Sofieros vänner åkte med buss till Tjolöholms slott. Det blev en härlig bussfärd längs hela hallandskusten. Slottet hade givetvis en härlig utsikt över havet.
Tjolöholms Slott uppfördes 1898 - 1904 i engelsk 1500-talsstil. Det var fru Blanche Dickson som svarade för hela uppbyggnaden efter sin makes James Fredrik Dicksons död.
Vi fick en mycket intressant guidning inne i slottet. Flera våningar var fyllda med vackra målningar och konstverk av olika slag. Högst upp fanns det rum där gäster som kom till slottet kunde övernatta.
Blanche Dickson såg också till att det uppfördes en kyrka vid Slottet, så att alla som arbetade där och kom på besök inte behövde åka iväg så långt för att besöka kyrkan varje söndag.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
.Så var det dags för
Pianofestivalen. Jag gick först och lyssnade på
Tranströmer och musiken. Tranströmer var mycket förtjust i musik. Nu fick vi lyssna på hur Tranströmers dikter vävs samman med den musik som inspirerade honom.
Jörgen Düberg läste dikterna och
Beniko Almgren spelade på flygeln.
På kvällen var det invigningskonsert på Konserthuset. Rubriken var
Maurice Ravel 150 år. Vid flygeln satt
Alexandra Dariescu. Förutom verk av Ravel uruppfördes
Albert Schnelzers verk
Tales of Darkness and Sorrow. Häftigt!
Efter konserten fick vi lyssna på ett samtal mellan pianisten Alexandra och kompositören Albert.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
På förmiddagarna kunde vi lyssna på Masterclass, där elever i Atriet på Dunkers Kulturhus fick undervisning av stjärnorna som spelade på konserterna.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
I Konsertsalen på Dunkers kulturhus var
Eric Lu pianist på kvällen den andra dagen. Det var verkligen en stjärna! Han spelade både Franz
Schuberts Impromptus 142 och två verk av
Chopin, Ass dur och h-moll. Jag antar - och hoppas - att vi kommer att få lyssna till honom vid kommande pianofestivaler.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
På tredje dagens förmiddag fick vi lyssna till pianokonserter med festivalens studenter på Konserthuset med HSO. Festivalens studenter var Rune Leicht Lund från Danmark, Ryan Wang från Kanada och Herman Pellbäck från Sverige. Frans Liszt och Rachmaninov stod på programmet. Otroligt skickliga unga pianister!
Konserten på kvällen den tredje dagen var på Dunkers Kulturhus. Det blev en av, i mitt tycke, de bästa konserterna! Det var Zlata Chochieva som spelade Aleksander Skrjabin, men framför allt Frederic Chopin. Jag har aldrig hört Chopin tolkas så innerligt och inspirerande som den här kvällen. Jag njöt verkligen!
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Det första som jag lyssnade på den fjärde dagen var Ravel à la Jacob Karlzon. Jacob började med att berätta att det inte var helt lätt att improvisera Ravels verk. Det hindrade inte honom från att improvisera i över en timme utan paus! Det blev för många av oss i längsta laget. Dessutom var vi många som inte kände till Ravels verk tillräckligt bra för att kunna tolka improvisationerna. Nästa gång hoppas jag att de väljer verk som de flesta av oss känner till.
Finalkonserten hade rubriken Finalkonsert med Ravel, Liszt och Bavouzet. Konserten var förstås på Konserthuset. Jean-Efflam Bavouzet spelade Ravels Pavane för en död prinsessa utan orkester före pausen och efter pausen blev det samma verk av Ravel, men med orkester och dessutom Franz Liszts Pianokonsert nr 2 i A dur.
Jag satt så dåligt till att det inte blev möjligt att ta ett bra foto, men den här bilden visar i alla fall pianisten i yngre dagar gissar jag.
Så var Pianofestivalen slut för i år.
o-o-o-o-o-o-o-o-o-o
En gång i månaden är det Glad-Jazz på Stadsteatern. Den här gången var det
Peoria Jazzband som spelade. Det är ett av Sveriges äldsta jazzband, som grundades 1960. Det var inte det bästa jazzbandet jag har lyssnat till på Stadsteatern, men jag hade ju musik i öronen från Pianofestivalen som hade en otroligt hög kvalitet, så det går givetvis inte att jämföra.