Tiden rusar iväg

 Ja, tiden rusar verkligen iväg. Tänk att Johan fyllde 51 år i veckan och Tomas 82! Det är knappast möjligt att tro att tiden går så fort. Det gäller att ta vara på den - tiden - och alla släktingar, vänner och händelser som förgyller tillvaron.

Den här veckan gick jag till Röda Kvarn igen för att se en film. Den är gången blev det filmen "Konklaven".  Den handlade om en av världens mest hemliga och historiska händelser - att välja en ny påve. Ja, det var verkligen intressant att följa hela den processen. Det var mycket "köpa och slå" i det arbetet. Puh! Intressant film! Påminner inte så lite om hur man går tillväga när vilken som helst ledare väljs eller utses i dag.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

                                                             Katrine och Andrew.

                                                                   Ava Bahari

Symfoniorkesterns konsert den här veckan dirigerades av vår älskade Andrew Manze. Solist var den här unga tjejen, Ava Bahari. Vi var många, som lyssnade på Andrew Manze när han intervjuades av chefen för Konserthuset, Katrine Ganer Skaug, en halvtimma innan konserten. 

Jag hade otroligt svårt att höra vad Katrine sade, men som tur var pratade Andrew mycket långsamt och tydligt. Han berättade bland annat att han var mycket imponerad av den unga tjejen från Göteborg, som skulle vara solist under konserten. Hon spelade Jean Sibelius Violinkonsert. Otroligt bra! Hennes extranummer var också fantastiskt. Hon kommer snart att bli riktigt världsberömd, men det är hon troligen redan. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Min Rotaryklubb anordnar ofta en Charterfest för sina medlemmar. Den här gången var vi bjudna till Helsingörskajen 10.  Vi var 25 personer i detta lilla utrymme. Ljudnivån var alldeles för hög och jag fick förstås otroligt svårt att samtala med mina bordsgrannar. Temat var Spanien, och vi fick både mat, dryck och underhållning som anknöt till Spanien. Annika och Staffan hade verkligen gjort ett jättejobb. Maten var jag kanske inte helt nöjd med, men då jämför jag det med vad vi fick på NABO under förra charterfesten. Den maten var sagolik. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Johan fyllde som sagt 51 år den här veckan. Eftersom han inte visste vad som skulle hända den dagen kunde jag inte åka ut till Laröd för att uppvakta honom. Han bjöd in mig på en lunch under lördagen i stället. Det var riktigt festligt dukat. När jag kom höll Johan på att fixa lunchen med hjälp av Ellen. Det är David som håller ögonen på dem. 

Det blev en dansk sillamacka och vitt vin plus en kopp kaffe efteråt. Det var trevligt att få resonera lite med hela familjen. 

Det blev buss 220 hem. Intressant att få åka den nya vägen genom Mariastaden!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

 

Efter ett styrelsesammanträde i söndags med Föreningen Norden, gick jag till Stadsteatern för att lyssna på konserten som föreningen GladJazz hade anordnat. Det var Kansas City Stompers feat  som spelade.

Pianisten Sven Bjerstedt var otroligt bra. Sångerskan , som jag aldrig uppfattade namnet på, ersatte Lady Lynette, som inte kunde komma. 

Roger Berg på trummor, imponerade också på mig.

Det blev en riktigt trevlig kväll. Jag satt vid ett bord för två personer och jag fick sällskap av en herre från Råå. Lars heter han. Vi var lika förtjusta i den gamla härliga jazzmusiken, där jag kunde sjunga med i nästan varenda låt. Skönt att inte behöva sitta tyst hela kvällen.

Fortfarande disigt - men det får man strunta i.

 

Som sagt disigt, men jag försöker roa mig så gott det går. Det var längesedan jag promenerade till Pixla/Oslo-piren. Det bestämde jag mig för häromdagen. Stora sandhögar och omöjligt att komma in på själva piren. Det ska bli spännande att se vad som händer fram emot våren.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Vår nye teaterchef, Moqi Simon Trolin, gillar att hitta på andra aktiviteter än teater. På Storan ger teatern en "föreställning" som de kallar Late night. Klockan 20:00 slår de upp portarna för olika grupper som sjunger, spelar och dansar. Den här gången var det t.ex. både DrumCorps och John Perrys Gospelkör som framträdde. Flera andra grupper från Helsingborg stod också på scenen. Dörrarna in till teatersalongen står öppna och man får gå ut och in som man vill. Publiken är ganska ung och högljudd. Jan-Olof och jag stannade fram till pausen. Sedan gick vi hem, var och en till sig, för att titta på Snooker.. Det är "London masters" i snooker just nu.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Konserthuset gav en trumpetkonsert med Tine Thing Helseth i lördags. Det blev en härlig konsert som började med Haydns trumpetkonsert. Den följdes av Griegs Symfoniska danser och avslutades med en trumpetkonsert av A. Arutiunian. Tine var mycket skicklig på trumpeten och allra bäst var hennes extranummer. En mjuk, melodiös härlig trumpet att lyssna till. Underbart att lyssna till och njuta!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Jag blev väldigt förtjust, när jag i dag läste i HD hur många steg per dag vi äldre bör ta varje dag. Mitt mål har ju länge varit att alltid hinna med fler än 10 000. Jippie! Gissa om jag blev glad!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det var länge sedan jag var på bio, så i dag promenerade jag till Röda Kvarn för att titta på "Min mormors miljoner". Det är en Thailändsk berättelse, men jag tror berättelsen kan appliceras överallt. Det är väldigt ofta som pengar styr det som händer. Det gjorde det verkligen i den här filmen.

