalsongprydd karl inuti, hade man exempelvis verkligen kunnat vara utan. Föreställningen började klockan 18:00 och den var klar kl. 23:25! Men som sagt underbar sång, i synnerhet i sista akten.

Att det var Leif Segerstam som dirigerade gjorde inte saken sämre. Han fick verkligen orkestern att ge järnet!

Johan hemma igen

Så skönt att ha Johan hemma igen, även om han var supernöjd med vistelsen på Ängelholms sjukhus! Jag håller med om att hela miljön andades hemtrevnad, så långt från sjukhus man kan komma.

I går kväll hade vi glädjen att få ha hela familjen Rimmenstedt hos oss.

Den nye familjemedlemmen Bob, var naturligtvis med.

Bob gillar givetvis att man kelar med honom. Här är det husse som delar på nöjet.

Och nu har turen kommit till matte. Till och med farmor fick nöjet att krama om den lille krabaten en stund.

Det var skönt att kunna konstatera att Bells pares, som Johan drabbats av,  går att behandla, även om det kommer att ta lite tid och kräver både envishet och tålamod.  Johan är ju, som väl är, ordentligt utrustad med det!

Solen gick ner i havet även denna kväll!

Sång på trapporna till Dunkers Kulturhus

Nu har det blivit tradition att sjunga vårsånger på trapporna till Dunkers Kulturhus. Vi har inga mikrofoner som förstärker körerna, som man gör på terrasstrapporna, men om det inte blåser för mycket kan det nog höras hyfsat ändå. I år sken solen och även om temperaturen inte var lika hög som några dagar innan var det ändå skönt.

 
Det var fem dirigenter och elva körer som var representerade. Här är det Mats som står på pulpen. Även om torget inte var fullt så var det ändå ganska många som kommit för att lyssna.

Valborg

Dagens roligaste händelse blev att Johan skrevs ut från sjukhuset. Hans diagnos blev partiell ansiktsförlamning eller Bells pares. Vi hoppas förstås på att han snabbt ska vara helt återställd!

Värmen håller i sig och det blommar och grönskar något helt makalöst.

På morgonpromenaden kunde jag njuta av ett alldeles stilla hav och svanarna tycktes gilla läget. Några modiga flickor provade också på vattentemperaturen, men de kom väldigt snabbt upp igen!

Redan klockan 12 var det dags att bänka sig i Konserthuset. HSO samarbetar med Musikhögskolan i Malmö och nu fick vi lyssna på en  konsert med HSO och Morgondagens tonsättare. Riktigt spännande! Jag hoppas speciellt få lyssna mera till vad Christopher Kandelin och Simon Söfelde komponerar framöver!

Eftersom det var Valborg gick vi till Terrasstrapporna för att lyssna på sången och talet till våren.

Som vanligt var det många som kom och lyssnade så det var ont om sittplatser, men vi lyckades i alla fall få ett bord på Utposten. Högtalare förstärkte sången - alltför mycket i min smak - men för vårtalet var det förstås nödvändigt med förstärkning.

Efteråt promenerade vi till Restaurang Barfota där Lasse åt en ryggbiff och jag en bit torskrygg. Kan bara konstatera att Pålsjö krog är betydligt bättre.