Lite av varje

 

Det jag ska berätta allra först är att jag har ett årskort på färjorna så att jag kan tura så mycket jag vill. Häromdagen när jag skulle gå ombord på Aurora var vi många som trängdes när portarna öppnade för att släppa in oss. Jag tittade inte ner på golvet för det är ju en nyrenoverad tunnel att ta sig igenom in till färjan. Det borde jag ha gjort, för på golvet låg ett par plastpåsar som jag inte såg. Vad hände då? Jo, jag slog runt och fick en ordentlig smäll i min vänstra höft. Flera personer stannade och hjälpte mig upp och jag kunde så promenera in till Aurora. Där satt jag i två turer med min bok och läste. Det kändes i höften, men inte värre än att jag sedan kunde promenera hem

På kvällen promenerade jag till Konserthuset för att lyssna på HSO och den här trion, Dreamers Circus, som spelade violin, piano och cittern. Det blev en lång konsert utan paus. Jag satt på 30:e raden och när jag reste mig för att gå hem, fick jag otroligt svårt att ta mig nerför trapporna. Det fanns ingen ledstång att ta tag i förrän vid 24.e raden! Promenaden hem blev också besvärlig. Hur var konserten då? Jodå, ganska kul! Glada, skickliga och trevliga killar.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Trots att det var jättejobbigt att sova med värk i min vänstra höft, promenerade jag till GA-kyrkan för att lyssna på Björn Ingelstam &Adrian Cox Quartet under lördagen. Förutom Björn Ingelstam på trumpet och Adrian Cox på klarinett  spelade Magnus Hjort på flygeln och och Rune Fogh på kontrabasen. Det blev en underbar konsert. Jag njöt av dessa skickliga musiker som verkligen var både virtuosa och musikaliska.

Det blev en buss hem.

När jag väl var hemma , tog jag en kopp te och sedan ett tuggummi. Då lossnade plötsligt en tand i min överkäke. Hjälp! Nu måste jag boka tid både hos vårdcentral och tandläkare på måndag! I dag var det lördag och på söndag var jag ju gudstjänstvärd. Puh!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Capio är min vårdcentral och på måndagen promenerade jag dit. Min Capio ligger på Södergatan 11, så det var inte så långt att promenera. Jag blev riktigt väl mottagen, och en kvinnlig läkare, som jag inte minns namnet på, undersökte mig noga. Hon remitterade mig till röntgen-akuten på lasarettet. Det var bara att promenera upp till lasarettet. 

Som väl var visade det sig att jag inte hade någon spricka i skelettet vid höften. Det är bara att låta den stora bubblan jag har försvinna så småningom.

Som tur var hann jag också till Yoko för att vara med på Rotarymötet med min klubb. Det var jag ju anmäld till. Den här gången handlade det om Rädda Barnen.

På tisdagen var det dags att bege sig till Tandvårdsteamet. Det kommer att bli flera besök där. Det visade sig att ytterligare några av tänderna i överkäken på min högra sida inte är riktigt okej, så det får bli något nytt på hela höger sida. Puh!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Både när jag "turar" och när jag är ensam hemma läser jag böcker. "Frälsarens nya gymnastikskor" var riktigt lättläst. Det tog bara två dagar så fick jag gå till Killbergs och låna en ny. Jag är ju med i "Låna Läs" varje år. Den andra boken "Fasad" håller jag på och läser nu. Det är en betydligt mer komplicerad bok. Det handlar mycket om ungdomar och hur de beter sig både i skolmiljöer och när det inträffar grymma saker.  Lite svårt att förstå alla begrepp som handlar om datorer och den digitala världen. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Till slut ska jag bifoga några bilder som jag fått av Gunilla. Hon tog dem när jag hälsade på henne i december.

Promenera gjorde jag ju. Det blev 25 000 - 30 000 steg varje dag!

Här skulle jag enbart tvätta och föna mitt hår, men det blev både färgat och klippt.

Ett glas vin på Scandi Tapas (om jag nu minns rätt att det heter så) är ju nödvändigt varje vecka. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

En härlig nyårs- och trettondagshelg

 

Trots regn och blåst spatserade jag på nyårseftermiddagen upp till Jan-Olof för att fira nyårsafton.

Vi började med en drink och lite snacks. 

Jan-Olof hade förberett allting i god tid och plötsligt hade han dukat fram ett riktigt härligt bord. Där fanns förrätten och ett glas champagne. Det var bl.a. lax som fanns på tallriken. 

Sedan var det dags för den gröna ärtsoppan, naturligtvis med bubbel i soppan! Crème Ninon heter rätten. Det lärde jag mig på julafton.

 

Huvudrätten bestod av kalvkött med grönsaker och potatis. naturligtvis drack vi rödvin till den rätten.

Jag hann inte fram med kameran innan jag hade börjat ta för mig av den härliga desserten. Champagnen var inte slut och det gick alldeles utmärkt att dricka till den här rätten också. 

När vi var färdiga med den goda middagen gick vi in i TV-rummet för att titta på Grevinnan och betjänten. Det är ju bara ett "måste" varje år. 

Sedan  pratade vi och berättade om vad vi gjorde  och ville göra etc. Tiden försvann väldigt fort och snart var klockan 12 på natten och vi stod vid fönstren och tittade på alla fyrverkerier som tändes. Det small som bara sjutton och vi kunde se flera  områden där det fanns massor av fyrverkerier. 

Eftersom det nu var 2025, var det dags för Janssons frestelse. Jag tror att Jan-Olof fick lite rester när vi hade ätit färdigt, trots att den var jättegod. Han hade nog räknat med det för den var ju jättestor. Rödvin fanns det också att dricka till.

Eftersom jag hade en bit att gå hem, så passade jag på att tacka för mig när klockan började närma sig 01:00. Det duggregnade lite, men jag fällde aldrig upp mitt paraply eftersom det blåste ganska ordentligt. Jag var hemma vid halvtvåtiden.

Vilken underbar nyårsafton!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I mellandagarna försöker jag promenera en hel del, men om det blåser för mycket, "turar" jag på någon av färjorna i stället. Då har jag en bok med mig, som jag läser under två eller tre turor. Den här dagen sken solen! Ovanligt! Det gjorde den inte under de flesta mellandagarna. Boken som jag läste var jättebra. Det var svårt att lägga den ifrån sig. Den är också nominerad som 2024 års bästa deckare. Det förstår jag!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det var två konserter jag ville gå på under Trettondagen. Eftersom jag hade biljett till konserten på Konserthuset klockan sju, var jag riktigt tidigt i Mariakyrkan för att få en plats som jag kunde smita ut ifrån om det blev nödvändigt. Klockan fem var det konsert med manskören, eller som det står i programmet, Mansensemblen Profundo.

Klockan fem kom kören och vandrade sjungande  Veni Emmanuel fram till platsen framför altaret. Dirigent var Ragnar Bohlin. Jag tycker att Ragnar är en otroligt skicklig dirigent. Han fick kören att sjunga underbart vackert. Jag njöt allra mest av verket som Eric Whitacre komponerat. Det heter Lux Aurumque. Jag riktigt rös när de sjöng det verket. 

Konserten var klar strax efter klockan sex. Ingen panik alls med andra ord! Jag promenerade ganska långsamt bort mot konserthuset.

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Trettondagskonserten hade två solister, sopranen Amelia Jakobsson, och tenoren Jacob Skov Andersen.

Jag kunde ju inte ta bilder när de sjöng, men när Amelia berättade om innehållet i F. Lehárs verk, Giuditta tog jag fram kameran. Det blir ju inte så bra bilder från bänk 24, som jag sitter på.

Konserten blev trevlig, trots att jag inte var helt förtjust i dirigenten Daniela Musca. 

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

I dag när jag tog min promenad kunde jag inte låta bli att fotografera Hotellet, som nu rivs Jag läste i tidningen att de ansvariga inte är säkra på att hotellets yttervägg inte rasar, så därför har de beslutat att riva hela hotellet. Stora containrar står på gatan så det är inte helt lätt för bussar och bilar att ta sig förbi. Det är inte längre förbud att köra igenom Järnvägsgatan. Skönt att kunna ta bussen utan att behöva promenera i blåst och regn!